x

Umeå Open Dag 1: "Hjärnskadar publiken ner till encelliga organismer"

Umeå Open Dag 1: "Hjärnskadar publiken ner till encelliga organismer"

LÄS OCKSÅ: Rapport från Umeå Opens andra dag (Säkert!, Avantgardet, Hurula, Solen, Viagra Boys)

Amanda Bergman, Idunteatern, 20:00

Känslan är direkt fängslande i Idunteatern i Umeå, redan innan den första akten ska börja. Amanda Bergman inleder festivalen med scenrök, motljus och en nyanserad färgsättning till de svällande tonerna som sprids i lokalen. Den svävande musiken kontrasteras som alltid med en jordnära personlighet från Bergman, som efter ett par låtar berättar att hon tänkt berätta något djupt för publiken, men glömt att skriva något. Hon vänder dock snabbt på detta misstag och förklarar om nyttan och vikten om att inte åstadkomma något. Vikten i att inte alla behöver nå sin fulla potential. Att det är okej att bara vara och inte hela tiden sträva efter att bli något.

Ett tänkvärt budskap som dock får en aningen ironisk klang när man lyssnar på Bergmans otroligt kompetenta låtskrivande och sång. Amanda Bergmans röst är som alltid varm, fyllig och innehåller tydliga spår av vemod och sentimentalitet. En naturligt flödande stämma som gestaltar stensäkra melodier om relationer och eskapismens sugande kraft.

Amandas låtar får en helt annan innebörd och auditiv rörelse när de framförs live. Som exempelvis den största hitten Falcons från fjolårets solodebut Docks, som denna torsdagskväll i Norrland fått en avskalad förpackning som sedan expanderas och upptrappas till ett påtagligt emotionellt klimax.

Amanda är säker i sin osäkerhet, eller möjligen osäker i sin säkerhet, vilket hon på ett väldigt klädsamt vis gestaltar med en musikalitet som tycks komma både enkelt och naturligt. Det är kontrasten mellan Amandas introverta drag och hennes massiva utstrålning som gör henne till en sådan fröjd att förnimma. Bergman är en perfekt artist för teaterscener som exempelvis Idun, där ljudet får en utvidgning genom akustiken, och Amanda själv en perfekt scen att exponeras på.

AMANDA BERGMAN: ★★★★☆☆

Kolla in ett bildgalleri från spelningen

Holy Now, Orangeriet, 21:00

Indiepopparna från Göteborg, med den ingivna sångerskan Julia Olander i spetsen, låter sina skramlande och trallvänliga alster berika den gråsandiga boulebanan i centrala Umeå. Med låtar om vemod och beslutsångest får garageindiepoppen en spontan och säkerligen proffsigt genomtänkt explosion av känslor och melodier.

Med Julias vackra stämma ackompanjerat av distade gitarrslingor får melodierna och det överhängande uttrycket en säregen relevans och slagkraft på scenen. Bandets förmåga att skildra det vackra i sorgen är något som i synnerhet känns påtagligt live och sprider en giftig känslosam infektion genom åhörarna i publiken.

I låtar som exempelvis Waiting från bandets senaste EP Please Call Me Back är ett gediget showcase av bandets bredd och potential. Med lugnare passager smyckade med Julias känslosamma uttryck, Ylva Holmdahls stadiga pulserande trumkomp, Samuel von Bahr Jemths funkigt pumpande basgångar och Hampus Eiderström Swahns frenetiska shoegaze-inspirerade gitarr-passage skapar en komplett inramning av ett fullskaligt affektivt och musikaliskt spektra.

HOLY NOW: ★★★★☆☆

Death Team, Hundra, 22:30

Delfiner, veganism, pengar, girl power, yoga, popkultur, nagellack och 90-talets sega internet-uppkoppling är ett tidigare försök att någonstans rama in Mayka Edd och Johen Rafael Tilli, som tillsammans blir electro-dubstep-hiphop-indiepop-duon Death Team. När de intar Hundras Salonger, en våning under det omtalade gitarrmuseet Guitars i Umeå, bjuds publiken på en rivig fest utan någon återhållsamhet eller censur.  

Låtarna är superrepetitiva och väldigt enkla, precis som bandet själva förklarat i en tidigare intervju angående varför deras låtar etsar sig fast i hjärnan och fastnar där en längre tid. Detta är dock absolut inget negativt, utan snarare precis tvärtom. Låtarna känns tunga, medryckande och enkla att snabbt anpassa sig till och röja med till. Duons närvaro på scenen är minst lika smittsam som tonerna från de gigantiska högtalarsystemen, vilket får hela lokalen att skaka och omvandlas till ett renoveringsprojekt. 

Framförandet får även sällskap av otroligt passande projektioner av pixliga Super Mario-animationer, cheerleaders, Pong och Disneys lilla sjöjungfru Ariel, utsmyckad i sina fetaste hipsterbrillor.

De pumpande låtarna berusar den redan berusade publiken, där framför allt låtar som Jump, Messed Up och den fantastiska indie-hybriden Fucking Bitches In The Hood nästan verkar hjärnskada publiken ner till encelliga organismer som endast lever för att dansa och ha kul. Dock väcks man då och då upp från denna trans när duon överraskar med ett tämligen berörande pianosolo av Céline Dions My Heart Will Go On eller exempelvis en sekvens från Enyas gripande Only Time.

DEATH TEAM: ★★★★★☆

The Tarantula Waltz, Vasakyrkan, 22:45

Markus Svenssons, mer känd som The Tarantula Waltz tar sitt demoniska smink och band till Vasakyrkan och inleder en annorlunda predikan till de välfyllda kyrkbänkarna. Konceptet är skrämmande perfekt, och får en att fundera vad det är man upplever. Det blir en surrealistisk upplevelse av en corpse-paint-målad folkmusik-/americana-/soulrockare vars gospel berör och berikar den hypnotiserade kyrksamlingen.

Framför allt påtagligt blir det med låtar som Rock’N’Roll Halo, som introduceras som en hyllning till Markus hjälte Karen Dalton och den musikbransch som aldrig gav henne något riktigt erkännande trots att hon levde samma sorts dekadenta liv som många, numera odödliga manliga kollegor. Trots att hon var 100 gånger bättre än alla andra.

Musiken tillsammans med de djupa texterna om förlust, längtan och tröst fyller sannerligen den heliga lokalen med ett spirituellt skimmer som etsar sig fast mellan bänkraderna, och väcker liv i en tankeverksamhet som man möjligen trodde varit helt försummad. Upplevelsen är retrospektiv, nuvarande och framåtgående. Den penetrerar kropp och själ. Halleluja eller hell satan. Oavsett väcker The Tarantula Waltz något minst sagt andligt, oavsett lokalens avsatta användningsområde.   

THE TARANTULA WALTZ: ★★★★★☆

LÄS OCKSÅ: Rapport från Umeå Opens andra dag (Säkert!, Avantgardet, Hurula, Solen, Viagra Boys)

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA