x

Tar med sin låtskatt till Sverige – "jag kombinerar musiken med samtal"

Tar med sin låtskatt till Sverige – "jag kombinerar musiken med samtal"

2016 såg vi Sverigebesök från The Posies och i våras Ken Stringfellow. Nu är det Jon Auers tur att åter välsigna ett fåtal utvalda städer med sin närvaro. Med start nu på torsdag tillhör honungsstämman fyra kvällar i rad de lyckliga själar som har möjlighet att ta sig till Malmö, Eskilstuna, Karlstad och Stockholm. Ni som kan er powerpop behöver förstås ingen närmare introduktion, men utifall att: Jon Auer startade 1987 i Bellingham, Washington inflytelserika The Posies tillsammans med nämnde vapendragaren Stringfellow. Bandet har hittills släppt åtta förstklassiga album, däribland superklassikern Frosting On The Beater från 1993. Under sjutton år var de båda dessutom fasta medlemmar i legendariska Big Star ända fram till Alex Chiltons bortgång 2010.

Ambitionen under turnén är att inte bara gå upp och spela sina låtar, utan också göra det hela till något intimt för både publiken och honom själv genom att berätta saker folk kanske inte annars får möjlighet att höra:

– När jag uppträder solo nuförtiden är det så jag försöker göra. Ända sedan jag släppte Songs From The Year Of Our Demise 2006 har mina egna liveshower antagit en atmosfär liknande trubadurkvällar. I den rollen känner jag mig helt enkelt mest inspirerad och bekväm när jag kombinerar musiken med samtal där publiken involveras. Upplevelsen blir mer komplett för alla, inklusive mig själv.

I motsats till att bara avverka ditt set och tacka för dig?

– Den där oberörda attityden, typ ”jag är här enbart för att spela min musik och inget annat, så sitt still, uppskatta det eller gå”, det är bara inte så solospelningar bäst fungerar. Ärligt talat lärde jag mig mycket av att se artister som Billy Bragg och Glenn Tilbrook, hur de kunde spela så avskalat som möjligt och fokusera på inget annat än låtarnas kärna men ändå samtidigt interagera med publiken. Colin Hay gör tydligen något liknande, fast jag har aldrig sett honom solo. Jag vill gärna tillhöra den ”skolan”, om uttrycket tillåts. Där inget tar bort fokus från låtarna, inga pålagda ljud eller annat man kan gömma sig bakom.

Jag förmodar att det blir en mix av fanfavoriter och personliga val från katalogen. Händer det att du tröttnar på att spela vissa låtar som hängt med ett tag?

– Hittills har jag nog inte nått punkten där jag tröttnat på någon av mina låtar, så … nej. Jag menar, i dagens värld med orkaner, bränder, Trump och allt är man privilegierad när man kan överleva på att spela sina låtar. I det stora hela är jag rätt obekymrad över om jag skulle råka få spela en av mina låtar lite för ofta.

Turnén känns i vanlig ordning på förhand som en given klassiker, men särskilt Karlstadspelningen ser ut att kunna bli något riktigt unikt och en upplevelse popkonnässörerna sent skall glömma. Auer får där nämligen sällskap av ingen mindre än Peter Morén (Peter Bjorn and John) som även spelade tillsammans med den förstnämndes Posies-partner Ken Stringfellow så sent som i våras. Varifrån kom idén att spela ihop?

Jon: – Jag har för mig att vi lärde känna varandra i samband med min förra solospelning i Stockholm i december 2015. Peter kom dit och efteråt insåg jag att jag kunde svära på att jag hörde honom sjunga några av mina låtars andrastämmor ute i publiken, vilket var smickrande eftersom jag är ett fan till honom också. För att ytterligare stärka bandet diskuterade vi vår ömsesidiga kärlek till Trust, ett av Elvis Costellos mer undanskymda album. Efter det pratade vi om att göra något tillsammans.

Peter: – Redan när Martin – som ordnar dessa små solo-svängar för Posies-männen – fixade Kens tripp i våras fanns planer på att ta hit Jon nu i höst. Både Jon och Martin var pepp på att ha med mig på ett eller flera gig. Jag kände att det fanns en viss ”ologisk logik” i att jag spelade med Ken i Västerås och nu med Jon i Karlstad då det är platser jag kanske inte själv skulle ta mig till som soloartist. Malmö fanns också i tankarna men det funkade inte den här gången. I vilket fall som helst var det en höjdare förra gången med Ken, så jag ser mycket fram emot detta!

Men hur gör ni med att repa ihop? Kommer ni att ha någon tid tillsammans innan spelningen?

Jon: – Repa? Skämtar du? Repetitioner är för amatörer! Jag bor i Frankrike, Peter bor i Sverige, så ... Vi får göra vår hemläxa, repa lite samma dag innan spelningen, kanske be en stilla bön och sedan hoppas på det bästa … Nu skojar jag förstås lite, men en del av det roliga ligger i spontaniteten. Att bara slänga sig ut och låta det bli vad det blir.

Peter: – Ja, vi hinner ju inte ses innan så det blir rep på plats i Karlstad under dagen. Det var samma sak med Ken i Västerås. Vi får repa på varsitt håll och sen hoppas att det funkar. En fördel är att vi valt låtar som vi antingen kan sedan innan var för sig eller åtminstone har hört massor av gånger. Att ha en låt i "hör"-minnet/muskeln är liksom halva vägen mot att kunna spela den. Det är också just det som gör detta "hit and run"-upplägg väldigt unikt och intressant. Förhoppningsvis skapar det en väldig nerv och en speciell känsla när man inte stått och harvat i en replokal flera veckor.

Vilka förväntningar kan vi ha på ert gemensamma set? Kommer Peter att sjunga Kens stämmor på Posies-låtar, till exempel?

Jon: – Faktum är, för att verkligen röra om i grytan, att jag kommer att sjunga Kens stämmor och Peter mina … Nej då, jag bara skojar!

Peter: – Naturligt nog snodde vi upplägget lite från Ken-gigget. Jag lyssnade väldigt mycket på Posies under tonåren och framåt, så en del av de där låtarna finns inpräntade i huvudet sedan länge. Därför föreslog jag ett gäng Posies-låtar som jag kanske skulle kunna vara med på och sedan fick Jon säga bu eller bä. När jag spelade med Ken blev det naturligt att jag gjorde Jons stämmor och vissa gitarrlinjer så det blir väl lite samma upplägg här, även om jag inte plankar exakt utan sätter lite egen prägel.

– Vad jag känt under både Ken-gigget och inte minst under min vecka med Robert Forster nyligen är att det är något väldigt magiskt med att spela låtar man lyssnat massor på genom åren tillsammans med artisten själv. Det blir såklart något helt annat än att bara göra en cover. Så jag kanske skulle fortsätta med det, haha! Förutom Posies kommer Jon att sjunga en Morén-låt med mig som han valt, samt att vi kör lite covers.

När ni väljer att göra covers antar jag att ni inte bara väljer egna favoritlåtar, utan gärna sådana ni kan göra på ett bra sätt?

Jon: – Till syvende och sist handlar det om att vi är ense om vad en bra låt är. Det är jag ganska säker på att Peter och jag har samsyn på, att vi är ”låtkillar”! Låten kommer i första hand, alltid.

Peter: – Exakt! Det får gärna vara en favoritlåt såklart men det är sant att man också känner vilken "typ" av låt man kan leverera vilket gör att en del faller bort. Sen är det ju ibland kul att medvetet plocka fram bortglömt okänt godis. För oss tillsammans blev det naturligt att göra en låt från just Trust!, det underskattade Elvis Costello-albumet vi som sagt hyser ömsesidig kärlek till.

Till sist, finns det någon chans att ni delar scen även i Stockholm, med tanke på att Peter bor där…?

Jon: – Det beslutet överlåter jag helt till Peter. Jag är självklart på. Bollen ligger hos dig, Peter!

Peter: – Det är inte omöjligt. Men blir då en inofficiell gästning … 

Här ser du Jon Auer framöver:

19 okt – Malmö, Folk & Rock
20 okt – Eskilstuna, Biografbaren
21 okt – Karlstad, Bull Bar (med Peter Morén)
22 okt – Stockholm, Southside Cavern


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA