x

Besvärjelsen

Besvärjelsen

Från Mörkare så har det blivit ljusare och mer privat. Slowgold-Amanda berättar om Aska, skapandets irrfärder, trollformler och hur nära det var att hon inte kunde medverka i Jills Veranda.

Vi är tillbaka på ”brottsplatsen” för senaste skivsläppet: Slaktkyrkan i Stockholm. Där spelade nämligen Slowgold in sin liveplatta – lämpligt nog döpt till Live! – som kom i oktober (men bara finns på vinyl). Denna kväll ska Amanda Werne och hennes två vapendragare, basisten Johannes Mattsson och trummisen Erik Berntsson, återigen uppträda där, och bland annat presentera några nya låtar från Aska, som släpps 21 februari. 

Arbetet med det sjätte studioalbumet startade under hösten 2018, och allt var färdiginspelat i april ifjol. 

– De tre senaste albumen har jag skrivit i en stuga som jag lånat, och sen spelade vi in den med Mattias Glavå, som spelat in med Dungen, Franska Trion och Dolce bland annat. Jag hade replokal bredvid hans studio för kanske åtta år sedan så jag känner honom sen dess. Jag har även jobbat lite med honom tidigare, så det kändes självklart att fråga honom. Han är underbar och jätterolig att jobba med!

Tidigare har hon och bandet i princip producerat alla skivor själv, men nu ville hon ta ett steg vidare.

– Det kändes som att jag behövde ett stöd, en ny input och ett annat fokus i studion. Och det blev också en helt annan grej och ton med honom. Sen vill han bara jobba kontorstider, skitirriterande men jättebra för fokuset. Jag hade svårt att acceptera att han ville gå hem klockan 17. ”Va, jag som just har kommit igång!”, säger 31-åringen från Majorna i Göteborg, och ger ifrån sig ett av aftonens många skratt. 

Vad blev resultatet tycker du?

– Ja, vad fan ska man säga … Det blev den bästa hittills såklart, haha! Man kan också säga att förra skivan Mörkare var mer av en rapport över stämningsläget i omvärlden, det var en mörk tid och texterna en reaktion på det. Den här är lite ljusare, samtidigt också mer privat. Fast det tycker jag i och för sig om alla skivor, men sen när de släppts är låtarna inte längre riktigt ”jag”, då är de allas.

Amanda Werne beskriver arbetet som en trollformel, där hon använt sig av en slags besvärjelse för att kunna gå vidare som musiker.

– Jag har gått runt i hela mitt liv och alltid bara hållit på med musik. Sen kom jag till den här punkten i livet … Vi i bandet har spelat ihop i fem år och känt varann i 15 år. Jag älskar dem, men det blir ju konflikter. Och om en konflikt skulle slita en isär, då har jag ifrågasatt vad är musik om jag inte får spela den ihop med de jag älskar? Jag har tvingat mig själv att överväga att sluta för att jag inte har sett nån poäng med att göra musik utan dem. Så jag har försökt landa i den tanken, utan att vara rädd för den.

Samtidigt inser hon att det förmodligen aldrig skulle bli ett totalt stopp för musicerandet, och jämför med en författare hon tycker om.

– Ursula K. Le Guin fick frågan ”Har du alltid velat skriva?” och hon svarade ”Jag har aldrig velat skriva, jag bara skriver.” Och så är det med mig med; det är så jag känner, det är vad jag gör. Men rädslan  ”kommer allt att försvinna?” känner nog många igen. Så man får vara lite försiktig med vad man trollar fram, säger hon och skrattar igen.

Mer aggressiv bas

När man lyssnar på Aska så kan man hålla med om att den är annorlunda än de tidigare, utan att tappa den typiska Slowgold-svärtan. Musiken är mer omväxlande, en blandning av upptempolåtar, lugna ballader och nåt enstaka mittemellan, som Lura Dig, där det låter mer som om Phil Spector skulle ha spelat in bandet i en container istället för en studio. 

– Det är sånt som händer när man jobbar med utomstående. Mattias tar fram andra kvaliteter och lyfter fram både gitarr och sång mer. Lura Dig var nåt mer Pixies-aktigt i början, innan den tog en annan väg. Men den är la' rolig?

Likaså är det mer postpunk och goth i känsla och sound, något som The Cure- och The Sisters Of Mercy-fantasten Amanda varit ute efter. Bland annat har hon velat att Johannes Mattsson skulle spela mer aggressiv bas, för att det ska låta lite som Sisters Floodland-platta eller tidiga Cure, runt 17 Seconds

– Under min karriär har jag ofta refererat till Neil Young och Mazzy Star, så det är roligt att vara tydlig med att jag har många andra influenser. Jättekul att det hörs.

"Med den här skivan går man in i flera rum och landskap"

Skivan var från början tänkt att spelas in live, och trion spelade också in alla låtarna inför publik på Göteborgsklubben Nefertiti. Det blev dock inte så i slutändan, men förarbetet passade Mattias Glavå, som gärna ville att bandet skulle spela in samtidigt i samma rum i studion. 

– Allt fanns redan där som grund. Det fanns inget lösa-det-sen-tänk, som vi kanske har haft tidigare, menar Amanda. 

Och det gav precis det resultat de var ute efter.

– Mörkare var som jag sa en rapport, en slags bok man bläddrar i, och på så sätt lite platt, på gott och ont. Med den här skivan går man in i flera rum och landskap; den känns större. Och alla misstag hörs, haha! Men det är viktiga misstag, precis i sin ordning...

"Jag väntade i en timme medan paniken växte"

Med skivan klar så har hon under sommaren och hösten mest tagit det lugnt jobbmässigt, förutom en veckas TV-inspelning i USA, för att medverka i Jills Veranda. Men det blev en resa som höll på att ta en ände med förskräckelse.

– Först hade jag semester i Los Angeles och New York, och bodde där med en kompis, vilket var jättekul. Sen åkte jag hem i fem dagar för en spelning i Lund, och så direkt tillbaka för att spela in Jills Veranda. Och då var de ju jättemisstänksamma i tullen såklart. Så jag fick gå åt sidan och väntade i en timme medan paniken växte. Sen frågade de vem jag skulle träffa och jag sa Jill Jonsson, och de undrade hur jag kände henne och jag sa ”jag känner inte henne.”, skrattar Amanda.

Men det löste sig till sist, och Amanda tror att den intensiva veckans inspelningar blev bra. I alla fall är hela TV-teamet på plats under kvällens konsert, så det borde tyda på att avsnittet kommer att funka.

Vilket även Aska kommer att göra, dels för alla gamla fans, men det kommer säkert att bli många nya lyssnare. Den har en annan tyngd och lyster jämfört med de tidigare studioinspelningarna. Och framför allt innehåller den nio av hennes starkaste låtar – hittills.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA