När du äntligen får ställa dig mellan scen och publik för att fånga den perfekta bilden kan inget gå fel! Eller?
De här tipsen kommer hjälpa dig med förbättringar vad det gäller förberedelser, utrustning och efterarbete. Vi har pratat med Canon-fotografen Hannes Söderlund som bland mycket annat arbetar med Swedish House Mafia.
Före konserten
– Gällande ackreditering är det viktigt att ligga på innan eventet och att ha en kontakt på plats. Och man ska inte underskatta att vara i god tid. Preppingen är olika beroende på vilken artist du ska plåta, så kolla gärna på YouTube innan för att få en bild av hur showen ser ut. Oberoende av vilken artist du ska fota så är showerna nämligen ganska lika oavsett var de spelar och det kan vara en bra idé att kolla hur de använder färger, hur ljuset går, om de använder någon effekt och hur man vill gestalta det. Om det är en tajt lokal kanske man kan hitta en unikare vinkel och få in det arkitektoniska. Första gången jag fotade i ett tropiskt land så kom jag ut från det kallare green room och linserna immade igen. Det man får göra är att gå ut tidigare eller ställa kameran på en säker plats ute så att den vänjer sig. I kalla länder kan det vara tvärtom, det blir immigt när man går in. England är ofta sjukt blött. Men Canons proffskameror tål oftast mer än vad man tror, både vad det gäller väder och hantering.
Välj rätt utrustning
– Idag har jag en Canon EOS 5D Mark IV med EF 70-200mm f/2.8-lins och en Canon EOS
R5 med RF 28–70mm f/2,0-lins på konserter. Sen har jag en TS-E 17mm-lins som jag tar upp
ibland. De är snabba, funkar fantastiskt i mörker, är stadiga och ger bra kvalitet i bilderna.
R5:an är ett monster, 20 bilder per sekund och med bra dynamiskt omfång, den gillar jag
skarpt. Om man kan showen så vet man vad som ska hända härnäst och då är de båda bra
på att hitta fokus i mörker. Och det är väldigt lätt att ändra inställningarna på dem.
Under konserten
– Jag tycker fler fotografer borde få upp ögonen för det stora rummet. Man kan vara i
publiken, lyfta blicken och gå runt lite. Men i diket får man en grym kontakt med publiken,
alla är vinklade mot en och det är ett ganska häftigt perspektiv man kan utnyttja. Jag
försöker få in en känsla av att vara på plats genom bilderna. Sen får man ha lite ödmjukhet i
diket, låta alla ta sina bilder om det blir kö bakom en. Man kanske inte ska experimentera
första gången men det är bra att ta en minut och kolla ner i kameran för att se om man
fångat något man kan jobba vidare utifrån, till exempel ljusförhållande.
Efter konserten
– Jag använder raw-format och sedan Photoshop. Plåtar du i JPEG blir det svårt att rädda
saker i efterhand. Om bilderna blir för mörka kan man låta det vara och försöka få till en
annan look på bilden, eller pressa upp den med brusreducering. Går det inte, lägg på ett
artificiellt korn så bilden binder sig mer än spricker. Man måste försöka plåta skarpt på plats
men suddiga bilder kan bli fint och en helt annan konstform om man redigerar dem. Testa att
göra allt i svartvitt, lägg på en glow-ton eller jättemycket korn. Har du en mindre kamera som
inte kan hantera mörker på samma sätt kan du jobba med kortare slutartider för att få in
rörelse i bilderna. Men kontrollera det så att du kan använda det till din fördel.
