x

Vånna Ingets 5 favoritomslag: "Han ser så hopplös, förbannad och cool ut”

Vånna Ingets 5 favoritomslag: "Han ser så hopplös, förbannad och cool ut”

Kritikerrosade Vånna Inget är aktuella med det sprillans nya albumet Utopi. Här samlar bandmedlemmarna fem favoritomslag plus berättar om sitt eget. Räkna med en gråtande skönhetsdrottning, en Clash-klassiker och broar för leksaksbilar.

Hole – Live Through This

– Den gråtande skönhetsdrottningen med utsmetad mascara och ett påklistrat leende, och på baksidan en Courtney Love som liten, de kontrasterna blir så slående. Det här är en skiva som gav mig styrka redan i den talande albumtiteln och blev allt jag behövde när jag upptäckte den, jag kände allt igenom den. Där fanns frustrationen, sårbarheten, attityden och självförtroendet. Allt som jag själv önskade att jag hade haft mer av då. Den blev som rösten jag själv inte hade och det kändes från tårna ända upp i mitt konstant sökande och blödande hjärta. Courtneys röst som gick från mjukt och dovt till väsande och skarpt. Hur starkt den fick mig att känna rätten till min plats i det här livet och hur jag önskade att jag själv skulle kunna förmedla och uttrycka mig sådär i livet och inför fler än bara väggen i mitt rum. När jag år senare såg bandet på Hultsfredsfestivalen så var det som att cirkeln slöts på något sätt, jag stod där och hade sakta börjat sluta fred med mig själv i mitt inre krig. Men Live Through This är stundtals en påminnelse och lika aktuell nu som då. (Karolina Engdahl, sång)

gallery_large

Pink Floyd – Dark Side Of The Moon   

– Dark Side Of The Moon är kanske ett tråkigt val men det är mitt favoritomslag. Jag har alltid tilltalats av det minimalistiska och uttrycksfulla, de visuella kontrasterna och omslagets mångbottnade budskap. Som den ljudnörd jag är tänker jag även att prismat och färgspektrumet är en referens till andra sorters spektrum som exempelvis frekvenser av ljud. När jag startade mitt företag inom mastring döpte jag företaget till ”Spektrum Mastering” som en hyllning till designen och konceptet med spektrumet.  (Joel Nevrup, klaviatur)

gallery_large

 

PJ Harvey - Rid Of Me

– PJ Harvey är en av mina husgudar och omslaget till Rid Of Me tycker jag är ikoniskt. Det avspeglar precis den råhet, styrka, rörelse och sensualitet som jag tycker musiken förmedlar. Det var inte med det här albumet jag upptäckte PJ Harvey utan som många andra fick jag min första käftsmäll av To Bring You My Love. Men jag tycker det är lyxigt på något sätt att upptäcka en artist på en annan platta än debutplattan eftersom där då finns fler album i bagaget att ta del av. Hade jag sett det här omslaget innan jag kände till PJ Harvey hade jag dock säkerligen blivit nyfiken på innehållet. (Christine Owman, bas)

gallery_large

 

Bruce  Springsteen – Born In The USA

– Bruce Springsteens Born In The USA var det första album jag tänkte på när Karolina sa att GAFFA ville att vi skulle vara med i ”Cover me”. Antagligen kom jag att tänka på det för att det är ett omslag som jag associerar till barndomen och hur jag använde farsans Springsteen-skivor som broar för mina leksaksbilar. Eller så kanske det är för att jag under en lång tid ogillade albumet på grund av att jag inte gillade titelspåret (tycker fortfarande att det är svagaste spåret) eller så är det helt enkelt för att andra låten på skivan heter just Cover Me. Eller en blandning av allt kanske? Oavsett vad så uppfattar jag omslaget som ikoniskt och skivan som sådan fantastisk. (Tommy Tift, gitarr)

gallery_large

 

The Clash – London Calling

– The Clashs London Calling är ett fantastiskt omslag som betyder mycket för mig och många andra skulle jag tro. Första gången jag såg Paul Simonon slå sönder sin bas på omslaget blev jag hänförd, inte bara för att han ser så hopplös, förbannad och cool ut, utan också av det perfekt tagna fotot. Tillsammans med den stulna fonten från någon Elvis-platta så blev det ett ikoniskt omslag. Sen att London Calling är en av världens bästa plattor från ett av världens bästa band är ju bara gutt. (Andreas Almqvist, trummor)

gallery_large

 

Historien bakom bilden till Vånna Ingets album Utopi:

– Omslaget till Utopi går i samma spår som både Allvar och Ingen Botten. Den här gången pryds omslaget av en gammal tapet som jag hittade långt in i en garderob i vårt hus från 1908. Den kan ha legat där hur länge som helst innan vi flyttade in. Eller så har jag köpt den på loppis nån gång och totalt glömt bort den. Hur som helst så har den nu fått sin plats på Utopi. Medvetet lagd fel och horisontell, lite nerblekt, sliten men samtidigt som en trygg igenkännande omfamning och ett värmande vemod. (Karolina Engdahl)

gallery_large

Lyssna på Utopi här: 

FACIT: Här är aprils 20 bästa skivor

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA