Monumental uppvisning av översteprästen

Vad ska man skriva om Nick Cave som inte redan upprepats om och om igen? Superlativen har tagit slut, och det är svårt att uppfinna nya eftersom man blir så genuint bergtagen. Oavsett om han göra lugna pianolåtar eller frustande rockexplosioner är uttrycket och inlevelsen monumental.

Publikkontakten liknar ingen annan, Cave står långa stunder lutad mot publiken, håller i deras händer och stirrar dem in i ögonen. Det är en närmast ömsesidig närkontakt mellan artist och fans som få om ens någon i rockvärlden åstadkommer.