Fantastiskt och kanske historiskt

Det är fredag och ett slutsålt Pustervik står redo inför turnéstart för Dina Ögon.

Kvällen inleds med Mellanrum från det självbetitlade debutalbumet. Låtvalet hittar sin plats i kvällens repertoar som så småningom skall stiga till max. Setlisten innehåller publikens favoriter och de nya stjärnorna från senaste Oas, som förövrigt fortfarande är helt färsk när turnén drar igång. Det får erkännas att publiken inte pluggat varenda textrad från År och Docka, men alla tycks göra så gott de kan.

Annat blir det när Love Örsan och Daniel Ögren bränner av tonerna till Walk On The Wild Side till publikens förvirrande men ändå konstaterande jubel. Snyggt flätas Lou Reed samman till de första tonerna av Mormor. Genialiskt. Hela Pustervik sjunger med och euforin är total.

Publikkontakten är exemplarisk. Anna kastar ut tamburinen till en lyckligt lottad i publiken, som lyckligtvis gör ett bra jobb, det ger ytterligare en dimension av musiken. Love på bas är på gränsen att nästan dras ner i publikhavet när han lekfullt spelar från scenkanten.

Det bjuds inte på några större överraskningar, en överraskning hade varit överflöd. Och de behövs inte i och med Dina Ögons otroliga låtskatt som bildar både ett eget språk och en egen värld, som vi för en kväll får vara en del av.

Kvällens absolut bästa delar sparas till sist, Tombola 94, Sol och Oas visar på bandets förmåga att kunna förtrolla sina lyssnare – vi alla liksom försvinner in i ett glittrande djup bland nästintill övernaturliga stämmor och ekande basgångar. Kärleken till musiken är ett faktum och den når sitt fulla klimax i Undantag. Det var länge sedan jag såg den typ av glädje som uppstår i publikhavet, det är musik i världsklass som inte kan göra annat än att imponera och hänföra.

Till slut tystnar musiken, men applåderna och publikens jubel tycks eka över hela Göteborg. Det är en spelning som kommer pratas om länge, den är fantastisk och kanske historisk. Vi alla kan tänka tillbaka och säga "jag var där".