x

“Mina händer blev alldeles såriga av den starka vitlökssaften”

“Mina händer blev alldeles såriga av den starka vitlökssaften”

– Det blir lite som en preview av det nya albumet som kommer släppas inte så långt därefter.

En popstjärna visar snart upp sig på Debaser Slussens scen. Det är i förhållande till artisten, en ganska så liten scen där begränsningar finns. Men om hon då får drömma fritt – hur skulle den ultimata Skott-showen se ut?

– Oj, om jag kunde göra precis vad jag ville skulle jag ha rykande vulkaner, lava och mekaniska dinosaurier vandrandes omkring bakom mig. Ju större desto bättre. Jag skulle skapa någon typ av hologram-djungel för publiken och så måste vi ha riktiga vattenfall såklart. Regnkappa medtages.

Vilka känslor vill du förmedla från scen och vad hoppas du att åskådaren tar med sig från spelningen?

– Jag tycker det är oerhört svårt att uttrycka känslor enbart med ord - det är nog därför jag måste använda mig av musik. Det här låter cheesy men du vet den här känslan man får av att kolla på stjärnorna lite för länge, det är inte helt bekvämt, eufori blandat med sorg, en känsla av att vara pytteliten men samtidigt kunna göra skillnad. Om jag kan kanalisera bara en ynka droppe av, låt oss kalla det existentiell inspiration, till någon i publiken. Då kan jag sova gott och se fram emot att skriva mer musik.

Vad har varit ditt största konsertögonblick?

– Hmm, jag minns att Frank Ocean gjorde starkt intryck på mig. Det här var på en festival i Kanada och jag spelade på samma scen som honom tidigare samma dag. Jag minns hur jag tänkte att scenen var lite väl stor för mig, kändes som en fotbollsplan. Han hade byggt upp något som kändes som hans vardagsrum/studio på scenen vilket gjorde att det kändes väldigt personligt, som att han typ bjöd in oss till sitt hem och sitt skapande. En häftig effekt var också att de hade byggt upp ett surround sound-system runt hela publiken och att det filmade framträdande på storbildsskärmarna var koreograferat att se ut som någon slags real time-dokumentär om hans kreativa process. Väldigt inspirerande hur man kan få ett sånt massivt pådrag att kännas så intimt.

Berätta om en konstig situation du har varit med om i samband med en konsert eller festival.

– Den enda gången jag varit på festival utan att själv ha spelat var när jag var 16 år och åkte till Reading i England för att volontära i ett kök på festivalområdet. Jag hackade vitlök två dagar i rad och mina händer blev alldeles såriga och förstörda av den starka vitlökssaften. Allt för att få stå med svidande händer i ösregn och vänta på att Guns N’ Roses skulle gå på scenen. Värt.

Om du skulle jämföra ett Skott-gig med en film, vilken blir det och varför?

– När jag är ledig så blir det avkoppling med TV/dataspel snarare än film eller serier. Så om man pratar spel istället skulle ambitionen vara att få likna ett Skott-gig med mitt all-time-favorit-spel Zelda. Något av de senare, typ Twilight Princess eller Breath Of The Wild kanske. Någon slags episk mix av spänning, skönhet och mystik. Okej, det är rätt mycket att leva upp till men där har vi ledstjärnor i alla fall till en bra spelning, Skotts triforce.

Skott är även aktuell med singeln Kodak & Codeine.

Här ser du Skott:

20 mars – Debaser Slussen, Stockholm


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA