37 färska skivor du bör kolla in

37 färska skivor du bör kolla in

Better Oblivion Community Center – Better Oblivion Community Center 

INDIE-SINGER-SONGWRITER-SUPERDUO. Här hittar vi Conor Oberst och hyllade Phoebe Bridgers. Igår skickade de ut ett överraskningsalbum och det känns som att det tar vid efter samarbetet dem emellan på Phoebe Bridgers finfina debut Stranger In The Alps från 2017.

Júníus Meyvant – Across The Borders

Den hyllade islänningen följer upp 2016 års Floating Harmonies med nytt album. Det är varmt orkestrerad musik till Meyvants vibrerande röst. Mjukt och medgörligt för dig som gillar det isländska tänka-utanför-boxen-soundet.

Swervedriver – Future Ruins

Det är mer experimenterande, poplåtar utan refränger, drone-aktig shoegaze och ett band som vet sin plats och inte förväntar sig att sälja tonvis med plattor utan istället är bekväma att göra precis vad de känner för. - Mathias Skeppstedt

Rival Sons – Feral Roots

Visst är det Jay Buchanans kraftfulla stämma och Scott Holidays rovlystna gitarr som tydligt leder det musikaliska, men den totala inramningen av albumets spår har en imponerande simpel och rå dragningskraft. Som tidigare och som väntat landar Feral Rootsnågonstans mellan Led Zeppelin och The Cult och lyckas bevisa att bluesrocken fungerar alldeles utmärkt även 2019. - Andreas Trella

Sneaks – Highway Hypnosis

Vad som började som minimalistisk postpunk har nu gått och blivit till ett trap-aktigt experiment. Bland annat. Ibland är det dubbigt värre. Dock alltid med ett stadigt beat. Eva Moolchan från Washington gör precis vad hon vill och kan egentligen inte jämföras med någon annan.

Diskopunk – Diskopunk EP

Dessa svenskar skapar vad de heter. Det är våldsam discopop som siktar mot de stora scenerna. Minns du Klaxons? Här har vi lite av en naturlig fortsättning.

William Tyler – Goes West

Han börjar bli en veteran nu, William Tyler. Det som vid milennieskiftet började med turnéer och inspelningar tillsammans med Lambchop, Silver Jews med flera har nu blivit till en diger solokarriär. Instumental folk för dig som uppskattar Ryley Walker, Meg Baird och Steve Gunn.

Mike Krol – Power Chords

Garagerockens mesta man skickar ut nytt distat och fuzzigt oljud. Kul liten detalj: kikar man noga på omslaget så ser man att väckarklockan till vänster om honom visar 1:25. Skivan släpps 25/1. Snyggt!

Kid Koala – Music To Draw To: Io

Turntableism-geniet Kid Koala släpper ett ambient album. Musik som givetvis funkar att ha i bakgrunden när du ska rita nåt. Eller läsa. Eller bara kontemplera.

Jamie Paton – Disk Memories

“Electronic music for the Brexit generation” beskrivs Disc Memoriessom i ett pressmeddelande. Såklart aningen högtravande och sturskt. Men visst går strömningar i ett land som gått populistvägen och nu är på väg att utsätta sig själva för något så märkligt som att lämna en gemenskap tänkt att skapa utbyte, gemenskap och stabilitet. Och med det borde såklart också kulturen påverkas, oavsett om man skapar mainstreampopdängor, leker Banksykonstnär – eller för den delen då, gör undergångsflyende, mörk och nästan ambient techno. - Jonathan Eklund

Orphan Ann – The Practise Of Surrender

Distat brus, mässande röster och syntmattor som vibrerar fram melodier. Orphan Ann vet hur man skapar musik som fyller ut tomrummet som emellanåt går att finna mellan ens öron. Med sina ambientosande, nattsvarta och närmast onda alster lyckas de försätta lyssnaren i ett tillstånd som både kräver och inte kräver uppmärksamhet. - Jonathan Eklund

Nicolai Dunger – Raison D'être

Det första engelska albumet från Nicolai Dunger på sju år. Under året som gick släppte han, tillsammans med regissören David Nord, elva singlar ackompanjerade av elva musikvideor som nu resulterar i ett album.

Bonnie Li – Wǒ Men

Fullängdsdebuteraren skickar ut musik som kan sammanfattas som mörksint pop, trap-pop och/eller trip-hop. Om du gillar Jenny Wilson, Portishead och Lamb.

Josin – In The Blank Space

Svävande ambientpop som närmast kan likna det Radiohead sysslade med under sin Amnesiac- och Kid A-era.

Backstreet Boys – DNA

Med en handfull låtar att återkomma till får man vara nöjd. Framför allt förtjänar Backstreet Boys en eloge för att de fortfarande lyser starkast av 90-talets pojkbandsboom, även om det är ett svagt och flimrande ljus. - Karin Lillbroända

Sunflower Bean – King Of The Dudes

Indieälsklingarna fortsätter med sitt inkörda tema, att blanda rena metalriff med den gulligaste av pop. Powerpop för 2010-talet.

Bring Me The Horizon – Amo

Amo har beatbox och Grimes. Den har stråkar, Aphex Twin-pyssel och känslopräglad elektronisk rock. Metal-ikonen Dani Filth gästar i en låt med blåsarrangemang och hans karakteristiska röst används i princip bara som en ljudeffekt. Det upplevt mesiga tas hela vägen och musiken kliver på så vis ur emoland. - Jesper Robild

Light Vibes – Past/Present

Ur indieakten Simian Ghost har duon Light Vibes växt fram – bestående av Erik Klinga och Mathias Zachrisson. För den med förkärlek till det förstnämnda bandet kommer det nya kännas igen. Det är luftig pop, här kanske något mer elektroniskt än tidigare. Men det är fortfarande Indie, fortfarande Pop.  - Jonathan Eklund

Corroded – Bitter

Den tunga arbetarklassrocken har blandats ut med en giftig bitterhet som väl speglar samhällsklimatet. Utan att skräda orden sätter bandet fingret på en dagsaktuell puls där sångaren och gitarristen Jens Westin blandar ilsket morrande med smäktande skönsång. Gitarrerna är vassa och ära ska ges till Bjarne Elvsgård vars plockande med bassträngarna ges välförtjänt utrymme. - Cecilia Wemgård

Keuning – Prismism

Precis, det är han från The Killers och musiken är som gjord för den som sedan tidigare är ett The Killers-fan. Kommersiell och melodisk rock, helt enkelt.

Lugnet – Nightwalker

Lugnet är inte så lugnt. Det här svenska rockbandet älskar fortfarande det rockrusiga 70-talet. Räkna med twin guitars, cowbells och grejer. Sedan sist har gruppen bytt sångare, ny i denna roll är Jaded Hearts John Fahlberg.

Bendik Giske – Surrender

Här har ni ambient och ljudkulisser som till 90 procent är skapade av Bendik Giskes egen röst. Droneigt och häpnadsväckande.

Tartit – Amankor / The Exile

Tuareg-rock i stil med exempelvis Tinariwen.

Ina Forsman – Been Meaning To Tell You

Enligt ett pressmeddelande litar Ina nu än mer på sin förmåga som sångerska, och tonar ibland ner bandet och levererar en soulfylld rockmusik. Intressant i vilket fall som helst.

Toy – Happy In The Hollow

På sitt fjärde album, som släpps på Tough Love, fortsätter bandet sin resa inom den psykedeliska indierocken med spår av klassisk tysk kraut, acid folk och postpunk.

Fidlar – Almost Free

P3-lyssnare? Då kan du inte ha missat Can't You See som är typ den enda rocklåten radiokanalen spelar. Gillar du den kommer du även gilla övrig stompig och småspexig rock på Almost Free.

Mono – Nowhere Now Here

Postrock-veteranerna är nu framme vid sitt tionde albumverk. För dig som är glad i This Will Destroy You, PG.Lost och Godspeed You! Black Emperor.

The Dandy Warhols – Why You So Crazy

Det här är egentligen mer av vad vi har vant oss vid att The Dandys ger oss numera. En väldigt producerad samling av sketcher, skisser och låtar i en salig blandning, dock lite mer fokus på elektronika. - Mathias Skeppstedt

Balthazar – Fever

Fever börjar som en poppigare och mer lättilgänglig variant av Nicolas Jaar och fortsätter in i nåt electrofunkigt territorium.

Boogie – Everythings For Sale

När Compton-rapparen jämförs med andra artister brukar det velas mellan Chance The Rapper och Kendrick Lamar. Det säger ju en del om hur intressant det här är.

Jonatan Leandoer127 – Nectar

Yung Leans ansikte utåt är tillbaka med sitt anti-bandnamn, anti-omslag och med anti-pop som bär på anti-sång.

Mozes And The Firstborn – Dadcore

Inom kort släpper Guided By Voices ett typ 3457 låtar långt album men frågan är om vi behöver det när det istället finns band som Mozes And The Firstborn. Det här känns mer som rimlig indierock för samtiden.

Rat Boy – Internationally Unknown

Att alla titlar och bandnamnet står helt i versaler säger väl egentligen ... allt. In-your-face-alternativ rock för dig som gillar Yungblud.

Royal Canoe – Waver

Ett märkligt albumsläpp. Knasig indie som hämtar ljud från pop, rock, R&B och hiphop. Allt känns bara väldigt millennial. För dig som kanske har längtat efter en lite mer skruvad variant av Aidan Knight och Dan Mangan.

Psychotic Youth – 21

De svenska rockveteranerna (nu med en historia som sträcker sig 35 år tillbaka) öser på med sin blandning av 60-talets punk och sena 70-talets powerpop.

Rudimental – Toast To Our Differences

Det nya stjärnspäckade albumet är ett resultat av tre års samarbeten med några av världens största producenter, låtskrivare och artister så som Tom Walker, Maleek Berry, RAYE, Dan Caplen, Jess Glynne, Macklemor, Ladysmith Black Mambazo, Yebba, Stefflon Don, Ray BLK, Rita Ora, Kojey Radical, Kabaka Pyramid, Chronixx, Eli Ingram, Hak Baker, Maverick Sabre, Olivia, Protoje, Shungudzo, Kevin Garrett och Raphaella.

Terror Jr – Unfortunately, Terror Jr

GAFFAs Simon Lundberg har sedan tidigare tokhyllat Terror Jr:s undersköna och mystiska pop som bara känns väldigt här och nu. Om du är glad i Léon lär du icke bli besviken på detta.

Alla skivor i en och samma spellista? Det hittar du här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA