x

"Rädsla och glädje på samma gång"

"Rädsla och glädje på samma gång"

När Saga Back var elva beslutade hon och hennes bästa vän sig för att göra Popkollo under sommaren. Valet för båda föll på elgitarren.
 
– Minns det som att vi hade blandade känslor kring det där. Att spela tillsammans med andra var skitkul, men det var verkligen skräckblandad förtjusning för vi var helt klart yngst och vågade inte säga så mycket gällande låtval och hängde mest med varandra.
 
Året därefter blev ännu en Popkollo-sommar men den här gången uppmuntrade Sagas mamma henne att anmäla för sång istället.
 
– Jag är så glad att hon gjorde det för det var då jag verkligen fattade att det är sång jag gillar mest av allt. Så sen dess spelar jag piano och gitarr för att kunna sjunga, istället för tvärtom.

Vi spolar fram några år. Som en del av ett gymnasiearbete spelade Saga Back in fem egenskrivna låtar.
 
– Jag gick samhäll men lyckades på något sätt få in det under "kommunikation och ledarskap", tveksamt så här i efterhand om det borde blivit godkänt ... I alla fall så var det då jag började skriva låtar på riktigt och det var då jag började spela in tillsammans med Mattias Nyberg som jag jobbat med i nästan två år nu.
 
Det var för drygt ett halvår sedan tog hon nästa steg och beslut. Hon var framför allt sugen på att hänga mer i musikkretsar just för att hela musikbranschen intresserar henne, inte bara artistdelen.
 
– Jag hade precis kommit hem från Paris där jag hade varit på egen hand i tre månader vilket helt klart bidrog till att jag kände ett driv och ett självförtroende i att det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt att satsa på musik. Så jag började praktisera på Kning Disk, ett skivbolag i Göteborg, samtidigt som jag fortsatte spela in med Mattias. Det var även där jag träffade Markus och Jesper från Something Beautiful, som jag nu släpper min musik med. 
 
När Saga Back skriver så utgår hon nästan alltid från någon mening eller något ord hon skrivit ned i anteckningar på telefonen. Och det är på samma plats hon tittar när hon fastnar mitt i en låt. 
 
– Jag vet aldrig vad för typ av låt det ska bli förrän jag kommit en bit. Ibland vet jag en händelse eller ett ämne jag vill skriva om men jag har aldrig någon tydlig bild av varken tempo, melodier eller ackord innan jag börjat spela. Det beror ju väldigt mycket på ifall jag skriver låten på piano eller gitarr också. Sen när låten ska proddas så brukar jag ha rätt bra koll på hur jag vill att det ska låta, det hör jag ganska direkt när jag skrivit klart låten.
 
Vad för slags känslor får du ut av att förmedla musiken?
 
– Haha, flummig fråga det där. Skulle nog säga rädsla och glädje på samma gång. Jag gillar ju verkligen att sjunga, oavsett om det är min egen musik eller inte. Men det som är speciellt med att skapa och släppa sin egen musik är ju hela processen från röstmemo till färdig master. Jag skriver ju alla mina låtar själv så de har alltid väldigt personliga texter, vilket bidrar till rädslan jag snackade om. Att släppa en låt är som att dela med sig av en hemlighet som alla kan analysera och lyssna på om och om igen. Skitläskigt. Men kul!
 
 
Under slutet av förra året gjorde hon succé med singeln There You Go… Again. En keyboard-driven historia som gör sig perfekt med Saga Backs fylliga röst. En låt som känns både avskalad och gigantisk, vilket gör det hela än svårare att hitta till själva kärnan. Saga Back söker idéer från flera håll.
 
– Om jag var tvungen att säga en enda person som inspirerar mig så skulle jag säga Regina Spektor. Framför allt så gillar jag hennes texter, men jag tycker om allt med hennes musik. Annars så går det verkligen i perioder. Senaste halvåret har jag lyssnat mycket på Nao och H.E.R. och just nu är jag rätt inne på Amy Winehouse. Vi går ju inte alls under samma genre men jag ser verkligen upp till människor som har en tydlig bild av sitt artisteri och hur de vill att deras musik ska låta. Sånt inspirerar mig. 
 
Har du själv några tankar kring det estetiska? Hur vill du att din musik ska framställas rent visuellt?
 
– Det här är det jag tycker är svårast med att släppa musik. Om jag kunde välja bort den visuella delen så skulle jag nästan göra det, och bara fokusera på musiken. Men det kan ju bero på att jag får olika visuella idéer varje gång jag kommer på en ny låt och ofta är de inte alls lika föregående gång. Ibland vet jag ju inte ens hur jag vill att själva musiken ska låta förrän jag väl börjar skriva. Så yes, jag har massor av tankar men ingen tydlig övergripande vision för det visuella. 
 
Lyssna på hennes färska släpp, Cry:
 
 

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA