Från turbulent tid till sexuell frihet

Från turbulent tid till sexuell frihet

Efter en turbulent tid var planen att genom Melodifestivalen få upp streamingsiffrorna och sedan knipa ett skivkontrakt i London. Riktigt så blev det inte. Men Molly Hammar tog nya tag, släppte en EP om sexuell frihet och sträcker sig nu mot toppen.

– Det är en sån industri nu att vara låtskrivare. Jag har hamnat lite i att jag har bara tillverkat på tom mage. Nu har jag avsagt mig all studiotid i minst två veckor och idag var första gången som jag skrev en egen låt för första gången, precis innan jag kom hit, som jag tycker blev fire alltså. Så nu vill jag in i studion igen, det är så jävla ironiskt, säger Molly och skrattar åt sig själv.

I februari 2019 träffas vi i Skanstull, Södermalms livligaste korsning, i en skivbolagslokal som är stökigt full med minnen från otaliga musikkarriärer. Från närliggande Södersjukhuset hörs sirener titt som tätt, och på gatan utanför börjar Stockholmarna känna att våren är i antågande. I takt med att årstiderna går mot ljusare och roligare tider gör även Molly Hammar det. Uppföljaren från fjolårets excellenta EP väntar runt hörnet, men för stunden har Molly tvingat sig till ett andningshål.

Som en käftsmäll

Men vi backar bandet några år. Då var verkligheten en annan. Molly var i full färd att formas till popartist, etablerad i först Idol och sedan Melodifestivalen, men för personen bakom popstjärnan var allt bortom hennes egen kontroll. Det var som att ett gift gick genom hennes kropp. Hårt ansatt, som man ju blir, av de kommersiella krafterna växte Molly Hammar upp i en illusion om vad det betydde att vara artist.

– Alla som har varit med i Idol kan nog intyga att man lätt tror att man själv inte får ta kontrollen. Jag kan känna sorg när jag tittar på kommersiella underhållningsprogram. Oavsett om man vill eller inte så blir det ett gift. Det är så svårt att hålla kvar vid sig själv. Samtidigt avundas jag den grejen nu för jag tycker det är väldigt kul med det glittriga. Jag förstår varför man gör det och jag har en respekt för det, samtidigt som jag kan känna att jag inte mådde bra i det.

Till slut kom käftsmällen. Molly blev droppad av sitt skivbolag, men katastrofen kom att bli en katalysator.

– Det var ett kvitto på att jag måste göra vad fan jag vill, annars kommer jag inte kunna hålla på med musik längre. Det var dramatiska år och jag tycker lite synd om mig själv för att det kom så tidigt. Jag var så ung. Men jag tror också att det hjälper mig nu. När jag är 23, och fett stark.

Molly Hammar är inte den första svenska artist som förflyttat och återskapat sin karriär bort från jippon som Melodifestivalen, men hennes resa har satt djupa spår och hon har den att tacka för där hon är idag.

– Det var som att allt bara föll och då var jag tvungen att bygga upp allt igen. Det var absolut en pånyttfödelse. Man är glad för det som gör ont ibland.

Gjorde comeback med låtar om sex

Sakta men säkert började spillrorna plockas upp. Molly slutade visa låtarna hon skrev för andra, till och med sina närmaste vänner i branschen, och lärde sig på så sätt veta vad hon tyckte var bra. Ingen skulle få chansen att överrösta hennes egna åsikter. Giftet började så småningom rinna ut och under en natt på Gotland, dit hon åkt för att rannsaka sig själv, hittade hon svaret. Hon skulle skriva om sex. Hennes ofiltrerade berättelser från sina egna sexuella upplevelser och fantasier blev ett ställningstagande. Sommaren 2018 släpptes EP:n med den givna titeln Sex.

– Jag pratar om kvinnlig sexuell frihet och att vi sällan får ta den platsen. Vi skrev EP:n på mindre än ett halvår. Det var som att jag hade ett pussel och saker bara föll på plats, och så känner jag fortfarande. Jag känner mig extremt fri, säger Molly med okuvad stolthet.

Tillsammans med Lucas Nord och Nils ”Melo” Tull skapade Molly sexig, soulig, ohämmad R&B. Den jazz- och soulindränkta barndomen gjorde sig påmind. Med tanke på hennes röst är det nära till hands att tro att Molly Hammar fötts upp på Whitney Houston och andra stora sångerskor, men när hon var liten var jazzpianisten Alan Pasqua hennes favorit. Det var genom att härma hans pianosolon hon lärde sig sjunga.

– Det är det jag kommer ifrån. Det var väldigt mycket jazz. Väldigt mycket Ella och Miles, klassiska jazzlegender. Den enda sångerskan jag egentligen blivit inspirerad av heter Dianne Reeves. Lyssnar man på henne hör man att jag har tagit efter henne. Hon är helt orädd i sin teknik och klättrar mellan alla register. Och jag är också helt orädd.

Du har en turbulent tid bakom dig, hur har du det idag?

– Ett av mina motton för året är att jag ska sätta på mina skygglappar ännu mer. Jag tror verkligen att man som artist mår bättre när man fullkomligt bara stänger av vad alla andra tycker. Sen finns det såklart delar där det kan vara bra att få in andras åsikter. Jag har ju byggt upp ett, jag ska inte säga imperium än, men ett slott med fantastiska människor. Man klarar ingenting själv men det börjar alltid med en själv.

När du släppte EP:n förra året, var det viktigt för dig att andra också skulle förstå resan du gjort?

– Jag tror att mitt ID alltid kommer vara min röst. När jag stöter på folk på stan har jag inte hört en enda gång ”vad bra du var i mello”. Det är en lättnad att folk har sett igenom att jag har gjort låtar som jag absolut bryr mig om och har väldigt mycket kärlek för, men som kanske inte är hundra procent jag. De har sett min musikalitet. Jag är fett stolt över det jag kommer från och det har gjort att jag är där jag är idag.

Redan innan hon var med i Melodifestivalen började Molly Hammar resa fram och tillbaka till London för att skriva låtar. Att lyckas där har alltid varit den stora drömmen. Hennes ursprungliga plan var att genom Melodifestivalen få upp streamingsiffrorna och sedan knipa ett skivkontrakt i London. Riktigt så blev det inte, men EP:n Sex fick bra uppmärksamhet och Molly har siktet inställt på mer. I nya singeln No Place Like Me gästar grime-rapparen Big Narstie och staden är mer närvarande än någonsin.

Varför just London?

– I London lyssnar de på röster på ett sätt som … men det är bara att kolla på Adele, Jorja Smith och alla. De uppskattar röster på så sjukt fint sätt tycker jag. I London är jag ett vitt A4-papper som de bara kan rita på. De ser min talang och jag hamnar i de rummen jag förtjänar. Det är väl därför jag älskar det, jag känner att de ser mig på ett annat sätt.

No Place Like Me skrevs även den med vapendragarna från Sex, Lucas Nord och Melo. Soundet har tagit ett steg ut från sovrummet och in på ett rökigt klubbgolv.

– Jag vill steppa upp hela mitt artisteri och mitt låtskriveri, den här låten är verkligen på vägen dit. No Place Like Me symboliserar eran av att "I don’t give a fuck", jag gör som jag vill. Jag är 23, jag är fri, jag är singel, jag älskar min kropp, jag har precis släppt en EP som handlar om sex. Jag är helt frigjord!

Mäktigt ställningstagande

Förutom det ställningstagande och steg mot förändring som Molly tog med sin egen EP har hon det senaste året stått på scen under ett par betydande framträdanden. I januari 2019 uppträdde Molly på guldbaggegalan tillsammans med Janice, Amwin och Lash, där de framförde Janices låt Queen. En kvinnlig maktuppvisning till hyllning av #metoo-rörelsen.

– Det är något jag brinner för väldigt mycket. Ibland kan jag ha svårt att sätta ord på det själv i skrift, så därför var det så himla vackert att få sjunga det. Det var jättemäktigt.

På den svenska musikscenen har vi under de senaste åren sett flera mäktiga ställningstaganden. 2014 tog Linda Pira över Dramaten i Stockholm med Ladies First, en show som cementerade kvinnornas plats inom hiphoppen, och under hösten 2018 spelade Linnea Henriksson in ett feministiskt anthem i Småtjejer. Det verkar som att #metoo-revolutionen håller på att ändra om spelplanen i musikbranschens innersta vrår.

– Det känns som att vi kvinnliga artister idag mer och mer är systrar och backar varandra. Det är en enorm skillnad på hur vi samarbetar. Vi kvinnor har varit så inboxade i att helt plötsligt är det tävling när man är kvinna och artist. Killar kan göra vad fan de vill men tjejer ska titta på varandra konstigt. Det är ett beteende som är ingraverat i oss som vi börjar ta oss ur nu. Och det känns jävligt mäktigt. Guldbaggen var verkligen en mäktig grej för vi var fem olika kvinnliga artister som bara ställde oss upp och enades.

Både på scen, i sin musik och i sina sociala medier tar Molly Hammar ställning. För sig själv och sina medsystrar. Inom loppet av några år har hon nått botten, återuppstått och på sina egna villkor sträcker hon sig nu mot toppen.

LÄS OCKSÅ: "Visst känns det som om vi förbrukat alla pojkar i staden?"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA