x

26 färska album du bör kolla in

26 färska album du bör kolla in

VECKANS VAL: Miss World – Keeping Up With Miss

Hade du tur var du med om Miss Worlds live på PNKSLM:s femårsfest på Kägelbanan i år. Nu är det äntligen dags för debut och musiken är ösigt garage-kajko. Lika mycket Kim Gordon som Kim Kardashian sa någon. Vettifan men det är musik som fastnar likt random Best Coast-klistrig musik och det är det mest genuina vi hittar i skivskörden den här veckan. Ett betyg gott om något.

Lil Wayne – Tha Carter V

Visst är det som gjort att det ska bli ett magplask. Skivan skulle ha kommit för fyra år sedan, men inget hände. Så kommer den då, relativt överraskande och mycket är faktiskt intressant. Så pass att du tar dig igenom hälften utan problem innan du förbarmar dig över att du har att göra med ett 23 spår långt verk. Skärpning! Kvalitet före kvalitet, tack.

Viagra Boys – Street Worms

Nu släpps till slut debutalbumet – och attityden är fortfarande intakt. Singelspåret Sports är en genial urladdning om desperat och misslyckad manlighet. Detta är viktigt för förståelsen av Viagra Boys, att här finns en ironi i så väl namn som i låttexter. Missar man ironin är bandet vidrigare än Manowar. Men Viagra Boys är snarare en skrattspegel över den oroliga och hotade manligheten än en manifestering av den. - Fredrik Langrath

Rhys – Stages

Folk älskar sånt här så framtiden är ljus för Rhys. - Jonathan Sindihebura

Vreid – Lifehunger

Detta album är mindre koncepttungt och känns något mer lättillgängligt än bandets tidigare alster. Med det sagt står Vreid med Lifehunger ännu mycket starka gentemot det mesta inom metalvärlden idag. - Amelie Schenström

Anaal Nathrakh – A New Kind Of Horror

De lika delar parodiska och mäktiga King Diamond-tjuten som tog plats på The Whole Of The Law är kvar. Sångaren Dave Hunt påstår att kreativiteten inte har stagnerat, men här blir det lite minus i protokollet. Å andra sidan är musiken så rolig och röjig att det var på tiden att vi fick tio nya låtar. - Jesper Robild

Tim Hecker – Konoyo

Godspeed You! Black Emperor är den enda musikaliska liknelsen som ligger någorlunda nära till hands, men Hecker har tagit det organiska och mixat det till oigenkännlighet. Det är kulissljud. Ambient. Noise. Klassiskt. Ovanligt kaotiskt, men ändå så välplanerat och harmoniskt. Med Konoyo slår han en volt över prettostämpeln och lämnar ett av sina bästa album. - Jesper Robild

Benjamin Ingrosso – Identification

De senaste åren har han allt mer bevisat att det finns en grund för ett eget ID, det som popstjärna. Även om det tycks ha gått ganska långsamt med få singlar med långa mellanrum. Nu är så debutalbumet här, och även om det inte är ett album som knockar en, så är det definitivt bra. - Karin Lillbroända

Hater – Siesta

Den är fin och välbehövlig, musiken som inte tränger sig på. Som istället för att väsnas och bullra för sakens skull säger ”här är jag, lyssna på mig om du vill, jag kommer inte tvinga dig, men jag blir glad om du gör det.” Just det har Haters musik kommunicerat ut sedan debuten 2016, så även på Siesta, uppföljaren till fjolårets You Tried. - Johannes Ådén Bygdell

Marissa Nadler – For My Crimes

En mellanplatta är också en platta. Marissa Nadler följer upp 2016 års fina verk Bury Your Names och Strangers med en skiva som rent produktionsmässigt är rak och utan krusiduller, men dimman saknas i vilket fall som helst. Hur som helst värd att lyssna igenom, det är givet.

Pigs Pigs Pigs Pigs osv.... – King Of Cowards

Ett Motörhead för 2020-talet.

Roosevelt – Young Romance

Stå på en Grand Canyon-liknande plattform och skapa musik som är lika delar synthwave som electronica med en enda tydlig idé: att popmusik ska kännas från första pulserande punkt.

Tommy Tee – På Tur I Stockholm

Norges hiphop-geni Tommy Tee tog en tur till Stockholm och stötte ihop med svenska toppnamn som Ken Ring, Abidaz, Keya, Dani M och Kaliffa.

Lala Lala – The La

Hej och hå, låt oss slacka på, till Lala Lala som don't give a flying fuck. Lo-fi, tröttsamt, dödförklarat och totalt hängivet. Popmusik att plundra för.

Mudhoney – Digital Garbage

Seattle-snubbarna som var mer än grunge. Frontaren hamnade i Sub Pops källare och är supernöjd med det, så länge han får fortsätta röja skiten ur den som faktiskt bryr sig. Och vi är fortfarande några som faktiskt gör det.

Peluché – Unforgettable

Helt igenom orkestralt med intressanta stämmor. Idéerna är viktigare än hitsen. En skiva att omsvärmas av. Rockmusik som är allt annat än rock.

Nonono – Undertones

Har du saknat kommersiella ytligheter. Nä tänkte väl det. Det här här är mer än musik. Det här är Nonono. Kolla gärna in vår intervjua med trion för en fortsättning på musiken: "Det kändes angeläget att möta rädslor"

Cher – Dancing Queen

Vem vill inte höra tidigare ABBA-hatern Cher våldföra sig på några ABBA-mästerverk? Precis. Kör på.

Chic – It's About Time

Visst är det på tiden med ett sånt här chabby chic-omslag och ett nytt album från funkens fantastiske fader, Nile Rodgers? Om det är bra? Vem bryr sig.

Paperwing – Alone We Walk The Land

Knastrig elektronisk popmusik från vårt avlånga land. Vi lyssnar och tar in.

Hippo Campus – Bambi

Det är superlätt att nå ut i skvalet. Inte. Hippo Campus bildades 2013 med målet att nå ut som alla andra idiotiska indieband. Till slut stiftade de bekantskap med Steve Albini som är typ världens bästa producent när det gäller allt. Och allt han producerar låter inte "Steve Albiniskt". Här är det tydligaste exemplet. Snälla lyssna.

Thus Owls – That Mountain That We Live Upon

Titeln liksom. Skärpning. Eller ej. Thus Owls har alltid varit ett tecken på peace. Vill du få nån slags inre fucking frid ska du lyssna på det här och jobba dig tillbaka rakt in i deras inre kärna. Här finns friheten och värmen.

Lydmor – I Told You I'd Tell Them Our Story

Det finns nåt mer än elektronisk pop som förför. Några förför, andra förgör, vi är i en situation där danska kretskort borde invadera det här landet och sakta men säkert hävda att vi plankar verkligheten för fem sekunder. Vad betyder ens det? Vet ej men missa inte den här skivan.

La Lusid – La Lusid

Först hade vi Amason. Sen hade vi inget alls för idéerna fanns från första början. Så nu skärper den här slentriantyckaren sig för att uppmärksamma musik som hantverksmässigt är så fin och god att man vill krama om allt och alla som har varit i närheten av det. Lyssna.

Strängen – Rock På Svenska

Vad ska man ens säga? Strängen var en stor del av Hellacopters och så mycket annat på den svenska rockscenen. Nu finns han inte mer. Inledande Thriller är episk. Tack för allt.

The Apostles – The Cassandra Syndrome

Känslorna är utanpå, minst sagt. Det finns en saga bakom The Apostles och du hittar den här.

Alla album i en och samma spellista? Här:


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA