x

"Var finns känsla och misstag?"

"Var finns känsla och misstag?"

Sedan Six By Seven la ner har Chris Olley jobbat i ett fruktansvärt tempo. Han släpper instrumentala krautskivor som Twelve, gav ut ett gäng akustiska plattor som Chris Olley, har återstartat och lagt ner Six By Seven igen samtidigt som han med sin Muzik Klub släpper en till två plattor i månaden till sina prenumeranter, han är nu uppe i MuZiK KluB 44 och har mittemellan allt det här startat ett nytt band med Peter Holmström från The Dandy Warhols. Deras nya platta under namnet Walls Of Dada är ett litet mästerverk av mörk, kall, dystopisk 80-talsdoftande synth med tydliga psykedeliska och krautiga influenser.

Hur började Walls Of Dada?

Chris: Jag har känt Pete sen vi öppnade för Dandy Warhols 1998 på deras första Englandsturné. Jag är ett stort Dandys-fan och Pete är en av de snällaste personer du kan träffa. Vi har alltid hållit kontakten och senaste gången vi träffades i Nottingham planerade vi att skapa lite musik tillsammans. Vi har hotat med ett göra det alltför länge nu.

Pete: Vi har pratat i evigheter om att göra nåt ihop och till slut skickade bara Chris ett gäng låtar till mig. Jag valde en och började spela in. Det gick väldigt fort alltihopa. Jag skickade tillbaka låten till Chris och han gillade den och skickade flera. Jag visste inte att det skulle bli en platta, jag tror jag läste e-mejlet med konceptet efter att jag spelat in den första låten.

Pratade ni om hur ni ville att det skulle låta?

Chris: Inte till att börja med. Men för att komma igång så kände jag att jag behövde ha en fast plan. Jag har slutat använda datorer när jag gör musik eftersom jag tycker att de saktar ner processen och jag ville inte att vi skulle fastna i ett träsk där vi bara skickade filer fram och tillbaka mellan datorer istället för att skapa musik. Om man gör så finns det alltid en risk för att man aldrig slutför nåt och hela grejen tar flera år. Så planen var att göra något som lät som att det var inspelat på en Tascam Portastudio 1982. Jag älskar det soundet och samlar på musik från okända band som aldrig blev sajnade men kämpade stenhårt med att få ner sin vision på en 4-kanalskassett eller ett 8-kanalsrullband. Så jag skickade 2-kanals-stereofiler till Pete som han kunde göra pålägg på. På så sätt tvingar du på dig själv restriktioner och är tvungen att ta alla beslut medan du spelar in som du inte kan ångra.

Det funkade perfekt och gav musiken en speciell känsla men framför allt är det ett sätt att spela in som ingen använder längre eftersom alla är besatta USB, sampelstorlek, 258 kanaler för varje låt med obegränsade plug-ins och all annan skit jag hatar. Vem bryr sig hur en virveltrumma låter så länge du kan höra den? Sluta med eq och kompression och bara höj eller sänk den jävla volymen. Var finns känsla och misstag?

Hur skrev du låtarna?

Chris: På min ände så startade jag med en Roland TR 707-trummaskin och synth styrd av en 303 och spelade in alltihop genom en förstärkare, till och med sången. Sen la Pete på resten, bestämde nivåer och toning.

Pete: Varje dag i ett par veckor så gick jag till min studio och började lyssna på låtarna. Den första som kändes bra den dagen började jag jobba med. Hela idén var att arbeta snabbt och låtsas att jag hade en 8-kanalare och inte ProTools. När jag var klar ställde jag in nivåerna och skickade tillbaka till Chris. Projektet hade en 80-talskänsla så jag njöt av att efterlikna gitarristerna från mina favoritband i gymnasiet. 

Vilka då?

Pete: Daniel Ash (Bauhaus), Robert Smith (The Cure), Will Sergeant (Echo & The Bunnymen).

Hur skiljde sig det här sättet att arbeta på från hur ni jobbar med The Dandy Warhols?

Pete: Så mycket snabbare, jag älskade det här sättet att jobba på, lämna misstag och inte redigera allting. Det var inspirerande, speciellt eftersom jag mixade den nya Pete International Airport-plattan samtidigt och det var motsatsen. Allting redigerades i ett mönster, massor av lager av pålägg och kanaler.

Skrev du annorlunda när du visste att någon annan skulle lägga på sina delar?

Chris: Inte direkt, du lägger bara inte på lika mycket vilket är svårare då du lämnar hål i musiken där Pete ska lägga på gitarrer eller vad han väljer. Men det betyder också att du arbetar hårdare med det eftersom det är så naket.

Hade du åsikter på vad Pete gjorde med låtarna?

Chris: Nej, det vara bara en sång där Pete la på en bas som var lite galen. Men han skrev tillbaka direkt och sa ”den där basen låter ganska skit, jag vet inte vad jag tänkte på”. Jag älskade allting han gjorde och på grund av tidsskillnaden mellan Portland och Nottingham så vaknade jag varje morgon med färdiga sånger i min inbox så jag satt i sängen med en kopp te och lyssnade på dem på min iPad. Jag var alltid överraskad av vad han hade gjort och hur han lyckades få låtarna att låta som de gjorde, han gjorde dem tredimensionella. Pete vet precis vad han gör och otroligt duktig på ljud.

Hur valde du vilka instrument du skulle spela på varje låt?

Pete: Allt är nära till hands i min studio så jag greppade bara det som kändes som rätt ljud till den låten. Jag försökte gå efter min första instinkt med den funkade inte varje gång. Och jag ville verkligen använda min bandlösa bas mer men det var svårt att få det att funka som jag ville.

Hur lång tid det att jobba på en låt som Chris hade skickat?

Pete: Överallt från två till sex timmar. Ibland jobbade jag lite på en låt dagen efter också. Det berodde lite på hur kreativ jag var.

Vilka instrument spelar du på skivan?

Pete: Min Fender Broadcaster-kopia, min Fender Jazzmaster, Fender Jaguar, Fender Bass VI, Fender Jazz Bass, Gibson ES335, Gibson SG. Och min Mini Moog och en banjo.

Hur skriver du texter och jobbar du annorlunda beroende på till vilket projekt du skriver till?

Chris: Jag vaknar tidigt på morgonen och innan min hjärna har hunnit vakna ordentligt och fortfarande är klar så skriver jag så mycket jag kan. Jag skriver i sängen innan klockan sju med papper och penna, jag har skrivit så här sen jag var 15. Jag tror på slumpen och tillfälligheter och sånger som kommer från idéer istället för känslor just nu.

Finns det en framtid för Walls Of Dada?

Chris: Om det finns en framtid för Walls of Dada? Ja!! Jag börjar skriva nästa skiva nu!!

Pete: Jag hoppas det. Vi har pratat om en skiva till och jag skulle älska att spela de här låtarna live

När får vi höra nya Pete International Airport-skivan?

Pete: Den nya skivan är klar. Jag letar efter ett bolag som vill ge ut den, men ingen tur än. Om jag inte hittar en innan slutet på mars så ger jag den ut på min kompis bolag Little Cloud Records. Han ska ge ut den första skivan på vinyl i april. 

Walls Of Dada kan köpas hos: www.sixbyseven.co.uk

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA