x

”Jag har alltid varit rätt dålig på att ta hand om mig själv”

”Jag har alltid varit rätt dålig på att ta hand om mig själv”

– Jag har alltid varit en väldigt självdestruktiv människa, förklarar Chelsea Wolfe.

Även om det är tusentals mil mellan oss är orden tydliga. När hon inte pratar med mig eller andra journalister, som plötsligt har börjat dra i henne, så väntar hon. Hon väntar på att börja nästa kapitel. Hon väntar på att dela med sig av Birth Of Violence till resten av världen. 

– Jag har alltid varit rätt dålig på att ta hand om mig själv. Men den här plattan representerar ett nytt kapitel, att ta bättre hand om mig själv. Det finns definitivt en känsla av självläkande över den – som ett första steg i processen. Självklart finns det också några ämnen som återkommer från tidigare plattor, som alltid varit med i min musik. Birth Of Violence är trots allt mitt sjunde album. Men om jag vill fortsätta göra musik och dela den med resten av världen behöver jag arbeta med läkande i musiken. 

“Det var jättekul – som en exorcism”

För de flesta är Birth Of Violence en fortsättning på den framgång som omsvärmat Chelsea Wolfe i flera år. Ända sedan postrock-bandet Russian Circles introducerade mig för henne har hon funnits med. Likt Myrkur och Anna von Hausswolff korsar hon genrer, allt från metalkulturens estetik till folkmusikens berättande stämmor. 

Birth Of Violence är ett resultat av de tyngre plattor jag har gjort. Jag turnerade väldigt länge och mycket med Hiss Spun. Varje kväll var stökig och riktigt heavy, både musikmässigt och fysiskt. Det var jättekul – som en exorcism, men 2018 började jag känna att om jag inte drar ner på tempot kommer jag gå in i väggen. Jag tror att många musiker får den känslan när man turnerar väldigt mycket och bara fortsätter pressa sig själv. Jag kände att jag behövde sakta ner för min mentala, fysiska och spirituella hälsas skull. Som ett svar på alla de hektiska turnéerna föddes Birth Of Violence.

Frågor snarare än svar

Med sin musik rör Chelsea Wolfe vid ämnen som kan vara svåra att sätta ord på. Andlighet, naturcykeln, drömmar och sömnparalys är delar av det universum hon berättar om. Hon gräver djupt, men aldrig i syfte att komma med svar. 

– För mig handlar musik mycket om att ställa de rätta frågorna snarare än att komma med de rätta svaren. I många av mina låtar lägger jag vikt på att skapa rätt frågor i förhållande till vad jag söker. Eftersom jag hade färre spelningar förra året och jobbade mer med albumet kändes det som en paus från allt annat. Jag fick möjlighet att låta min inspiration växa. Jag började läsa och gå in i min andlighet mer, vilket redan har en stor del i mina låtar, och det har verkligen förstärkt mitt låtskrivande.

En kvinna på metalscenen

Chelsea Wolfe har allt mer blivit ansiktet utåt för kvinnor på metalscenen. Den annars mansdominerade scenen har gradvis balanserats efter att kvinnor tagit ett eget grepp i den. Men Chelsea Wolfe är inte ens medveten om hennes påverkan, den har skett ofrivilligt.

– Jag ser inte själv att jag gör en aktiv insats. Men jag är kanske del av en större grupp musiker som leker mellan genrerna och skapar ett mer odefinierbart ljud. Och det är det som händer i metalscenen just nu.

Hur musiken smälter samman mellan olika genrer har, enligt Chelsea Wolfe, alltid varit en del av musikhistorien. Kanske har det bara inte märkts av tidigare.

– Jag ser mitt inflytande och deltagande som något väldigt naturligt. Det hände runt mig, och jag blev naturligt indragen i det. Men att vara kvinna och göra mörk musik är inget nytt. Joan Baez gjorde några väldigt mörka låtar. Men det är inget som nödvändigtvis har märkts av eftersom det var vanligare och mer accepterat, att musiken utforskade tunga ämnen. Det är ju musik om verkligheten. Vi skapar inte mörkret, vi speglar oss bara i det.

Vem? Tillsammans med Myrkur och Anna von Hausswolff har Chelsea Wolfe gett mörk musik nya ansikten. Men förutom att utmärka sig på egen hand, har hon också turnerat med Ministry och A Perfect Circle. 

– Det är lite av ett experiment att vara med som support eftersom att uppträdandet inte är på samma sätt, säger hon. Jag har länge bara gjort min egen grej live, men när du är support för andra kliver du in på deras territorium. Det är lite som att gå i en musikskola.  

Vad? Tidigare såg Chelsea Wolfe sig själv som en folkmusiker. Det gör hon till viss del fortfarande, men hennes överskridande i olika genrer och växande grepp om metalmusiken har gett henne en mer flytande uppfattning om sin musik. 

– Metal har alltid haft ett stort inflytande på mig. Jag har alltid varit väldigt lockad av ljudet och skränet som det skapar. Och idag är det mer vanligt att folk och metal möts. Båda genrerna utforskar ofta samma ämnen, så det är enkelt att förena dem.

Var? Chelsea Wolfe är från Kalifornien, där solen skiner några fler dagar om året än i andra städer. Men solsken och sommardagar är inte riktigt vad som skildras i hennes musik.

LISTA: Kommande konserter som streamas på nätet


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA