x

31 färska skivor du bör kolla in

31 färska skivor du bör kolla in

Juno Arcade är indiefolk från Gotland. Vissa kallar det ”ädelindie”, vissa ”grungepop”. Själva har bandet beskrivit det som ”ett skönt ljus och nostalgiska doftar”.

Det är orättvist att Aloe Blacc för gemene man är förknippad med EDM-dunka-dunka, i och med monsterhitten Wake Me Up. Inget ont om Avicii; det var ett genidrag att jobba med den då relativt okände Blacc, och den bluegrass-inspirerade låten förändrade ju mer eller mindre hela genren. Men Aloes röst är främst menad för det han gör på egen hand – modern och extremt gripande gospelsoul. - Janne Hallman

Det är en strid ström av radiorock i bästa Kid Rock-anda, med inslag av pissdålig rap, country och kräkreflexretande ballader. Kaskaderna fullständigt sköljer över lyssnaren. Jag vill tro att hela projektet är ett skämt, från början till slut. Samtidigt hörs det när Corey Taylor lidelsefullt häver ur sig textrader som ”Tomorrow is always new” med stängda ögon (ja det hörs!) att han själv tycker att det här är skitbra, rent av poetiskt. - Fredrik Langrath

Introt i Enslaveds förstasingel Homebound kunde vara taget från danska Volbeat, rockigt och melodiskt. Sequence har sin myckenhet av skönsång. Musikaliska bestar som Jettegryta och Storms Of Utgard bidrar med sin blytyngd. Också omslagsverket andas fullt av referenser till båd' gammalt och nytt. Odens korpar blickar ut över det karga landskapet och det anas en gigant borta vid horisonten. Men är det verkligen en av de gamla jättarna eller är det ett av människohand, eller människotanke, skapat monster? Allt i snygga grå nyanser som kan signalera likaså urgammal sten som moderna metalliska material. - Amelie Schenström

Den maskerade Birminghamduon Black Mekon består av bröderna Black Mekon och Black Mekon (!). Svenska PNKSLM är deras hemvist sedan början av 10-talet och The Lumpiness Of Demand är femte fullängdaren. Feeling Good drar igång skivan med ett glödande gitarrarbete, ett stötigt trumspel och ett tjutande munspel. - Kristofer Hadodo

Eric Palmqvist bjuder på tio habila poplåtar på svenska. Det är tio låtar som kanske inte omedelbart låter så där vansinnigt originella och unika, men de är så pass omedelbara och inkännande att de inte släpper greppet när lyssningen är klar. Ofta rena och raka poplåtar, sällan lågmälda och molltyngda, vilket kanske skulle vara väntat med tanke på tematiken, men som också bidrar till en ambivalens när djup melankoli i texter kombineras med trallig upptempopop. Det finns dock ett par stunder där musiken skapar lite friktion och får skava lite; där text och musik samtidigt verkar komma från hjärtat. - Magnus Sjöberg

Blackpink är en sydkoreansk grupp bildad år 2016 bestående av Jisoo, Jennie, Rosé och Lisa. Är utan tvekan, och vid sidan av BTS, en av samtidens största popband just nu och gästas av storheter som Cardi B och Selena Gomez.

Born Ruffians är en kanadensisk indierock/postpunk-grupp som startades 2004. För vänner av Tokyo Police Club och The New Pornographers.

Dagny ses just nu som en av Norges mest spännande och “up and coming” artister och är nu även aktuell med sitt eget debutalbum. Många känner nog igen låtarna Drink About som hon gör tillsammans med Seeb och är uppe i över 200 miljoner streams. Dagny är även en av personerna bakom Katy Perrys låt Never Really Over. För vänner av Astrid S och Sigrid.

Dawes musik kan placeras i fack som folkrock och indiefolk. För vänner av Jonathan Wilson och Blake Mills.

Death Valley Girls sysslar med lo-fi-skitig, stökig och lätt psykedelisk garagerock. För vänner av LA Witch och Band Of Heathens.

Countrygiganten Dolly Parton står förmodligen för årets första julalbum. Gästas av Miley Cyrus, Michael Bublé och Willie Nelson.

Bakom Eartheater hittas en amerikansk musiker, kompositör, performance och visuell artist. Musiken är elektronisk, många gånger svävande och för vänner av Yves Tumor.

Groove Armada är Tom Findlay och Andy Cato, en brittisk musikduo från London och osm bildades i mitten av 1990-talet. De har genom åren sysslat med dance, ambient, neo-psykedelia, big beat och triphop.

The Holy är ett band från Finland och som sysslar med storslagen indie, som gjord för arenorna. För vänner av Arcade Fire, Johnossi, Editors och Coldplay.

Sigur Rós-frontaren Jónsi släppte för några dagar sedan ett samarbete med Robyn. En electroaktig dänga. Resten av materialet på Shiver är desto mer stillsam, ambient-aktig pop. Påminner såklart om hans postrock-band även om soloutflykten är mer elektronisk, mycket piano och inte mycket gitarr.

Slacker-indiekillen Kurt Vile skickar ut en EP som osar country.

Lany är än mer indie för arenorna och för vänner av The 1975.

Spice Girls-ikonen Melanie C har släppt ett disco-betonat album. Det känns som att hon har blivit inspirerad av Dua Lipa.

Shamir är en skådis och musiker från Las Vegas som sysslar med indierock, electronica och hip house. För vänner av Jessy Lanza, Empress Of och Serpentwithfeet.

Den svenska powershoegaze-trion Spunsugar har applåderats för sin förmåga att utveckla och väva in elektroniska influenser i shoegaze-genren.

YG från Kalifornien är en av samtidens största och mest hyllade hiphop-akter. För vänner av Schoolboy Q, Jay Rock och 2 Chainz.

Gabriel Garzón-Montano är en multiinstrumentalist som ligger på det hajpade bolaget Stones Throw. Alternativ och stråkfylld R&B för vänner av Jon Bap och MNDSGN.

Westside Gunn ger old school-vibbig hiphop.

Bon Jovi släpper sitt 15:e studioalbum med en passande albumtitel.

Teenanger skapar good ol', tanig och småsöt indiepop som hämtad från det tidiga 2000-talet. Tänk typ Comet Gain och du är inte ute och cyklar.

Brittiska Working Men’s Club sysslar med dans- och rejvglad indiepop/postpunk och har stämplats med en "2020 ones to watch" av The Guardian, Music Week, Q, Dork, DIY, Metro, Under The Radar med flera.

Debutanten Klara Keller är först ut på Jocke Åhlunds nystartade skivbolag Gibbon. Tillsammans har de gjort en vemodig EP på svenska med namnet Hjärtansfröjd. Jocke Åhlund beskriver  Klara Keller som ”en av de starkaste musikbegåvningar jag träffat på. Så självständig och med en så tydlig och egensinnig vision med sitt artistskap och en helt unik och omisskännlig röst”.

Den tidigare av GAFFA hyllade popartisten Jacob Öhrvall är nu tillbaka med en EP inspelad under tre dagar i augusti förra året hos Kristofer Göransson i Lagerhuset i Göteborg. "Lekfullare, skränigare
och bättre än förra skivan", hälsar han själv och fortsätter:
"Fem låtar om att uppskatta det lilla. Fem låtar om att vara nöjd och fem låtar om att vara allt annat än nöjd. Fem låtar om svårigheten och lättheten med att ha barn. Fem låtar om vardagen, som är allt vi har där, inklämd mellan de stora händelserna i våra liv."

Sorgfrid skickar ut en fyra låtar lång kavalkad av skoningslösa relationsskildringar ackompanjerade av reverbdoftande autotune-soul, Prince-gitarrer samt en ljudbild som parar ihop det drömska och eftertänksamma hos Kaah med Earl Sweatshirts lika minimalistiska som skruvade beats.

Alf Håkan Åkesson har varit med på den svenska popscenen ett bra tag nu med hits som Kunde Vart Jag och Gröna Linjen men en ny fas i hans karriär inleddes 2014. Då lämnade han det traditionella popsnickrandet och begav sig ut på en experimentell resa han fortfarande är på – med sammanförandet av poesi och ljudbild till grund. Inte spoken word, inte beat poesi, inte popmusik utan ett målande och pulserande berättande. 

Exakt alla släpp hittar du i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA