x

Malou von Sivers: "Jag låtsades svimma för att få komma in och träffa dem"

Malou von Sivers: "Jag låtsades svimma för att få komma in och träffa dem"

(Intervjun publicerades i GAFFAs decembernummer, 2016)

Hur är det egentligen med Malou von Sivers musiksmak? Vi ringde upp.

Kommer du från en musikalisk familj?

– Mamma hade på Melodiradion jämt hemma. Sen fick hon in det mest förbjudna: Radio Nord i början på 1960-talet. Senare kom även Radio Luxembourg in i bilden. Där upptäckte vi något häftigt. The Supremes till exempel kändes ju som en häftigare version av Frälsis.

Vilken var din första egna skiva?

Beatles och Stones var de stora för mig, men min första skiva var Ray Charles. Det var en stor upplevelse att ta in all rock och pop – jag lyssnade på allt. Jag såg Beatles på Gröna Lund 1963, och låtsades svimma för att få komma in och träffa dem. Det gick tyvärr inte. När det gäller Rolling Stones så gillade jag Satisfaction och Angie. Jag är lite av en romantiker, så jag lyssnar gärna på ballader.

Har du någon speciell Beatles-favorit?

She’s Leaving Home är en favorit. Jag föredrar John Lennon, han är coolare och har mer djup än Paul McCartney. Jag intervjuade faktiskt Yoko Ono långt senare, vilket var stort. Andra stora artister från ungdomen var Eric Clapton, Jimi Hendrix och Simon & Garfunkel. Bruce Springsteen och hans sånger om arbetarklassens villkor går inte heller att hoppa över.

Vad lyssnar du på idag?

– Jag är ganska nyfiken på ny musik, framför allt unga kvinnliga artister. Jag gillar Laleh, hon har ett mörkt, melankoliskt stråk i sina låtar som jag gillar. Sen tycker jag väldigt mycket om Cleo. Jag gillar överlag hiphop som blandas med melodier. Cleos version av Vandraren är ett väldigt bra exempel på detta. Veronica Maggio är en annan favorit, jag såg henne på Stockholms stadion i somras. Hon är som en yngre Eva Dahlgren. Starka kvinnliga artister med feministiska budskap är mest spännande just nu. Jag ska se Linda Pira live i Vällingby ikväll faktiskt.

Finns det någon musik du inte tål?

– Modern jazz går jag inte igång på, jag kommer inte in i det.

Du var med i Let’s Dance 2007. Vilken låt dansar du helst till?

Lady In Red var häftigt att dansa en rumba till. Det händer inte ofta, men om jag träffar min gamla danspartner Björn Törnblom så bjuder jag upp honom och vi dansar igen.

Vilken är din största musikupplevelse?

– Det är två stycken. Jag lyssnar en del på klassisk musik, och Mozarts requiem är något jag bara försvann in i. Jag tror jag var inne i en sökande melankolisk period och hörde Mozarts dödsmässa. Ännu starkare blev det när jag såg den fantastiska filmen Amadeus. Mozart skriver ju på sitt requiem när han dör. Det är starkt.

– Den andra handlar om Mikis Theodorakis. Jag bodde i Grekland i fyra år, det var en politisk period i och med militärjuntans fall. Jag var på Studion mitt i Aten tillsammans med 20 000 andra 1975 när Theodorakis gav sin första konsert efter exilen i Paris. Han var klassisk kompositör i grunden, djupt förankrad i motståndsrörelsen. Han blandade klassiskt med folkmusik på ett unikt sätt. Symfoniorkester, solister och en jättelik kör. Hans musik tonsatte de största grekiska poeterna, som till exempel Jannis Ritsos, som var tippad att få Nobelpriset i litteratur. Alla lyssnade på Theodorakis musik som nådde ut till hela folket. Jag har aldrig upplevt något liknande i Sverige. Theodorakis lever fortfarande idag, han är över 90 år nu.

Finns det någon låt med Theodorakis som du minns särskilt?

– Det fanns en låt som handlade om en ung flicka som hette Katerina. Hon stod på perrongen och väntade på ett tåg som skulle gå klockan åtta. Vad hon inte visste var att tåget gick raka vägen till koncentrationslägret. Jag sjöng den själv när jag uppträdde på en liten musikklubb i gamla stan, Plaka. Jag sjöng där varje kväll.

Vad betyder musik för dig?

– Musiken kan försätta mig i en annan sinnesstämning. Jag jobbar mycket med huvudet i jobbet, med musiken kan jag hitta ett annat rum på en millisekund. En kanal rakt in i själen – ord når inte lika långt in. Musiken bygger känslor.

Om någon artist skulle göra en låt om Malou von Sivers, vem skulle det vara? Och vad skulle låten heta?

– Oj. Jag skulle nog fråga Beyoncé. Låten skulle heta Sluta Skämmas, Le.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– Jag vill ha något melankoliskt. Lalehs version av Ängeln I Rummet. Den är trösterik.

KRÖNIKA: Väx upp i en förort eller håll käften


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA