x

26 färska skivor du bör kolla in

26 färska skivor du bör kolla in

Alla släpp i en och samma spellista hittar du längst ner i artikeln.

Arre! Arre! – Tell Me All About Them

De har hittat helt rätt vad gäller kombinationen mellan kaxighet och ödmjukhet, och nya albumet Tell Me All About Them är uppkäftigt, snabbt, svettigt och väldigt enkelt. Precis som bra garagerock ska vara. - Gustav Påhlsson

Benjamin Francis Leftwich – Gratitude

Sparsmakade samplingar mot en mörk, elektronisk fond med återhållsamma trummor och så en känslosam sångröst. Den brittiske singer-songwritern testar nya ljudlandskap och följer upp hyllade skivorna Last Smoke Before The Snowstorm och After The Rain, som släpptes 2011 och 2016.

Anna Öberg – Vafan Har Jag Gjort!

Musikern, kompositören och artisten Anna Öberg tar ytterligare kliv in i sitt syntuniversum. Här finns inslag av elektronisk musik, postpunk, industri och syntpop. I likhet med förra albumet, Härsknar, har Anna producerat tillsammans med Charles Storm (Håkan Hellström, Exit North m.fl.) och skivan gästas av poeten Bob Hansson, John Lindqwister (Cat Rapes Dog), Russ Rydén (Strasse) med flera.

Chai – Punk

De omtalade japanska garagepopparna Chai skickar ut en mycket egensinnig skiva med den korta men kärnfulla titeln Punk.

– Punk for us, of course, is not the genre of music, säger bandet och fortsätter:

– Punk to us is to overturn the worn-out values associated with ‘kawaii’ or ‘cute’ created up until this point. Punk is a word that expresses a strong sense of self. To be yourself more, to become the person you truly want to be, to believe in yourself in every instance!

Edyth – Bare II

Mohammed Abnaof, personen bakom Edyth, är Sudan-född men numera boende i Kuwait. Hans debut skapades under tre års tid och har ett sci-fi-narrativ. Experimentellt och sökande för vänner av Floating Points och Nils Frahm.

Mares – Sunnanvind

Det är ett album med precision och pricksäkerhet, en platta som är precis den friska södervind som behövs för att skyffla ut vargavinterns sista suck med huvudet före. Äntligen har ett indieband förstått att man kan komma långväga på sjukt lite svärta. - Alexandra Lovén

Alice B – Kanske

Trots att musiken till stor del går i moll lyckas hon förmedla både hopp och längtan i sina hudlösa texter, men tyvärr hamnar de lite i skymundan när de luftiga gitarrmattorna får breda ut sig. Rent dynamiskt är produktionen en aning enformig men samtidigt enhetlig. Den som gillar Alice B:s nakna poppoesi kommer inte bli besviken. - Frida Lindström

Jacob Öhrvall – Long Gone

En högst underskattad popartist från vårt avlånga land. Göteborgaren Jacob Öhrvall har ett förflutet i band som Klabbes Bank men under egen namn har han sedan tidigare skickat ut strålande singlar som Olycklig Kärlek och Allt Eller Inget. Svensk indiepop utan krusiduller och för vänner av Nord & Syd och Vit Päls.

Louise Lemón – A Broken Heart Is An Open Heart

Dödsgospel-undret Louise Lemón är den typen av artist som kan fånga både det mjuka och själsliga i tomheten för att förvandla det till renaste guld. På skiva nummer två har dessutom soulmusiken smugit sig på och blandats upp i en nedtonad färgpalett av 60- och 70-talets psychrock. - Cecilia Wemgård

Julia Rakel – Indie Feelz

Umeå-bördiga och Malmöbaserade Julia skickar ut en sex spår lång skapelse hon själv beskriver med orden "ironi, trummaskiner och allt för många körstämmor". Här försöker hon sig på att beskriva olika former av relationer vi människor har till varandra och oss själva. Låtarna behandlar universella ämnen som den forcerade bekantskapen, kärleken, ångesten i att inte bli förstådd, förhållandet till sitt eget ego och vänskapen.

Erik Lundin – Zebrapojken

Zebrapojken är inget annat än mästerligt. En storslagen gåva i ett blygsamt emballage. Å ena sida får rap-nörden många stavelser att grotta ner sig i och analysera. Cynikern eller den som bara vill ha eskapism i sin musik blir å andra sidan serverad och mättad med melodiösa hits som Andetag. Till slut möts båda sidorna i mitten i de oförglömliga och relaterbara berättelserna som kulminerar i refrängen till sista spåret: “Blir aldrig perfekt men jag vet att jag räcker”. - Jonathan Sindihebura

Fallujah – Undying Light

Med en hårfin balans mellan slingrig progressiv musik och iskall death metal bereds lyssnaren en väg till ... ja, vadå? En skön meditationsstund? En vinglig och bökig stig fylld med fler avkrokar än vad som kan anses nyttigt för ett och samma album? - Cecilia Wemgård

Over The Rhine – Love & Revelation

Det äkta paret Karin Bergquist och Linford Detweiler skapar själfull americana med mycket svärta och värme. En hel del gospeltendenser i det här.

The Faint – Egowerk

Omahas electropunkare gör storstilad comeback. Todd Fink leder det hela som vanligt och du kan i vanlig ordning räkna med stompig och attitydstinn syntrock.

HVOB – Rocco

Från Wien kommer denna sofistikerade duo som på ditt fjärde album bjuder på sagolik electropop. Det är beats och ambient-vibbar av klass från Anne Muller och Paul Wallner.

Oozing Wound – High Anxiety

Förklaras som "lika mycket Jesus Lizard som Slayer – käftsmäll!" Och det är ju helt i sin ordning.

Matmos – Plastic Anniversary

Matmos, som en gång i tiden samarbetade med Björk, fortsätter att utforska den experimentella sidan av electropop. För vänner av Mouse On Mars, Xiu Xiu och Onethrix Point Never.

Deafkids – Metaprogramacao

Stenhård rytmisk noise-rock från Brasilien.

The Brian Jonestown Massacre – The Brian Jonestown Massacre

Nio nya låtar från arbetsnarkomanen Anton Newcombe och hans "vänner". Mörkt och lunkande och alltid med rötterna i psychrocken från förr. Rike Bienert är med och sjunger också, som sig bör.

Karen O, Danger Mouse – Lux Prima

Yeah Yeah Yeahs frontare och Brian Burton (som har fingret i massa succéfyllda projekt) slår sig samman och skapar intressanta skapelser som osar både 1967 som 2019.

Stephen Malkmus – Groove Denied

Pavement-pappan släpper ett elektroniskt och väldigt experimentellt verk. Nåt helt annat än det vi brukar vara vana vid när det gäller slackerrockerns fader som senare gick vidare med progressiv quirkig pop. Intressant det här.

The Cinematic Orchestra – To Believe

The Cinematic Orchestra är tillbaka med sitt första studioalbum på tolv år och utforskar den tidlösa frågan som 2019 är viktigare än någonsin – vad ska man tro på? På det nya albumet har Jason Swinscoe och Dominic Smith tagit hjälp av artister som Moses Sumney, Roots Manuva, Heidi Vogel och Grey Reverend och musiken är svepande, mjuk och episk.

Dis Fig – Purge

Elektroniskt, ständigt skiftande och spännande. Dansmusik som inte är gjord för dansgolvet.

Vivii – Vivii

Den svenska drömpoptrion sänder ut sitt självbetitlade debutalbum, fyllt av skir melankoli i fylliga, soldränkta ljudlandskap. Bandet har med all rätt jämförts med akter som Beach House, Sufjan Stevens och Lana Del Rey. 

Hästpojken – Hästpojken: 29:e September 2018

I början på förra året släppteHästpojken albumet Hästpojken Är Död, sitt första nya albumet sedan En Magisk Tanke 2013. Skivan följdes av en hyllad turné med utsålda spelningar runt om i Sverige. För att markera att Hästpojken inte är död släpper duon idag sin första liveskiva – Hästpojken: 29:e September 2018. Skivan spelades in på ett slutsålt Pustervik i Göteborg. Utöver några av bandets populäraste låtar innehåller den även två covers av Dungen och Ebba Grön.

Bænet – The Crystal Cave EP

Bænet är en trio bestående av Mathias Engwall (llangwe, CYAMO, Bodal, etc) , Mikael Hall (Piotr, Mexicos) och Pontus Stalin (Dialog Cet). Med avstamp i någon slags alternativ/indie-rock letar sig Bænet vidare bland jangliga gitarrer och svajiga syntar, kombinerat med texter om existentiell ångest, rymden och mellanmänskliga relationer.

Alla skivor i en och samma spellista? Det hittar du här.

LÄS OCKSÅ: Lyssna på Jenny Wilsons första starka singel på svenska – stiger ned i traumat efter ett övergrepp


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA