Ingesunds Folkhögskola är en plats för öppenhet

Det vilar ett lugn över Ingesunds Folkhögskola. Placerad i en vacker miljö, med Glasfjordens stränder i närheten och Arvika centrum bakom hörnet, har den gjort sig ett namn. Att den nu fyller 120 år säger mycket om vilken institution folkhögskolan har kommit att bli.

– Det är en varm känsla över folkis tycker jag.

Mikael Persson tänker tillbaka på sin tid på Ingesunds Folkhögskolan. Han gjorde aldrig klart gymnasiet och behövde i första hand jobba med en del ämnen för att söka vidare till högkolan.

– Så andra året gick jag allmän linje för att läsa upp betyg. Jag tyckte att allmän linje hade ett bättre upplägg än min gymnasietid. Eleverna får vara med och utforma flera delar av utbildningen och kraven blir skräddarsydda efter var eleven befinner sig.

Ingesunds Folkhögskola ser han som “en plats för öppenhet” och att det kändes mindre kravfyllt.

– Det är kanske receptet för många för att lyckas i skolan. Jag går på högskolan nu, men jag hälsar gärna på Ingesund ibland och tar en kaffe, för det är trevligt på folkis.

Studioteknikkursen blev startskottet
På Ingesunds studioteknikkurs fick han med sig verktyg att förfina sitt hantverk som ljudtekniker och producent.

– Skolan har flera studior och replokaler som står till förfogande dygnet runt och där vi också hade våra lektioner. Så där kan man verkligen grotta ner sig och göra massor av härlig musik.

Han pratar också om en skola som har gett “kontakter för livet” och möjligheten att starta ett band som fick rullning. Sista året bildade Mikael, några andra elever och en lärare gruppen Mikael Persson Och Sigillet.

– Jag och min lärare Rasmus började prata om att träffas och spela med akustiska gitarrer över någon öl och god mat. Sedan började vi göra videor när vi spelade låtar jag skrivit.

Allt detta ledde till att suget för att spela live växte.

– Jag kunde inte befinna mig på ett bättre ställe: En folkhögskola med flera linjer som var inriktade mot musik.

Rasmus var given på gitarr men Mikael behövde tre till.

– Hanna Sahlberg som gick linjen för låtskrivande hakade på med bas först men bytte sedan till keys, Johan Tinfors som också gick låtskrivare tog över som basist när det skedde. Genom en vän fick jag tips om en trummis på högskolan som jag frågade och hon ville haka på. Elle Fenchel heter hon. Sen var det bara att repa och försöka få tag i gigs.

Genom Studiefrämjandet fick de bland annat spelningar som öppningsakt åt Stiftelsen, Linnea Henriksson och Dotter.

– Allt folk i bandet är knutna till Ingesund, både folkis och högskola så det har betytt enormt mycket.

I 120 år har Ingesunds Folkhögskola hållit igång. Vad tror du har hänt med den 120 år framåt?
– Jag tror att det är något som finns i ryggraden av vårt samhälle och att det kommer vara ännu starkare i framtiden.

Mikael är hoppfull, även om han just nu tycker att utvecklingen går åt fel håll.

– Jag tror att effekterna av det kommer göra att vi som samhälle kommer att komma till insikt om hur viktigt och berikande det är med folkbildning.