x

ÅRETS ALBUM 2016: 20 - 11

ÅRETS ALBUM 2016: 20 - 11

Det mesta får plats när vi på GAFFA sammanfattar 2016 med en albumlista. Här hittar du allt från funksmittad hiphop till rå black metal, från stillsam ambient till en ren naturkraft. Ett mångfacetterat musiklandskap utan dess like!

KOLLA IN PLATS 30 - 21 HÄR

20. Mitski - Puberty 2

gallery_large

Från att på första albumet ackompanjeras av en orkester tog Mitski  steget över till indierocken, något som passar henne. Här står hon och hennes producent för alla instrument och att hon gått in i arbetet med en tydlig bild av vad hon ville uppnå avspeglar sig i musiken. Man leds genom både glädjefulla toppar och sårbara stunder, till ljudet av trummaskin och distade gitarrer. /HN

19. Silvana Imam - Naturkraft

gallery_large

På många sätt är Naturkraft Silvanas debutalbum trots fullängdaren Rekviem från 2013. Två hyllade EP:s var början på Silvana i nyare tappning, nu får vi ta del av fortsättningen. De 14 spåren är det mest personliga och utlämnande som hon hittills gett ut. Här får hon äntligen tid att berätta sin egen historia, lov att göra det på sitt eget sätt och med sina egna ord. /LJ

18. Nicolas Jaar – Sirens

gallery_large

Här kan en höra allt från Nils Frahm till post-punk – från ambient till elektroniskt gung. Och det känns som att du hör fler referenser ju mer du letar. Det är så poetiskt, så inbjudande och så stilrent – mitt i allt det oväntade, ibland kaosartade. Det är så genomarbetat, så genomtänkt att även enskilda sekunder tystnad känns som en musikalisk upplevelse. /JE

17. Iiris Viljanen - Mercedes

gallery_large

Mercedes är definitionen av vardagsromantik. Det handlar om de där små sakerna som du tror ingen skulle bry sig om, men som känns enorma när de härjar i ditt huvud. Pianot ger albumet en helhet och lyfter upp Iiris berättande. Sättet hon levererar sina historier på är aldrig i full melodiös sång, utan flyger fram och tillbaka mellan talsång och långa toner. Hon berättar. /SL

16. Case/Lang/Viers – Case/Lang/Viers

gallery_large

Det började med att K.D. Lang skickade ett mejl till Laura Veirs och Neko Case med en undran om de inte borde göra något tillsammans. Båda nappade på förslaget och fastän de tidigare inte haft med varandra så mycket att göra, så låter resultatet som att de inte gjort annat än att samarbeta tidigare. Som att de tre individuella rösterna och deras musik egentligen är en. /MS

15. Bon Iver – 22, A Million

gallery_large

Bon Iver smyckar inte sin folkmusik med electronica, utan komponerar musik med folkelement och electronica som två lika viktiga beståndsdelar i helhetsbygget. Är det något som utmärker 22, A Million så är det att Bon Iver flörtar ännu mer med den dissonanta oljudsådra som bandet luftat framför allt på livespelningar. Knaster, effekter och sordinerad trumpet strilar genom ljudbilden. /EV

14. Solange – A Seat At The Table

gallery_large

Solange talar för sig själv och för stora delar av marginaliserade afroamerikaner. Hon talar om sin egen upplevelse, stoltheten hon ibland inte varit säker nog att känna och om de subtila detaljerna som ibland gör det knepigt att vara svart kvinna i en vit mans värld. Efter allt detta känner man hur hennes underbara stämma kramar om lyssnaren och viskar: “det kommer nog att gå bra." /JS

13. Kent – Då Som Nu För Alltid

gallery_large

Kents absolut sista album går resolut från punkt till punkt och lägger inga värderingar i något. Här får du materialet; du får stå för känslorna, för åsikterna. Det är också det starkaste sedan Röd och egentligen helt utan irritationsmoment. Här är det spåren var för sig som gör jobbet, inte helheten. Elva plåster som snabbt och effektivt dras bort, men likväl innan såren har hunnit läka. /DH

12. Niki & The Dove – Everybody’s Heart Is Broken Now

gallery_large

Popmagikerna återvänder till dansgolvet med melankoli och passion. Albumet kännetecknas av en ljudbild som är aningen mindre storslagen än på debuten Instinct. Bandet är skickliga på att låta influenser från då- och nutid virvla genom låtarna och skapa något innerligt och med ett alldeles eget bultande hjärta. /BS

11. Uada – Devoid Of Light

gallery_large

Med sin debut lyfter Portland-bandet fram gränserna för Cascadia; både som region såväl som musikaliskt samtidigt som scenen får sig ett nytt ansikte. Redan i namnet (latin för hemsökt) bör lyssnaren få en fingervisning om var bandet väljer att placera sin egna tolkning av genren; i gränslandet mellan den naturromantiska stilen och vår skandinaviska, råa black metal. /TS

KOLLA IN PLATS 10 - 1

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA