x

Bruno Mars: "Varför inte lära sig om Sverige när man har möjligheten?"

Bruno Mars: "Varför inte lära sig om Sverige när man har möjligheten?"

Bruno Mars bryr sig egentligen inte om att sätta ord på sin musik. Han vill hellre låta den tala för sig själv. Hans senast släpp 24K Magic är en öppen festinvit där lyckan är en essentiell stödpunkt. GAFFA träffade sångaren i Stockholm för att prata om ärlighet, frustration och en speciell guldkostym.


– Min musik ska göra människor lyckliga, göra mig lycklig. Den ska ge folk lust att dansa, bli kära, gråta och älska.

Bruno Mars, eller Pete Gene Hernandes som han heter egentligen, sitter tillbakalutad i soffan på ett lyxigt hotell. Hans skinande joggingkläder och guldkedjorna runt hans hals och handled står i kontrast till det bleka vinterlandskapet utanför fönstret där snön ligger tungt över staden.

GAFFA träffar sångaren i Stockholm inför releasen av albumet 24K Magic. Hotellet ligger nere vid hamnen, där frosten täcker vattnet och kölden har tagit över.

Vi är långt ifrån amerikansk glamour, skummande champagneflaskor och halvnakna kvinnor – det rullande temat i musikvideon till hans senaste singel 24K Magic. Mars tar ett bloss av sin cigarett, blåser ut röken genom det öppna fönstret och slår ut med armarna.

– Det är väldigt enkelt. Jag vill skapa musik jag kan vara stolt över. Musik gör mig lycklig. När man har kompletterat ett projekt bryr man sig inte om vad alla tycker om det, för man vet att man har gjort sitt bästa. Jag skulle vilja göra en film. När du satte dig i biografen skulle 24K Magic vara den första scenen. Det var min vision och jag visste att albumet skulle heta 24K Magic. Jag började reflektera över hur det kom sig, hur det kändes och min utgångspunkt var just det. Det är en inbjudan till festen och albumet för dig igenom universum från begynnelsen till slutet.

Fastän livsnjuteriet hyllas med gungade rytmer och ett sorglöst uttryck är det fyra år sedan Mars gav ut albumet Unorthodox Jukebox (2012) och det var därför ingen dans på rosor att träda in i studion igen. Han hade länge balanserat på en knivsegg mellan att känna sig fängslad och samtidigt vara kreativ.

– Det var kul i början eftersom jag hade varit på väg så länge men jag nådde en punkt där jag fick skrivkramp, blev frustrerad och egentligen mest av allt bara ville fly från studion. Å andra sidan hade jag ett uppdrag. Jag var strängt inriktad på resultatet och skulle inte att sluta förrän jag var klar, förklarar han och skrattar milt.

En av anledningarna till att arbetet var svårt var behovet av att hålla frustrationen i schack eftersom det verkade äventyra livsglädjen och partystämningen, två viktiga element på albumet.

– När du känner dig frustrerad är det bättre att gå hem. Om du är det så är du inte kapabel till att fånga essensen i det du försöker skapa. Samma sak gäller en bra konversation. Man vill fånga stämningen i rummet. Du ska skriva en artikel, eller hur? Det du vill göra då är att beskriva stämningen i rummet.

– Ginger alen som står bredvid mig, det öppna fönstret och fåglarna som kvittrar. Det är svårt, för ibland kan du skriva något som får artikeln att kännas corny. Eller så kan du säga något som gör att det verkar oärligt eller oäkta. Det är exakt samma för mig. Jag måste fånga en känslighet som verkar ärlig och äkta. När du hör 24K Magic kan du förhoppningsvis höra att jag ler och att allt känns mer eller mindre fantastiskt i just det ögonblicket. Jag har lyssnat på det spåret i två år och jag blir fortfarande lika glad när jag hör det. Några andra låtar har jag kasserat för att de inte håller långsiktigt.

Uppgörandet med singelformatet

Bruno Mars har tidigare sagt att 24K Magic är hans bästa album hittills. Ett självsäkert påstående som berör, inte bara på grund av hans järnhårda självförtroende utan också hur åren format honom. Han uppmanar alla att lyssna på albumet i sin helhet, något som trotsar musikindustrins favorisering av singelformatet.

– Jag kommer förhoppningsvis att bli en bättre version av mig själv för varje år som går. Jag kan använda vad jag lärde mig på debutalbumet och kombinera det med den kunskap jag har fått genom det här albumet, säger han och fortsätter.

– Jag vill att man lyssnar på albumet i sin helhet. Jag vill att folk ska se mig. Det kan de inte om de bara lyssnar på en låt. Förhoppningsvis får man en bild av min vision om man lyssnar på hela albumet. Jag hoppas att man kan känna passionen som jag har lagt i alla låtarna.

Han tar en klunk av sitt sodavatten och tänder ännu en cigarett. Funderar en stund och yttrar en oväntad jämförelse.

– Människor måste inse att detta är vad jag bidrar med. Jag älskar alla typer av musik, men det skulle vara tråkigt om vi alla gjorde samma sak, bara för att det är inne just nu. Det finns ingen mening i det. Jag bor i LA, du vet. Men varför inte lära sig om Sverige när man har möjligheten? Det är vad jag bidrar med. Du behöver inte gilla det. Det viktigaste är att jag gillar det och att det tänder mig. Jag är som en kock som tillagar spaghetti på det sättet jag gillar det. Jag vet att det finns kryddor som andra gillar, men jag lagar det på det sättet jag har lärt mig och som jag tycker är bäst. 

Ett tidlöst uttryck

Att Bruno Mars försökte åstadkomma ett tidlöst uttryck cementerades också genom samarbetet med Mark Ronson på Uptown Funk, som sken ljust åt starka referenser till åttiotalets elektrofunk. Det är också de stora funk- och soulhjältarna som kastar skugga över hans musik, men han tycker inte att musiken borde falla under begreppet retro.

– Jag älskar levande instrument och harmonier. Det är min musiksmak. Det finns många människor som gillar att använda ordet "retro", men det låter bara retro eftersom det finns en basgång. 24K Magic (imiterar basstämman) verkar retro, eftersom det finns en basist. Du hör det och relaterar till musik du hört från 60-talet, 80-talet och 90-talet. Det är en riktig gitarr. Det är riktiga trummor. Det gör att människor tror att det är retro. 

Det går inte att förneka att Mars är inspirerad av eran som ligger till grund för funkmusiken. Om du slår upp "retro" i ordlistan kommer det att beskrivas som ett uttryck som återanvänder element från tidigare riktningar. Det blir därför en lång diskussion om retrokonceptet eftersom jag anser att instrument-argumentet känns lite billigt.

– Vi lyssnade naturligtvis på musik från 90-talet när vi spelade in skivan och det har bidragit till att forma den. När jag var ett barn visste jag att jag ville vara Bobby Brown. Det var den sortens musik jag lyssnade på. Den kommer från en oskyldig plats som bara handlar om att sjunga låten. Med Versace On The Floor ville jag skapa en sensuell melodi och ett specifikt sound på ett visst sätt. Det är en konstinstallation. Jag försöker fånga ett särskilt ögonblick som känns på ett speciellt sätt. 

Bruno Mars är inte rädd för att erkänna att han är egentligen inte mycket för att behöva beskriva sin musik med ord och att det är därför retrokonceptet skär i öronen på honom. Han leder istället min uppmärksamhet till ett mycket speciellt fotografi som hänger i hotellets lobby.

– Det är ett fotografi av Elvis guldkostym som han bar på 50-talet, men bilden är fotad med en modern kamera. När jag tittar på det fotografiet vill jag köpa det eftersom det har allt jag älskar. Jag kan inte förklara varför, men det ger mig en bra känsla. Dräkten är uppenbarligen inte direkt moderiktig, men du kan se den i hög upplösning, så du får en kombination av allt du älskar. Jag älskar guld, jag älskar att klä upp mig. Elvis var fantastisk. Om du inte tar något du älskar och gör det samtida, vad var poängen? Varför fanns det en Michael Jackson om vi inte ska lära av honom? Min poäng är att jag inte vet varför jag älskar det. Det är musik. Den är inte avsedd att dissekeras. Det är naturligt för lyssnaren att vilja förstå musiken, men den bör inte förklaras. Du måste trycka på play-knappen och känna att musiken gör något för dig. Ja eller nej.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA