x

KRÖNIKA: Bisarrt upplägg men oväntat underhållande

KRÖNIKA: Bisarrt upplägg men oväntat underhållande

Det var ett allvarsamt tonläge i inledningen av höstens första ordentliga fredagsfinal. Idols snickelisnacksaliga programledare Per Lernströms stämma påminde om den som vår kära statsminister Löfven hade under veckans pressträff: landsfaderlig och mer bestämd än vanligt, ingen varm lejonaura á la Barack Obama visserligen men respektingivande. Respekt inger också Per när han berättar om hur fredagens final har fått arrangeras om. Fyra idoler är smittade av Covid-19 och som säkerhetsåtgärd kommer alla idolers uppträdanden ske från deras hotellrum (!)

Upplägget låter bisarrt och när några av deltagarna (bland annat Affe, enda idolen som är för sjuk för att kunna delta) är med på knackig videolänk undrar vi alla osäkert hur denna kväll egentligen kommer att gå. Per skämtar till det med att detta scenario med videolänk är vi ju alla vana vid numera och det är sant. I årets Idolsäsong har också många auditions skett via video och majoriteten deltagare fick sina besked om de hade gått vidare eller ej via videolänk.

Nåväl, innan vi hinner få känslan av att programmet tagit "ett steg fram och två tillbaka" har karusellen raskt kört igång och Hermans framträdande med Daft Punks Get Lucky är det uppiggade pillret vi behöver. Juryn som nu får göra entré verkar lättade. Lika lättad, men över att få vara först ut verkar Herman vara, som sjuk längtar tillbaka till sängen.

Näst på tur är Indra och av juryns ansiktsuttryck att döma är de inte helt övertygade, låtvalet är coolt (No Doubt – Just A Girl) men passar inte Indras fantastiskt djupa röst. Trots god draghjälp av livebandet i studion (och himla snygg styling) så blir det inte riktigt bra. Caspar däremot, får icke oväntat till ännu en fullträff med efterföljande lovord och det går att hålla med Alexander i juryn om att han lyfter låten till nya höjder, Caspars version av Watermelon Sugar är faktiskt bättre än originalet (sorry Harry Styles) och i roströd myströja får han oss att känna sensommarvärmens glöd.

Gabriel gör sin stabilaste sånginsats hittills och valpigheten till trots, det är lätt att förstå potentialen juryn ser i denna folkkära idol som har en oerhört charmig personlighet. Att han tog ett steg i sin utveckling denna kväll var fint att se, för det är ju en del av Idols programidé, att få se oslipade diamanter växa in i sin potential.

Ett av kvällens bästa framträdanden står Paulina för som har en förmåga att gå igenom rutan så fort hon öppnar munnen, med Ariana Grandes Side To Side får hon hotellrummet att kännas som en musikvideo och vi gungar sensuellt med. Hennes fläckfria sång och rap gör Paulina till en artist som mycket väl kan gå på export, för hon har vad som krävs. Niklas och Ella får till stabila men rätt så förutsägbara prestationer, men vi håller tummarna för framtida överraskningar från deras håll.

En idol som genomgått mognad ända från start är Mattias, kanske har den personliga utvecklingen snarare än den artistiska varit överhängande men det är så härligt att se en deltagare bygga stolthet och få ökat självförtroende. Att undertecknad är svag för skånska gör ju givet att Mattias också är en personlig favorit, men det där perfekta låtvalet har han ännu inte fått till.

Denna kväll tar han sig an In Your Eyes med The Weeknd och visst instämmer vi med juryns önskan om ännu mer 80-tal för Mattias. Bagge vill höra Alphavilles Forever Young, men något med George Michael vore väl ännu roligare? För Mattias styrka ligger i hans unika röst som skapar tveklös igenkänning och precis som hos George Michael finns där en änglalik nerv som lockar fram känslor i oss, stundtals oförståeliga, som att gråta helt utan anledning.

Nova (som för övrigt är snyggast denna kväll) ser ut att ha växt flera centimeter sen sist. Hon känns betydligt tryggare nu utan nervositet, hotellrummets intimitet hjälper henne och vi glömmer helt av att uppträdandet inte är på scenen utan via video, wow! Låtvalet, en Stevie Wonder-pärla, passar henne men med det sagt, det är bra att hon som förra gången visar på modern repertoar (Alicia Keys). För Idol är ingen bäst-på-karaoke-tävling eller nostalgisk jukebox.

Coola Maya får precis som Paulina till ett skönt gung som når hela vägen fram i soffan, det är hett när hon kör Demi Lovatos Sorry Not Sorry och hennes insats får till och med Bagge att digga med swag i jurystolen. Efterföljande Simon sticker som alltid ut med sin dova rockframtoning och precis som Nikki påpekar får han till känsloförmedlingen även denna kväll. Om Maya bjöd på tacofredag med mycket chili är Simon det där efterföljande whiskyglaset.

Sist ut med en explosiv avslutning bevisar Nadja med Freedom (av Beyoncé) att även hon är exportmaterial. Hennes integritet och knutna näve adderar krydda till vad det innebär att vara artist: påvisa styrka, förmedla budskap och älska sig själv (även utan strålkastare och applåder). Det är något speciellt med bönorna norrifrån, deras kvinnokraft och vidsträckta ambitioner. För Nadja är inte den enda norrländskan mig veterligen som önskat sig mer än lagom. Ofta lyckas dem också med det, så att Nadja, som Alexander tippar, hamnar i topp tre denna säsong tvivlar jag inte på.

Att färgstarka fjärilen Indra fick lämna tävlingen kändes jättetrist. En del av oss hade gärna velat se juryns livboj delas ut, speciellt när Indra var så otröstlig i ensamheten på sitt hotellrum vid beskedet. Det gjorde ont i oss att bevittna Indras tårar och även Per var uppenbart tagen av grymheten i situationen. Såhär i efterhand kändes det hela symboliskt för hur många människor faktiskt upplevt 2020, ett sörjande på avstånd utan möjlighet att kunna besöka en närstående som lider.

Nej, inte ens årets Idolsäsong klarade sig smärtfritt från Covid-19 och Idolresan denna höst kommer nog bli lika oförutsägbar som framfarten av ett visst virus. Men istället för att sörja över att det inte är som vanligt och kasta skit åt höger än vänster, tycker jag att vi bör prisa det faktum att människosläktet är en uppfinningsrik och anpassningsbar art. Det om något visade faktiskt idolerna och produktionsbolaget.

”The show must go on” uttryckte Herman i början av kvällen. Måste den det? Nej, inte nödvändigtvis, ibland finns det en klar poäng i att faktiskt ge upp. Men än är vi inte där och trots ett omstuvat upplägg av denna fredagsfinal var det underhållande att se.


Kvällens bästa citat: ”Det finns inget underbarare än upprättelse. Revansch, skit i det. Upprättelse är det mustigaste i livet.” (sagt av en skorpion såklart, Kishti)

Kvällens minustecken: Att det är ett ”tema” i låtvalen för kvällen fattar ingen, vad var temat?

Kvällens plustecken: Kishtis peppande ord till Niklas. Idoljuryns urmoder har en intuitiv förmåga att vid vissa tillfällen säga precis vad en deltagare behöver höra. Ofta innehåller dessa klockrena rader också visdom som fler kan ta till sig. Tack Kishti för all kärlek du besitter.

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA