x

Ane Brun och den otroliga spännvidden

Ane Brun och den otroliga spännvidden

Fem år har gått sedan Ane Brun släppte ett album med originalmusik. Nu kommer två nya album som skildrar tiden som passerat, sorgen efter en förälder, låtar om existentialism och tacksamhet och om att förstå livet.

Första gången Ane Brun gjorde entré på den svenska musikscenen 2003 var det hon och gitarren, en klassisk singer-songwriter som sjöng vackert och spelade finstämt. Efter det var hennes öde på musikscenen beseglat. I 17 år har hon befunnit sig i något sorts epicentrum av svenskt musikliv: på TV och i radiohögtalare, Nobelmiddagar, Polarpris, i Skavlans intervjusoffa och som headline på stökiga stadsfestivaler. Självklar på något sätt trots att hon nu befinner sig långt ifrån den renodlade singer-songwriter-musiken hon först gjorde sig uppmärksammad genom. Ane har de senaste par åren släppt coverplattan Leave Me Breathless och gjort nya tolkningar av sin låtkatalog med Sveriges Radio Symfoniorkester men ett album med egenskriven musik har inte hörts från Ane Brun sedan 2015. Det är dock något som ska förändras tvärt. Under hösten är det nämligen inte bara ett utan två album Ane Brun lyckats koka ihop och som nu ska släppas. 

– När vi började spela in hade jag 17 låtar som vi skulle arbeta igenom och jag trodde inte att alla skulle bli bra nog för att platsa på albumet. Det brukar alltid vara någon låt som inte håller. Men vi hade flow, jobbade klart med varje låt och alla blev bra nog, säger Ane Brun.

TVÅ OLIKA VÄRLDAR

Under arbetet med det som först skulle bli bara ett album skrev Ane Brun ytterligare en låt. När de 18 låtarna var klara och hon lyssnade igenom alla, en efter en, märkte hon något.

– Det kändes så tydligt att låtarna hörde hemma i två olika världar, eller kanske olika stämningar.

Låtarna separerades och placerades i de två olika stämningarna som fick namnen After The Great Storm och How Beauty Holds The Hands Of Sorrow. De båda albumen hade fötts. 

– Att det blev just två album beror på en blandning av ett konstnärligt val och ett business-val. Folk har ingen tid för uppmärksamhet, man orkar inte med så många låtar i taget. 

Albumet som släpps först, After The Great Storm, är en bombastisk skiva med stora känslor och ljudbilder. 

– Den innehåller ganska mastiga låtar med mycket information, den måste få lite mer fokus. Det är nio väldigt tydliga historier som står starka för sig själv. 

Under inspelningen lyssnade Ane och hennes medproducenter på ett blandband för inspiration till känslan och tonen i albumet. Artister som Thom Yorke, Peter Gabriel, Janet Jackson och Solange avlöser varandra i listan och visst kan man känna influensen av alla dessa storheter i låtarna men även en särskild Ane Brun-ton, det där speciella som gör henne till just Ane Brun. Kanske är det hennes säregna röst med det skarpa vibratot, eller så är det melankolin, tematiken och stämningen. Antagligen är det en kombination.

– Jag inspireras av mellanmänskliga relationer eller saker som pågår i mig där jag inte helt vet hur jag ska konkludera det jag gått igenom. Det kan vara ett problem som jag vill gräva i och se om jag kan sätta fingret på. 

Hon beskriver hur det inte behöver vara något stort, det kan vara bara ett pyttelitet ögonblick som förtjänar att få en låt skriven om sig. Som stunden precis innan man gör slut. 

– När man sitter där och ser på varandra. Vad var det som hände just precis då? Jag försöker nog egentligen förstå livet genom att skriva musik. Sätta ord på det för att sammanfatta saker i mitt liv. 

Det andra albumet, How Beauty Holds The Hands Of Sorrow, är ett mer klassiskt singer- songwriter-album där Ane Brun låter desto mer som på albumdebuten Spending Time With Morgan.

– Den är som en sorts playlist. Man kan sätta på albumet och hamna i ett känslorum och så kan man stanna i det tills den är slut. Jag själv älskar den typen av lugna album, som Sufjan Stevens Carrie & Lowell. Den har jag lyssnat mycket på. 

ÖPPNAR UPP FÖR ALL TYP AV MUSIK

Ane Brun är en artist som under sina aktiva år förändrats märkbart. Från att ha debuterat med en mer akustiskt präglad framtoning har både hon och musiken utvecklats till något annat. After The Great Storm låter ibland som R&B, ibland som en elektronisk symfoni. Samtidigt som How Beauty Holds The Hands Of Sorrow låter som ett återbesök i hennes ursprungliga musikaliska identitet.

– Jag har en otrolig spännvidd i min musiksmak men har egentligen inte förrän nu

öppnat upp min egen ljudbild för alla typer av musik. När jag spelar live med bandet har vi experimenterat mycket och som artist har jag breddats, men det akustiska kommer alltid finnas med mig.

Hon beskriver hur hon formats av många olika musikaliska influenser: som när hon på 1990-talet var ute och dansade till house och drum’n’bass. Samtidigt som en annan del av hennes musikarv kommer från uppväxten i norska Molde som huserar en av världens största jazzfestivaler.

– Jag har lyssnat extremt mycket på stora kvinnliga jazzvokalister hela mitt liv och det har absolut präglat mig. Men musiken som kommer ur mig är en blandning av allt det jag lyssnat på som folkmusik, norska barnsånger och populärmusiken jag vuxit upp med.

SORGEN

En av anledningarna till att ny musik från Ane Brun har dröjt är hennes pappas bortgång för fyra år sedan. Ett tema som nu också hörs på de nya albumen. I början visste hon inte om hon överhuvudtaget skulle kunna skriva musik om saknade efter sin förälder. Nästan två år passerade innan Ane Brun satte sig ner för att skriva musik igen.

– Det här är första gången jag skriver om en sådan sorg och följden av att vara i sorgen. Det är nytt men samtidigt gör jag som jag alltid har gjort: bearbetar saker som händer runt omkring mig. Det är stora frågor som kommer upp till ytan på den här skivan, det blir så när man förlorar någon.

När hennes pappa dog hade Ane Brun nyss fyllt 40 år och många klassiska “mitt i livet”-frågor började vakna till liv i henne.

– Mycket tankar har att göra med mina rötter och var jag kommer jag ifrån. Men också vad jag vill göra av den tiden jag har kvar och det har kommit att definiera albumen. 

Ett tema som däremot inte är nytt i Ane Bruns musik är kärleken och den finns såklart med även på hennes två nya album. Men när hon först började göra musik, innan det första albumet släpptes, hade hon som vision att hålla sig ifrån just det ämnet. 

– Det finns en intervju med mig från 2001 i Uppsala Nya Tidning där jag uttryckte att jag inte skulle skriva om kärlek. Jag ville gå utanför det och skriva om andra saker. Men så blev det inte. Kärlek är ju en stor del av livet.

Varför tror du att det har blivit så?

– Jag har haft flera relationer och lite otur i kärlek, tycker jag. Jag har ibland fattat fel beslut. Då hamnar man i situationer som är svåra att hantera, man är ju två personer med i bilden och man kan inte bestämma allt. Jag har behövt bearbeta de stora känslorna. Nu är jag på ett bra ställe och då blir det ljusare kärlekslåtar istället.

"DET SKA INTE BARA LÅTA COOLT"

Något Ane Brun utvecklat under sin karriär är en allt större kreativ kontroll och hon har med tiden också börjat producera sin musik. De nya albumen har hon spelat in och producerat tillsammans med Martin Hederos och Anton Sundell och gett ut på det egna skivbolaget The Balloon Rangers. 

– Jag har blivit väldigt trygg med att producera musik. Jag vill gärna utmana mig själv utan att tappa värmen och närvaron. Det ska inte bara låta coolt liksom. I min musik är det mest centrala att man ska bli berörd och känna värme. Något ska hända i en.

Kreativ kontroll är något som Ane Brun på många sätt definierat henne som artist sedan debuten 2003. Eget skivbolag har hon drivit sedan allra första skivan och att som kvinnlig debutant dessutom vara chef över hela produktionen hörde då inte till vanligheten. Ane Brun nämner två som inspirerade henne till att bli independent: Marit Bergman i Sverige och hennes gitarrgudinna Ani DiFranco från USA.

– Jag var väldigt protektionistisk över min musik och ville inte låta allt för många hålla på och bestämma. Jag skickade iväg min musik till ungefär fem olika skivbolag och fick lama svar och då kände jag att jag kunde göra det själv. 

I samma veva kom hennes manager Mikael Gustavsson in i bilden och att albumet släpptes till Europa och fick så stor uppmärksamhet säger hon till stor del är hans förtjänst.

– Det blev ju bra men när jag tänker tillbaka på det var det egentligen fruktansvärt kaotiskt. Jag visste ju ingenting om musikbranschen och hade antagligen inte lyckats lika bra där i början utan Micke.

Med tiden har hon lärt sig musikbranschen inifrån och kan i nuläget inte tänka sig att arbeta på något annat sätt än att ge ut musiken under egen flagg. Att ha ett skivbolag att förhålla sig till skulle inte passa henne.

– Vi kan ta beslut på en eftermiddag och så utför vi det nästa dag. Vi har ingen att förhålla oss till, vi sätter vår egen budget och vi har ingen som ska lyssna på skivan och tycka till om vi får släppa den eller inte. För mig har det varit superviktigt. Jag har kunnat ta det i mitt tempo och då menar jag både långsamt och väldigt snabbt. 

KREATIVT OCH KONSTIGT

Hon beskriver också en total konstnärlig frihet med chans att släppa det som hon själv beskriver som “konstiga skivor”, som kanske inte ett skivbolag hade velat eller kunnat ge ut.

– På ett skivbolag är man beroende av en viss struktur och att de ska ha tid med en. Jag har alltid tid för min musik och kan släppa olika låtar och remixer hela tiden exakt när jag vill. Jag tror att det har gjort mig lycklig i mitt jobb. 

I framtiden väntar förutom albumsläppen livespelningar om allt vill sig väl i spåren av pandemin. Den planerade höstturnéen lades på is och sköts upp till våren. Då ger hon sig ut  för spelningar runt om i Europa.

– Men jag har faktiskt fått spela två gig i Molde för 200 personer och det var helt ljuvligt. Det var lite som att cykla, jag klev upp på scenen sen var jag igång. 

SIDESTORY: 10 låtar från Ane Bruns blandband:

Rabbit In Your Headlights – UNKLE, Thom Yorke

Twilight Zone – DJ Cam

Les Héros De Barbès – Juniore

We Do What We’re Told (Milgram's 37) – Peter Gabriel

That’s The Way Love Goes – Janet Jackson

Radio Silence – James Blake

Silent Shout – The Knife

Cranes In The Sky – Solange

Fools Gold – The Stone Roses

Something Foreign – Sir feat. Schoolboy Q

SIDESTORY 2: Kalla fakta om Ane Brun:

Föddes 1976. 

Växte upp i Molde på Vestlandet i Norge men har sedan 2000 bott i Stockholm. 

Debuterade med albumet Spending Time With Morgan 2003. 

Aktuell med de två nya album After The Great Storm och How Beauty Holds The Hands Of Sorrow och en Europaturné under våren 2021.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA