x

28 förbisedda album från 2020

28 förbisedda album från 2020

Bara för att klargöra en sak med en gång: “Förbisedda” menas i första hand att vi på GAFFA inte har mäktat med att recensera släppet. Med den här listan får dessa 28 skivor lite av en upprättelse. Inga EP-släpp har fått plats och den här listan baseras helt på den här pennans smak och tycke. Givetvis finns fler skivor vi borde uppmärksamma, så tipsa gärna här nere eller i kommentarsfältet på Facebook!

Σtella – The Break

Den här kanadensiskans stil kallas för "non-standard pop". Syntpoppigt och melodiöst. Ibland luktar det italo disco.

Riki – Riki

Los Angeles mörka syntscen fullkomligt sprudlar! Riki är ett LA-baserat elektroniskt projekt av Niff Nawor, som tidigare spelade i deathrock-bandet Crimson Scarlet. För vänner av Black Marble och Drab Majesty.

Wasted Shirt – Fungus II

Ty Segall och Black Pus skapar rusig och helvild noiserock. Så mycket information och hets i det här släppet att hälften vore nog. Räkna med att bli manglad.

Yuksek – Nosso Ritmo

Den franske producentveteranen kombinerar disco och tropical pop med samtidens lite mörkare elektroniska hybrider. Ett av årets mest helgjutna dansalbum.

Wajetta – Don't Let Get You Down

Reggie Watts och John Tejada fortsätter att samarbeta som Wajetta och släpper musik via Flying Lotus Brainfeeder-etikett. Det är elektronisk musik med rötterna i afrofunk, Detroit-techno, Chicago-house och 70-talets hiphop-scen.

U.S. Girls – Heavy Light

Meghan Remys projekt, U.S. Girls, släppte tidigare i år sitt sjunde album via 4AD. Det handlar i vanlig ordning om retrostänkt och lo-fi-smyckad indie för vänner av Carla Dal Forno, Julia Holter och Ariel Pink.

Four Tet – Sixteen Oceans

Nu är ju Four Tet en av samtidens mest älskade och hyllade electronica-artist, men lik förbannat mäktade vi inte med att recensera Kieran Hebdens senaste släpp. Ett som osar tidiga Four Tet. Naturen är nära. Looparna drar in lyssnaren.

Porridge Radio – Every Bad

Först var det Brighton-bördiga Dana Margolins egna sadcore-från-sovrummet-projekt men nu har det blivit ett band. Every Bad har blivit hyllat genom hela västvärlden men här i GAFFA-land har den runnit mellan våra fingrar. Röjig indie med känslorna utanpå och bakgrundsstråkar som gnisslar i sann Velvet Underground-anda.

Anna Ran – Desert Flower

Efter år av projekt och musikaliska samarbeten släppte Anna Ran slutligen sitt debutalbum i eget namn. Här får hon hjälp av Anna von Hauswolff, Sumie och Sara Parkman och skapar ett album som må vara svävande men håller lyssnaren på sin vakt. "Ett ljudlandskap som kunde spruckit upp ur den kaliforniska öknen lika gärna som ur den göteborgska asfalten det är producerat i", hälsar ett pressmeddelande.

The Chats – High Risk Behaviour

De australiensiska garagepunk-slynglarna hetsar ur sig låtar som handlar om typ allt och ingenting alls. Seinfeld-punk. Mycket humor, och fullt ös för vänner av Amyl And The Sniffers.

Half Waif – The Caretaker

Stämningsfull elektronisk indie för vänner av sovrumspop i allmänhet och säg Radioheads mer elektroniska utspel i synnerhet.

Jordana – Classical Notions Of Happiness

Ibland förs tankarna till CocoRosies ljuva 2000-tal och ibland är det rivig, lo-fi alternativ 90-talsrock. För vänner av Girl In Red.

Yves Tumor – Heaven To A Tortured Mind

Här pendlar det mellan psykrock och ren pop. En eklektisk historia av finaste snitt! Yves Tumor har hittat sin stil och hans musik kan uppskattas av personer som gillar allt från Ariel Pink till Oneothrix Point Never via TV On The Radio.

Yaeji – What We Drew

Den koreansk-amerikanska producenten Yaeji gör sin debut på det lysande skivbolaget XL Recordings och hon gör det med ett mixtape som är all over the place i electronica-land. Varma elektroniska vibbar, musik som osar futurism. Inte oväntat har hon sen tidigare samarbetat med den tidigare bolagskompisen Baba Stiltz och det ger en hint om hur det låter.

Rina Sawayama – Sawayama

Comme De Garcons (Like The Boys) är förmodligen årets bästa danspop-låt och det finns mer av den varan på Sawayama. Strulig och smågalen pop för vänner av Grimes, Poppy, Christine And The Queens och Sophie.

Kalle J – Miraklet På Vallby

Kalle, som du tidigare såg i hyllade Karl X Johan, har länge varit en kritikerfavorit och har en dedikerad fanskara, men nu satsar han på ett brett genombrott med ett album fyllt med genreöverskridande mogen pop på svenska. Och det låter på sina håll helt strålande! Tänk 80-talets Mauro Scocco mitt i samtiden.

RVG – Feral

Om du bara vill att det ska låta C86 om alltihop, alternativt om du saknar den australiensiska och nya zeeländska popscenen från 80-talet och helt struntar i nån form av utveckling. Då har du kommit rätt.

Pantayo – Pantayo

Här har vi en enormt spännande "pop och beyond"-grupp från Toronto där det synt-baserade groovet är en av de viktigare ingredienserna. Ibland pumpar det på i värsta dansmusik-stil för att explodera i nån form av världsmusik-mischmasch (tänker på Heto Na).

Skuldpadda – Commitment

Skuldpadda har tidigare jämförts med Doves och The War On Drugs och det handlar ibland om kraut-minnande pulserande gitarrbaserad och älskvärd indierock som har hamnat på tok för långt under radarn. Upprättelse nu!

Woods – Strange To Explain

Woods fortsätter att utforska den skeva sidan av folkmusiken. Hade "freak folk" varit ett hett begrepp 2020 så hade man kunnat kalla deras musik för det.

Freddie Gibbs, The Alchemist – Alfredo

Freddie Gibbs är utan tvekan den mest intressanta artisten inom den mer medvetna ryggsäcks- och old school-betonade hiphoppen. Jag återkommer ständigt till förra årets samarbete med Madlib, albumet Bandana, och nåt säger mig att även det här The Alchemist-samarbetet till album kommer hänga kvar lika länge.

No Age – Goons Be Gone

LA-baserade punkduon No Age – vem minns dem? Bra, för de är fortfarande värda att minnas drygt tio år efter the big hype håller de fortfarande. Faktum är att Goons Be Gone är ett av deras piggaste verk sedan debutalbumet.

Country Westerns – Country Westerns

Country Westerns har kopplingar till Silver Jews (RIP, David Berman) och skapar rivig alternativ country som ibland snubblar sig fram i värsta amfetaminrus. Inledningen med Anytime är 6 av 6.

Zombie-Chang – Take Me Away From Tokyo

Det börjar med frågan "where's my toilet paper?" sen rullar det på i sann hyperpop-anda – gabber, trance, eurodisco-vibbar och med Zombie-Changs japanska som ledande guide. Ett technofierat Deerhoof om man så vill. Ett av 2020 års märkligaste albumsläpp och ger du det en chans fastnar du i detta elektrofierade kaos till feberdröm.

Aluna – Renaissance

Visst kan ena halvan av AlunaGeorge, Alunas, musik klassas som EDM-pop, men låt dig inte skrämmas bort av det ty Aluna är en mer intressant och mångbottnad artist än random kommersiell house-producent.

Sevdaliza – Shabrang

Med ett ibland gäckande vibrato leder Sevdaliza (från Teheran, Iran) in oss i en mystisk värld. Hon är en självlärd singer-songwriter, regissör och kompositör. Hennes stil har kallats "genre-bending" och hon skapar unika svävande och filmiska ljudväggar till popmusik.

Exploatör – Avgrundens Brant

Du hittar inga duvungar i Exploatör, snarare hardcore-veteraner – medlemmar från forna Totalitär. Men det går inte att undgå dess kaotiska spektakel till musik som bara känns ynglingsenergiskt.

Bully – Sugaregg

Bully tar oss tillbaka till tiden då Sebadoh, Dinosaur Jr och Breeders var det hetaste du kunde få tag på i alternativ rock-väg. Det är rusigt, rått, skrikigt och stenhårt. En perfekt Sub Pop-platta helt enkelt.

Exakt alla släpp hittar du i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA