Stockholms kanske första riktiga sommardag börjar sakteligen lida mot kväll och nedanför Slussen, ett halvt stenkast från bussterminalens pendlarkaos, har kön upp till Stadsgårdsterminalens terrass redan börjat ta form.
/ FOTO: Kristofer Hedlund
Just den här kvällen är det Lucille Group, med kontor på samma adress, som har intagit terrassen för den traditionsenliga vårfesten ”Rooftop Resonance”. Evenemanget beskrivs egentligen bättre som en festival i miniformat och bjuder nu, precis som tidigare år, på heta liveakter varvade av några av de mest intressanta namnen från stadens DJ-scen.
Väl uppe för trapporna möts man av en oas där sorlet redan i full gång. Med trall under fötterna och stadens bästa utsikt mot vattnet finns inga tecken på att man bara är några trappor upp från bussarmadan på andra sidan byggnaden.
Runt omkring havet av soldränkta minglare hittas färgglada drinkstationer och ett litet bås där den intresserade ges möjlighet att kliva in bakom ett svart skynke för att möta kvällens stora snackis – Gammel Dansk-baren. Från skivspelarna hejar Karin Bernstrup på stämningen med sin unika kombination av pop och snabb elektronisk musik, något som gjort henne svår att missa för den som rört sig i Stockholms uteliv de senaste åren.
Runt ett av borden sitter några av de som ligger bakom kvällens happening.
– Målet med Rooftop Resonance är att ha en kul fest för musikbranschen där vi dessutom får chansen att visa upp våra artister, både etablerade och de som är mer up-and-coming, säger Erik Gossas, en av medgrundarna till Lucille Group.
Jenny Ericsson, VD på Lucille Group håller med:
– Det är verkligen superkul att det har blivit tradition. Det känns som att de här kvällarna behövs lite extra mycket i dessa tider!
Lucille Group har på kort tid utmärkt sig som musikbranschens främsta guide i den digitala djungeln och hjälper både artister och musikbolag med allt från hantering av digitala rättigheter till varumärkesbyggande marknadsföring, annonsering, merch och global distribution. Med en helhetslösning som spänner över kreativa strategier och teknisk optimering, fungerar Lucille som en förlängd arm för alla sina samarbetspartners.
Förutom att få ut rätt budskap till rätt målgrupp är de även specialister på att maximera intäkter från artisters digitala närvaro. Utöver att ha genererat över 20 miljarder Youtube-visningar för artister som Swedish House Mafia, Yung Lean och Cherrie, arbetar de bland annat med Polarprisets digitala plattformar och låg bakom livesändningen av årets Grammisgala på Youtube.
Ett av de nyare tillskotten till Lucille-familjen är SAUDA, bestående av Anton Axélo och Kevin Faye, som även är kvällens första liveakt. Duon har under sitt första år hunnit få många ögon på sig och släpper sin första EP Hard to breathe 13 juni.
När Lucilles medgrundare Georg Herlitz går på scen och ropar ut ”Välkomna upp till Sveriges just nu hetaste musikduo!”, dröjer det inte länge innan alla på Stadsgårdsterminalen förstår varför. När de har intagit sina positioner på scenen, Anton lutad över trummaskinen och Kevin Faye bakom mikrofonen, tar det inte lång tid innan publiken börjat gunga med. Det svängigt melakoliska beatets tunga bas dånar ut över vattnet mot Skeppsholmen och Kevins RnB-texter om kärlekar som aldrig blev levereras med en popröst av världsklass.
Efter några låtar är det två uppspelta killar som återvänder till minglet för att motta massornas ryggdunkar.
– Det kändes otroligt att spela här, när vi står på scen känns det som lyckan man hade när man var liten och gick på födelsedagskalas. Samtidigt får man känna sig duktig, som att man gjort något nyttigt, typ tränat, säger Anton Axélo.
SAUDA utstrålar en glädje för musiken som smittar av sig, enligt Kevin finns det också ett tydligt syfte med lekfullheten.
– Det är precis det där som SAUDA handlar om för oss, vi har båda jobbat mycket med att producera och att skriva låtar, däremot främst för andras räkning. SAUDA bildades för att få göra precis det vi själva tycker är kul. Blandningen mellan våra bakgrunder inom hiphop och pop resulterade i en modern take på den cinematiska RnB-musiken vi båda växte upp med.
Näst på tur är Miranda Öhman och Magda Skyllbäck i Honey. som sedan debuten 2020 har lyckats hitta en egen fåra i musiksverige. Det som tog sin början i en retro-estetik och svängiga produktioner med klara influenser från ABBAs 70-tal, har det senaste året sakta börjat närma sig en mer kontemporär stil.
– Vi älskar fortfarande 70-talet och kommer nog aldrig helt släppa det. Det finns fortfarande kvar i nästan allt vi gör, däremot har vi fastnat för lite snabbare, mer elektronisk pop den senaste tiden. Både nu när vi jobbar på ny musik och när vi spelade in vår senaste EP Halflove har vi pratat mycket om Robyn som en inspirationskälla, säger Magda.
Miranda är snabb med att flika in:
– Och Kylie Minogue!
När Honey. kliver på iklädda trenchcoats och svarta solglasögon har den redan fantastiska utsikten fått sällskap av en solnedgång och en filmisk känsla lägger sig över terrassen. De glittrigt energiska popmelodierna lyckas verkligen med konststycket att vara både moderna och nostalgiska på en och samma gång. När slutnumret, hitten What Now, flödar ut ur högtalarna hoppar både Honey. och publiken i takt.
Efteråt står duon längst ut mot vattnet för att få ta del av de sista minuterna i solen och berättar att det kändes lite extra speciellt ikväll.
– Det är så kul att få spela här när det är Lucille som ligger bakom kvällen. Erik som var med och grundade det har stått bakom oss från första början och tog kontakt redan 2018 när vi bodde i London. Sedan har de haft vår rygg och varit en trygghet hela vägen. Lucille drog igång ungefär samtidigt som vi började få lite mer fart så det känns nästan som att vi har haft parallella banor, att vi nu får jobba tillsammans på riktigt är verkligen så himla roligt.
När det har blivit dags för kvällens sista artist är det nästan som att vädergudarna har fått se schemat på förhand. Tunga moln drar in över Södermalm och publiken börjar titta oroligt mot himlen, som på beställning närmar sig en svartklädd, gotiskt sminkad tjej scenen. Den svartklädda figuren i fråga är kanadensaren RIELL, som som efter den virala succén med debutalbumet Hymns for the bitter tagit sig från Calgary till Stockholm för att arbeta på en ny skiva.
Spelningen startar med de bevingade orden ”let’s headbang” och som på beställning börjar regnet ösa ner på publiken i den dramatiska refrängen till Villain. Trots att regnet håller i verkar inte regnskydden, som nu vecklats ut längre bort från scen, vara av något större intresse för någon. Alla vevar med i de kraftfullt kusliga riffen och konstaterar att lite vatten knappast känns så farligt i sammanhanget.
När uppträdandet är över och de nyblivna fansen skingrat sig lyckas en blöt RIELL sammanfatta kvällens avslut ganska bra.
– Det var jätteroligt att träffa alla kreativa och inspirerande människor här. Jag var övertygad om att alla skulle gå när jag förstod att regnet var på väg, de rockade bara hårdare istället.
