x

KRÖNIKA: Spotify kunde lika gärna sälja formbröd

KRÖNIKA: Spotify kunde lika gärna sälja formbröd

Nej, det är fan inte bra att kufiga, anala och verklighetsfrånvända tjommar sitter allra högst upp i företag som blivit en absolut central del av vår vardag. Återigen aktualiserades detta beklagliga fenomen när Spotifys VD Daniel Ek nyligen var ute och tyckte till om musik.

”Jag tror att de som inte klarar sig bra inom streamingen i huvudsak är människor som vill släppa musik på det sätt den släpptes förr”, sa han bland annat i intervjun. I en sådan här människas värld är marknaden en naturlag och det handlar om att anpassa sig eller gå under. Kreativ förstörelse i marknadens tecken. Alternativt: äta eller ätas, som det heter på den mest fria av marknader – den kriminella.

Eks budskap till musiker var att öka utgivningstakten och därefter en serie heta tips bestående av marknadsföringsfloskler om storytelling, dialog med fansen och engagemang. Är det något han kan den gode Ek så är det så kallad storytelling. Spotify målades initialt upp som ett av alla de där techföretagen som föddes ur relativ misär, det skrävlades vilt om en liten lägenhet i Rågsved överfull med upphettade servrar. Så var det ju inte riktigt. Spotify grundades av en redan rik Ek och den ännu rikare IT-entreprenören Martin Lorentzon.

Dessa entreprenörer vet absolut ingenting om konst. Och begreppet självinsikt varken förekommer eller lyfts fram som en dygd. Ek är en säljare, av produkter. För honom spelar det ingen roll vad han månglar, det bara råkar vara produkten musik. Det hade kunnat vara kaffefilter eller formbröd. När det upptäcktes att en annan sådan här entreprenör helt plötsligt hade halkat in på produkten politik så blev det kongressförhör i USA. Där satt Mark Zuckerberg på någon jäkla sittpuff, dinglades med benen och förklarade för den där senatorn – som i ärlighetens namn såg ut att vara på väg att trilla av pinnen där och då – att ”we sell ads”. Jag ska inte spåra ur här. Men det är alltså ett litet gäng lallande småpojkar med begränsad förståelse för omvärlden som leker stormarknad och samhälle. Ett verklighetens The Sims för män som förlorade oskulden väldigt sent.

Men åter till huvudpojken, Daniel Ek, som uppenbarligen aldrig skapat någonting av äkta värde. Alltså, jag pratar om konst som ringer genom historien i flera generationer, inte någon jävla app. Han skulle inte uttala sig på det där styltiga och självförsjukna sättet i så fall. Han ser inte heller hur han själv är med och bygger och omvandlar den bransch och den värld som musikerna kritiserar. Musikmarknadens villkor uppstår inte bara ur tomma intet, de skapas genom makt. Men i Eks värld är det aldrig fel på tidsåldern, förhållandena eller makten. De enda som kan vara fel är människorna som verkar i denna miljö. Fel är bara de människor som inte gör som han (marknaden) säger. En produkt är en produkt är en produkt. Världen sedd i ettor och nollor.

Så den internetrevolution som skulle göra oss alla fria har alltså landat i det här. Och Spotify har blivit bara ytterligare en skivbolags-liknande aktör som utnyttjar andras kreativitet. Allt är som förr, det är bara en annan exteriör.

Ett tips i all välmening till dessa skalliga pojkar är att inte techsplaina saker för folk som faktiskt skapar någonting av bestående reellt värde. Eller ifrågasätta kreativa människors arbetsmoral. Ni framstår liksom som ännu mer korkade än ni antagligen är. Och på individnivå är det väl kul att dessa technördar får sin revansch på alla dummisar. Det är bara synd att de ska göra det på askan av ett potentiellt välfungerande samhälle.

Så, är det rimligt att Daniel Ek är rik och de flesta musiker fattiga?

Nej. 

LÄS OCKSÅ: Kritik efter Spotify-svenskens hån: ”En störig girig liten skit”


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA