x

Besvärjelsens Lea Amling Alazam: ”Det var kall jävla vinter”

Besvärjelsens Lea Amling Alazam: ”Det var kall jävla vinter”

Doom metal-kvintetten Besvärjelsen har med sin senaste EP Frost återigen hänfört kritikerna, och fortsätter att dynamiskt korsbefrukta sin huvudgenre med stoner rock och dova folktoner från ensliga Dalaskogar. För GAFFA berättar sångerskan Lea Amling Alazam om skivans tillkomst, varför titeln är lika bildlig som bokstavlig, sina parallella musikprojekt, och hur Besvärjelsens senaste videoinspelning blev extra metal.  

Ert kritikerrosade debutalbum Vallmo från 2018 cementerade Besvärjelsen som ett av Europas mest nyskapande och intressanta doom metal-band. Och nu har er senaste EP Frost fått ett minst lika entusiastiskt mottagande. Hur växte de nya låtarna fram?  

När det bestämdes att vi skulle spela in en EP hade vi ganska begränsat med tid. Killarna jobbade på med musiken i replokalen och jag levde rövare på mitt håll och skrev texter och melodier. Det var höst och humöret var lågt, vilket färgade innehållet. Jag sätter mig i princip alltid ner och skriver verser, med varierande längd på ord och tankar i takt. Sedan monterar jag om och pysslar runt. Texterna blev slutgiltigt färdiga typ kvällen innan det var dags att spela in, i vår gitarrist Andreas Baiers studio i Nås i Dalarna, precis som Vallmo. Men då var det en miljard grader varmt, och nu var det kall jävla vinter. Så vi eldade och drack vin. 

Kyligt både i sinne och stuga, alltså?

Ja, jag var jävligt ledsen under perioden när texterna kom till, och har man lyssnat på låtarna är nog det svårt att missa. Och det känns fett drygt nu när jag är skitglad och helst vill glömma 2018 och än mindre sjunga om det.

Men det är det många som vill att du ska göra, länge till. Texterna på Vallmo är dock primärt på svenska, medan de på Frost nästan bara är på engelska. Hur blev det så?

Även om engelska är mitt första modersmål så är svenska det språk som jag tänker, pratar, drömmer och känner på. Känslan blir en helt annan än när jag forcerat rimmar fire med desire. Men eftersom Frost släpptes på ett amerikanskt bolag (Blues Funeral Recordings, förf. anm.), blev det texter på engelska. Och det var kul, fastän svenska står mig närmst.

gallery_large

Besvärjelsen, fr. v.: Johan Rockner (bas), Staffan Winroth Stensland (gitarr, sång), Andreas Baier (gitarr, sång), Erik Bäckwall (trummor) och Lea Amling Alazam (sång). FOTO: Erik Bäckwall

Stoner rock-soundet låter mer accentuerat på Frost än på Vallmo. Samtidigt är folktonerna fortsatt påtagliga. Upplever du att bandets influenser har förändrats något?

Vi lever ju alla i Dalarna, så en gemensam kärlek till natur, mörker och feta riff är en utgångspunkt. Men det har alltid varit en fördel att alla i bandet lyssnar på olika musik och hämtar inspiration från olika håll. Jag nördar periodvis in mig på saker. Under inspelningen av Vallmo lyssnade jag bara på turkisk folkmusik, och när vi gjorde Frost så lyssnade jag extremt mycket på Kate Bush. Men det tror jag tyvärr inte hörs på skivorna.

Hur var det att spela Frost-låtarna på stoner rock-festivalen Krökbacken i augusti?

Vi hade paus under sommaren på grund av livet, så Krökbacken blev första spelningen för säsongen. Och vilken spelning det var. Krökbacken är Sveriges mysigaste festival, med en verkligt familjär känsla, så det var kul att köra de nya låtarna där. Samtidigt snabbspolar jag gärna tills att publiken har hunnit få en tightare relation till låtarna. Frost släpptes samma dag som vi spelade på Krökbacken, så de flesta hade nog inte hört låtarna innan. Men med tanke på hur jävla många skivor vi sålde efter spelningen skulle jag säga att de togs emot väl.

Ni fortsätter att göra egna musikvideor som klär er musik på effektfullt stämningsfulla vis – som till första singeln från EP:n, When We Fall, där ett stelt popsnöre fastnar i er diaboliska ljudlabyrint, med transcendentalt utfall. Hur jobbar ni med era videor? 

Det är vår trummis Erik Bäckwall som är filmskaparen i bandet. Han får en idé och sedan arbetar vi utifrån den. Allt vi gör är ju väldigt DIY, på gott och ont. 

När har det varit mer på ont än gott?

När vi nyligen spelade in videon till kommande singeln All Things Break, var det först tänkt att göras intill ett stort vattendrag. Men vi insåg att det var helt omöjligt att rigga upp ett trumset där, så efter lite rundåkning i Dalarna hittade vi en mäktig bro med ett tågspår. Den såg ruffig ut så vi antog att den var ur bruk, och vi drog upp trumsetet mitt på bron och ställde oss på olika platser på spåret. När jag står längst bort från kameran och förbereder en tagning skriks det plötsligt TÅÅG, DET KOMMER ETT TÅG!. Det var precis som scenen i filmen Stand By Me, när barnen springer från ett tåg på en bro. Och i vårt fall var det en lång jävla bro, där jag lyckades plocka upp cymbalerna i farten. När vi kastat oss av spåret så ser vi att det är ett sånt där litet turisttåg fyllt med tanter och tyskar. Efter att tågchauffören skällt ut oss såg vi i tidtabellen att det var tre timmar till nästa tågs passering, så vi gjorde klart videon. 

gallery_large

Besvärjelsens omslagsestetik är också en slående utökning av bandets stämning och uttryck. Vem har gjort omslaget till Frost och vad är tankarna bakom verket?

– Omslaget är skapat av en tysk konstnär som heter Max Loeffler, och är en del av ett större projekt som heter Postwax. Tar man omslagen från de senaste EP-släppen från bland andra banden Elder och Daxma och ställer vid sidan med vårt, blir det hela till ett långt konstverk.

Som artist är även du själv del av en större bild, med flera andra projekt. Bland annat singeln When We Part Ways där du sjunger ihop med Seattle-legendaren Mark Lanegan, som också släpps som del av Postwax-serien (en skivprenumeration curerad av Blues Funeral Recordings)?

– Ja, den låten är en fet resa, och släpps i november. Den är skriven av det svenska bandet Domkraft, och jag fick en förfrågan om att sjunga in en vers på den. Jag visste att det även skulle vara fler gästsångare, men inte att det var Mark Lanegan och Marty från Slomatics. Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle sjunga på samma låt som Mark Lanegan hade jag förmodligen skitit ner mig. Därutöver jobbar jag på nytt material med mitt andra band, Bandet Alltså. Och så är jag med i ett projekt som heter Women of Doom, tillsammans med kvinnorna från SubRosa, Year of the Goat, Doomstress och lite andra tunga band. Vi kommer att göra en skiva som är hård som fan, och knockar alla.

Lyssna på Besvärjelsens nya EP Frost på Spotify:

Video till Besvärjelsens kommande singel All Things Break släpps i oktober. 

When We Part Ways – Lea Amling Alazams singel med Mark Lanegan, släpps 6 november på Blues Funeral Recordings

För mer info om Besvärjelsen, besök:

besvarjelsen.bandcamp.com

www.facebook.com/besvarjelsen

LÄS OCKSÅ: Greta Thunberg om den virala videon – "Från och med nu kommer jag bara göra death metal"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA