x

INTERVJU: Loney Dear: "Det är roligt att 'fuck with peoples heads'"

INTERVJU: Loney Dear: "Det är roligt att 'fuck with peoples heads'"

Loney Dear är tillbaka med en vinterosande singel. GAFFA tar ett snack med mannen bakom, Emil Svanängen, om kreativa konsertlösningar och varför han gillar att ”fucka med folks huvuden.”

– Jag har låtit musiken passera genom olika filter och olika maskiner liksom, för att komma ut på andra sidan. Men det kommer inte att ta så här mycket tid mer för en skiva men det har varit en bra lärdom, säger Emil Svanängen om kommande fullängdaren.

På nya singel December Lilies gästas MR Loney Dear av S. Carey som spelar trummor och sjunger med Bon Iver. Efter att han hört dem spela i Tyskland 2009 fastnade han för trummisen och träffade senare även Justin Vernon i ett något udda möte ...

– Jag simmade i en sjö, precis bredvid festivalområdet till en tysk musikfestival vi spelade på och plötsligt dyker ett blött huvud upp ur vattnet – Justin Vernons och utbrister "Jesus Christ it's you!" Det visar sig att de hade lyssnat på en av mina skivor i turnébussen och kände igen mig där när vi låg och plaskade i vattnet. 

Är December Lilies en jullåt, enligt dig?

– Låten handlar om att ha tappat taget men att man ändå är tillräckligt belevad så att man inte ramlar igenom. Att nästan tappa förståndet helt. Så det är mer en hyllning till människor som av olika anledningar inte tycker om julen eller inte ser det som en mysig högtid med familjen, som de flesta kanske gör.

De senaste åren har Emil sysselsatt sig med att turnera, både i Sverige och utanför.

– Jag har lärt mig mycket om mig själv, om vad jag tycker om att göra och vad jag vill göra. Det är skillnad på hur folk är i olika länder men det finns också folk som är likadana, så det beror på vilken situation man hamnar i. Det finns olika ställen där graden av hur pass rätt musiken ligger i en viss trend just nu, är olika. Till skillnad ifrån Sverige så kan det vara mer befriat i andra länder om vad som anses vara rätt eller fel, upplever jag.

Hans konserter har varit väldigt olika från gång till gång. Det kan vara alltifrån att han sitter ensam med en gitarr och sjunger till att ha ett fullt band med sig.

– Jag tänker mycket på hur jag ska spela beroende på var jag ska spela. Vad det är för rum och vad det är för tid på året och så vidare. Dels så är det ju pengar som spelar in, det finns ju alltid en budget men jag måste också känna att jag verkligen älskar att vara på jobbet. Det är det absolut viktigaste för mig!

En specifik spelning ligger honom lite närmare hjärtat.

– Den roligaste konsert jag någonsin gjort var på ett kulturhus i Sundbyberg. Vi lekte konsert: jag sålde biljetter själv på hemsidan och jag åkte och köpte lampor och andra saker som vi behövde samma dag. Vi hade en bar också, men de slutade med att vi delade ut all dricka på en rostig vagn till de i publiken som ville ha.

Vad var det som gjorde just det konceptet så lyckat?

– Det var okommersiellt i sin renaste form och det är en skön känsla att få fatta alla beslut själv och inte ha någon som gör det över ens huvud på grund av att det finns ett måste att anpassas sig efter andra.

Emil inspireras av andra kollegor som håller på med det han gör. Men när han skrivit en låt vill han inte sitta för länge och pilla utan är ganska snabb med att spela in den.

– Annan musik inspirerar mig, såklart. Men just nu skriver jag så himla mycket musik så då blir jag inte särskilt imponerad, jag sätter mig direkt och spelar in det jag har gjort ändå, för att inte fastna för mycket utan mer jobba mot ett mål med låten direkt. Så testar jag lite olika instrument tills jag hittar något som jag tycker passar.

– Jag är ganska fascinerad av när skapandet går igenom sidoprocesser, som katalyseras av en process utanför skapandet. Det kan vara till exempel musiken från en orkester och så skriver jag någonting i den musiken som jag sedan tar med mig in i hur jag senare spelar låten och då har orkestern fungerat som en katalysator som senare inte längre behövs fast idén är planterad. Det tycker jag är spännande.

Vad kan det vara för typ av musik?

– Jag lyssnar mycket på Jonny Greenwood, han är en fantastisk låttexförfattare. Sen har lag sakta börjat falla för Radiohead, jag har försökt att inte lyssna på dem för jag vet hur farligt det skulle kunna vara att trampa för mycket i andras fotspår. 

Vad gillar du annars att göra?

– Jag gillar att läsa fakta. Jag sitter bokstavligen och surfar på Wikipedia om olika saker. Så det är mycket kunskapsinhämtning och forskning. Jag tycker också att det är roligt att prata med folk och försöka hitta kärnan i just det samtalet. Jag försöker hela tiden hitta kortaste vägen in i folks huvuden. Som jag försökte göra med dig här precis innan vi började intervjun (samtalet inleddes med att Emil började intervjua intervjuaren, reds. anm.) vilket kanske inte gick så jättebra men …

… nej jag är kanske lite svår …

 – Det är roligt att störa folks tankebana och att ”fuck with peoples heads”. Det har gått bra hittills i alla fall, det är ingen som har blivit arg eller så.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA