x

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Här startade auto-tune-revolutionen

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Här startade auto-tune-revolutionen

Aldrig förr har en låt låtit så mycket som nuet och framtiden som när Chers superdänga Believe såg världen för drygt 20 år sedan. Det är svårt att beskriva hur det kändes att för första gången höra den där säregna klangfärgen som är auto-tune. Ni kanske har sett sådana där Youtube-videor där ett hörselnedsatt barn får en hörapparat och hör sin mors röst för första gången. Lite så var det.

Nu är auto-tune liksom ingenting. Kanye West spelade in stora delar av sitt album 808s & Heartbreak (2008) med röstfunktionen och T-Pain har dränkt hela sin musikaliska karriär i det där soundet. I Sverige har Lorentz varit en skicklig talesman för auto-tune-effekten. Den har blivit var popstjärnas egendom.

När Cher valde att använda soundet var hon det första att använda auto-tune i ett kommersiellt sammanhang. Säkerligen hade musiker och producenter tidigare brukat effekten bakom lykta dörrar. Och det var nog tur att det var just Cher som startade auto-tune-revolutionen, en redan genom årtionden erkänt kapabel sångerska. En kvinnlig gröngöling hade nog bespottats så pass att någon typ av framgång hade varit omöjlig och denna revolution hade aldrig hänt. Cher och producenterna valde dessutom att använda effekten sparsmakat i verserna. Refrängen är Chers röst som folk var vana att höra den. En måttlös kraftfull pipa som har vissa likheter med den ”underbettssång” som var vanlig hos grungesångarna.

Believe hade givetvis inte blivit den succé den blev utan auto-tune. Men poängen är att det är en bra låt även utan det där pålägget. Den har en I Will Survive-sk livskraft som exploderar oavbrutet under knappa fyra minuter. En livboj för den som är nere för känslomässig räkning. Och som när låten ebbar ut har rest sig och står med större stolthet än någonsin tidigare.

Så nära man kommer orgasm i musikalisk form

Redan anslaget med futuristiska susande ljud ger en föraning om att det är något fantastiskt som kokar. När det spänstiga beatet sedan driver upp tempot i låten så fattar man att det inte kommer att handla om något förment djupsinnigt såskopperi. Sedan går hon på fullkomlig knock när auto-tune-funktionen stiger in i handlingen, och in i populärkulturen, 35 sekunder in i låten. Det är en av musikhistoriens absoluta toppar. Så nära man kommer en orgasm i musikalisk form. Sedan tappar aldrig Cher greppet om lyssnaren. Den helt igenom perfekta balansen mellan beat, syntsound, auto-tune och ren och djup Cher-sång gör att intresset aldrig faller. Här finns inte någon lite halvtråkig stund som finns med i låten för att bädda för dess toppar – såsom en del bygger upp sina låtar. Här är varenda sekund magi.

Men ska jag ändå välja ut ett favoritparti så är det sticket 2:25 in i låten. Ett parti där Cher bara låter sin röst, utan uppenbara pålägg, göra jobbet. En luftig del där beatet fortsätter men musiken strippas till det i sammanhanget mest elementära. Sedan händer det, sedan blir magin ännu mera magisk, när sticket är på väg att ta slut, när hon med all kraft vrålar ”I don’t need you anymore”, då träder en gnutta heshet in i hennes röst, som att den skulle vara på väg att spricka. Jag kan tänka mig henne och producenterna sittandes i studion sent in på småtimmarna för att få till den där perfekta gnuttan heshet. Det är diskret. Så diskret att man missar det om man inte luslyssnar.

När en ikon tog en tidsmaskin

Believe klättrade till förstaplats i 23 länder, bland annat här i Sverige. Och den då 52-åriga Chers karriär tog fart igen, med något för henne så ovanligt som en danspopsingel. En femtioplussare blev det absolut hetaste i en bransch med en rabiat förkärlek för ungdom, och framför allt unga kvinnor. Nu kändes det som att en ikon tagit tidsmaskinen och åkt till framtiden och därifrån kallade på en med en överjordisk röst som korsade tid och rum.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA