x

"Det hade varit en stor eld uppe på scenen"

"Det hade varit en stor eld uppe på scenen"

Med start idag tar Johan Airijoki med sig sina vänner i Malmfältens Rockklubb och betar av fyra spelningar på fyra dagar.
 
– Det blir hektiskt men roligt att möta publik runt om i landet. Vi bor i en liten bruksort långt uppe i norra Sverige, det är svårt att veta om musiken vi spelar hittat fram till människor så det blir intressant att se vilka som dyker upp, säger han till GAFFA.
 
Hur hade din scenshow sett ut om det inte fanns några begränsningar?

– Det hade varit en stor eld uppe på scenen, runt elden hade mina vänner suttit och druckit folköl och grillat gurpi. Runt scenen hade det varit en skog och ovanför skogen hade det varit ett norrsken och en fullmåne och någonstans där mitt i hade vi spelat musik.

Vilken är världens bästa liveakt just nu?

– Konsertutbudet här uppe är inte så stort, men om ni får chansen tycker jag att ni ska se Simon Marainen jojka. Han har en liten kropp men ett stort hjärta som går igen i hans musik. Sakerna han kan göra med enbart sin röst är otroliga. Det är soul från Sápmi.

Vad har varit ditt största konsertögonblick?

– Senast jag blev berörd på det viset av musik var när jag hörde Pernilla Fagerlönn spela och sjunga Jag Vill Tacka Livet på piano, då grät jag.

Och galnaste?

– Det är galenskap som kommer ut ur människor som står uppe på scen om de är ärliga och går in i sin kärna. Det är vackert att se. De hade lika gärna kunnat gått ut i skogen och skrikit och grinat. Men nu står de framför oss på en scen och delar med sig av sitt vansinne. Jag såg Sarah Klang spela i Luleå i somras. Hon gjorde sig sårbar och sjöng från hjärtat tills rösten sprack. Det kändes.

Om du skulle jämföra ett Johan Airijoki-gig med en film, vilken blir det och varför?

– Den filmen finns inte, det är därför jag försöker göra den i min musik. Det är inte jägarnas trötta tolkning av Norrlands glesbygd. Personerna i min film är bruksortspersoner med byfinskt, samiskt och svenskt ursprung som vuxit upp med internetuppkoppling. De gillar både att slöjda knivar, koka köttsoppa och ordna techno bushrave. Men filmen har en mörk början och ett lyckligt slut. Och karaktärerna är märkliga med starka personligheter utan att själva riktigt veta om det. De har bara lämnats vind för våg i en liten stad långt ut i skogen och fått odla sina excentriska sidor ostört.
 
Här ser du Johan Airijoki:
 
4 oktober – Stockholm, Slaktkyrkan
5 oktober – Växjö, Kafe de luxe
6 oktober – Malmö, Babel
7 oktober – Göteborg, Oceanen

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA