x

Harald Björk: ”Albumet skapades under vaken drömsömn”

Harald Björk: ”Albumet skapades under vaken drömsömn”

Håll Om Mig är Harald Björks andra album 2020, hans fjärde album totalt sett, och kulmen på ett år där den även vanligtvis hyperproduktive technomakaren har alstrat ett flöde av hårdvaruelektroniska toner. För Erik Augustin Palm berättar Harald Björk om hur vår märkliga tids ovisshet öppnat upp dörrar till nya musikaliska rum.

Detta beckmörkt surrealistiska år har det vällt fram inlägg i sociala medier som käckt peppar kreativa att ta tillvara på all ensamtid. Att förvandla tomhet till substans, oro till inspiration. Att skriva klart det där filmmanuset. Måla färdigt den där tavlan. Slutföra de där låtarna. Det är lättare clickbaitat än gjort, med den existentiella ångesten ständigt frätande i periferin. 

Men någon som har lyckats överskrida svårmodet och förkovra sig kreativt med minst sagt rågat resultat, är Harald Björk. Nackas acidvirtuos. Kieran Hebdens bror från en svensk mor. Studio Barnhus- och Cocoon Recordings-familjemedlemmen, som har gjort mer än de flesta av de allra bästa för svensk techno i den breda musikvärlden, både hemma och globalt. Och som nu släpper sitt fjärde album, Håll Om Mig, efter en introspektiv inspelningsprocess. 

Kreativiteten under arbetet med det här albumet har varit väldigt flödande, som en vaken drömsömn. När jag inte har suttit i studion har jag läst existentiell filosofi på högskola, och reflekterat och skrivit uppsatser om det. Utöver allt det vanliga som ska hinnas med förstås, under denna ovanliga tid. Det har blivit mycket oavslutade känslor och funderingar hängande i luften. Från det lilla och enkla, vidare till de stora och existentiella tankarna och tänkarna. 

Så när jag har gått in i studion och gjort en låt har det funnits mycket att ta av. Som att gå fram och tillbaka i en dröm, där man tar sig in i en känsla som fyllts på av många kranar. Där stannar jag i några timmar, och liksom mejslar ut känslotillståndet och tills det känns färdigt. Till slut så blir det små rum man kan gå in i och landa i, när allt annat snurrar omkring en. 

gallery_large

(Foto: Fredrik Andersson Andersson)

Under virusapokalypsens år har vi haft ynnesten att löpande återupplivas av Harald Björks lättillgängliga, livsbejakande och intrikata syntes av house och ambient, Detroittechno och europeisk electronica, klartänkt sinnevärld och psykedelisk dikt. Ett soundtrack som har hjälpt oss att komma nära just det där åtrådda tillståndet där tvivel blir möjlighet, och passivitet blir till rörelse. I våras genom Harald Björks tredje album Shiftings, vars glimrande öppningsspår Carry Through The Winter var en av de låtar som fick mig att carry through the summer.

Jag gav ut mycket musik under coronavåren, och nu detta album inför coronavintern. Det har varit väldigt lärorikt och intressant eftersom allt är annorlunda och ovisst. Man vet inte vad som väntar, vilket på ett sätt gör det lättare att gå in i drömvärldar. Att bygga ett album som är en slags kapsel, där det har varit otroligt fint att bjuda in de som arbetat med olika delar av utgivningen. Kanske har jag närmat mig en förståelse av vad jag verkligen vill syssla med. Kommit närmre kärnan, nu när verklighetens logik har varit svårare att se. Jag hoppas att en skiva kanske kan få vara just en skiva igen, och inte marknadsföring för underhållning.  

Harald Björk har onekligen varit aktiv 2020 även utöver sina två album. Bland annat har han gästmixat för John Digweeds radioshow Transitions (med elva miljoner lyssnare per vecka, från 87 länder), remixat duon Extrawelt för ikoniska Köln-etiketten Traum Schallplatten, liksom den kommande Adrian Lux-singeln Rendezvous (med Lune från Adrian Lux-låten Teenage Crime), samt medverkat på senaste Studio Barnhus-samlingen Serenity Now Insane Later. En eklekticism i samarbeten och subgenrer som även återspeglas på det nya albumet.

Det är ett omfångsrikt album som krokar i många beröringspunkter. Vissa låtar plockar upp nerven i mina släpp från 2016 på Studio Barnhus och min egen label Kranglan Broadcast, liksom min skiva Kris- & Konflikthantering med låten Sabor Latino. En naivistisk, organisk,  dansorienterad house. Andra låtar har mer av en ambientnerv som växte fram under mitt förra album Shiftings på Cocoon. Svirvlaren är också mer från den djupare technoklubbvärlden. 

gallery_large

(Foto: Anders Bobert)

Harald Björk lyfter fram några fler av spåren som definierar albumets svävande ramverk.

Zweifler är ett spår där jag känner att jag lyckades rama in många komplexa, intressanta känslor. ”Zweifler” betyder tvivlaren och jag tyckte ordet var så talande. På svenska tänker man knappt på ordets delar då vi inte använder ordet ”tvi” som antalet två. Men i tyskans ”zweifel” blir just känslan av att stå i ett dilemma så tydlig. Som när det finns två val och inget är bra, så det slutar med tvivel. Det passade känslan i låten, att varken veta in eller ut. 

Jag hamnar nog där rätt ofta när jag skapar, vilket även präglat låtarna On The Dock och Växelvarm. Man måste hitta ventilerna där kaoset får ta plats så att det inte blir till demoner som leder en i fel riktning, eller bara äter upp ens rörelse så att man blir apatisk.

Cloudwalking får jag en riktigt varm energivibb av när den går på i bilen. Jag gjorde den i ett euforiskt rus när jag förberedde ett live-set för Studio Barnhus 10-årsfirande på Cirkus. Jag hade jobbat som studiovärd dygnet runt i några dagar och haft hand om ett gäng fantastiska nyare artister på Redbull Basecamp, och jag spelade in Cloudwalking på repet kan man säga. Bella Boo kallade mig ”Ett litet sprudel” efteråt, vilket var talande. Den som kört bil under ett kraftigt påslag av oxytocin vet känslan det handlar om. Man är ett med rörelsen och kraften. Ett övernaturligt drömtillstånd som att vara tung i kroppen men vandra på moln. 

Båden Nangijala och Route E18 är Buchla-meditationer. Don Buchlas syntsystem inbjuder verkligen till att forma klangljud, och är väldigt taktila, vilket gör det lätt att bli ett med sinnena. Som man hör kan det låta väldigt olika beroende på känslorna som avtecknas.

gallery_large

(Kollage: Lukas Nystrand von Unge)

Klubbdöden under corona har varit lamslående för technoscenen. Men ur bristen på lagliga klubbgolv att dansa på, har perspektivskiften växt fram – från alla nya streamade klubbar, till möjligheten att skapa en mer intim lyssningsrelation med techno som kanske annars mest hörs inom en dansgolvskontext. Harald Björk inspireras av den japanska lyssningslounge-kulturen.  

Det är nog en ganska lagom rörelse i albumet om man gillar koncentrerad lyssning. Man hittar nog ett och annat där. Albumtiteln kom ur vokalerna i låten Håll Om Mig vilket jag tyckte mig höra rösterna säga. Eller ”Jag kommer”. Båda sensuellt ömsinta uttryck. Jag gillar sådana lyssningsfynd, och att allt fler har tagit fasta på konceptet koncentrerad lyssning. Jag hoppades på att ha en lyssningskväll på Hosoi i Stockholm, men corona sabbade tyvärr det. 

Att Håll Om Mig släpps på Prins Thomas och Kai Fraegers retrofuturistiska Oslo-baserade skivbolag Internasjonal, har handlat om betydligt mer än bara själva utgivningsprocessen.

Ett av skälen till att jag ville jobba med Prins Thomas, utöver att jag följt Internasjonal sedan starten 2005, är för att han är så bra på att se strukturer i musik, är en mästare på edits och en fantastisk DJ. Han har bidragit med sin otroliga talang och plockat ihop ett väldigt brett album som fortfarande håller ihop. Jag kände stor tillit till att han kunde förvalta låtarna på ett bra sätt. Så han fick ganska fria händer att sammanfoga mina delar till en helhet.

gallery_large

(Skivomslag: Lukas Nystrand von Unge)

Albumtiteln Håll Om Mig har en högst mångbottnad betydelse. Dels utgör albumet en kulmen på ett år där Harald Björks musik redan har omfamnat oss, vilket vi har behövt. Och vilket vi behöver mer av. Det är ett album som erkänner mörker och tvivel, men som motar det med en uppsluppen värme. Och med den tillhörande Instagram-emojin med samma namn som albumet (och det inofficiella namnet Huggy 2.0; The Internasjonal Håll Om Mig GIF 3000), som Harald Björk designat med Einar ALTERfix (från Studio Barnhus-duon MLiR). Einar ALTERfix har även animerat ett antal fantastiska videointroduktioner till flera av spåren på Håll Om Mig (se YouTube-spellista nedan), och sällar sig till en skara kreatörer vars verk på olika sätt har blivit visuella representationer och vidareutvecklingar av albumet. 

Einar och jag har arbetat väldig tajt ihop med att visualisera diskussioner kring låtarna. 

Konstnären och Studio Barnhus-artisten Lukas Nystrand Von Unge har i sin tur formgivit det naivistiska collageomslaget till Håll Om Mig. En estetik som även finns i von Unges egen musik, som Harald Björk gick djupt in i när han bodde i Berlin runt 2006; ”Lukas blev något av vår lägenhetshusgud med sitt bolag Ageema Music Club och sina tusen alter egos”.

När albumet började ta form ville jag visualisera det surrealistiska tillstånd det uttrycker. Jag insåg att Lukas collageverk skulle kunna fånga känslan av att gå in i den parallellvärld som finns mellan dröm och vakenhet. Jag har alltid dragits till den gränszon där saker kan manifesteras materiellt, trots att det är oklart om de faktiskt existerar. Till exempel har jag fascinerats av att TV-spelet Super Mario Bros 2 bygger på det mindre kända TV-spelet Yume Kōjō, som äger rum i ett slags icke-vetande, men öppnar möjligheter för att saker kan skapas. Lukas är en magiker som har en naturlig fallenhet för att gå in i den världen, och ta med sig de mest underbara ting tillbaka. Jag är väldigt tacksam att han tog sig an projektet, lyssnade på plattan i sitt Bang & Olufsen-system och återvände med ett kollage som blev omslaget.

Även plagg från dip-dye-märket Mushy (som drivs av bland andra Lisa Pyk från Vulkano), har blivit en annan visuell länk – som sedan har tolkats av fotografen Fredrik Andersson Andersson (som jobbat mycket med skivbolaget Year0001 och deras stall, som Yung Lean).

Jag träffade Lisa Pyk från Mushy när vi båda spelade på Bylarm i Oslo. Sedan dess har jag gjort några remixer på hennes och Cissi Efraimssons band Vulkano. Vi är från samma lilla ”by” i Nacka, parallellgator, men hade missat varandra på grund av olika årskurser i skolan. Att synka med dem har varit som att hitta en familj på något vis. Och när jag såg Mushys dip dye-plagg kände jag direkt att de levande färgmönstren påminde om det som jag eftersträvar i min musik, rörelse och formtagande. När jag visualiserade pressbilder till mitt Shiftings kändes det givet att använda Mushy. Och ännu mer till detta album där vi färgat plaggen med albumomslaget i åtanke, och även använt plaggs mönster i videointroduktionerna. Allt går in i varandra, där synergin mellan de olika inblandade komponenterna skapar en magisk helhet.

gallery_large

(Foto: Fredrik Andersson Andersson)

Just denna flytande samverkan mellan olika kreatörer, är något som Harald Björk skulle vilja se mer av inom den svenska technoscenen, där ”fler artister borde få spela och dela sina rum”. 

Vi har väldigt många intressanta, talangfulla artister i Sverige. För mig spelar det inte så stor roll om folk spelar live eller DJ:ar, men jag gillar att bli inbjuden till någons särpräglade värld. Att det poppar upp initiativ som nätradioplattformen Tukio är jättebra, där de skapar en grund för nya artister att stå på. Deras vibb skulle jag gärna se manifesteras. Jag minns någon klubb i ett ödehus utanför Berlin som som var lite så, där man gled runt och hamnade i olika artisters mikrouniversum. Svenskar hemma är ju ofta affischjunkies som vill veta exakt vilka namn som spelar, och att det exakt  förväntade levereras. Men på en plats där ramarna inte är givna blir även deltagarna öppnare. Det möjliggör nya former av musikaliska rum att gå in i.

Lyssna på Harald Björks nya album Håll Om Mig: 

YouTube-spellista med Harald Björks och Einar ALTERfix videointroduktioner till albumet:

https://www.youtube.com/playlist?list=PL_c8ZHTjchaIX1WXkHIBHdnET6GF_J2ja


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA