x

Personen bakom peruken

Personen bakom peruken

Sias välkända look med de blonda perukerna är mer än ett smart PR-trick. Det är hennes skydd. I en exklusiv intervju med GAFFA pratar stjärnan om ett missbruk som höll på att leda till självmord och om tunga motgångar som omvandlats till framgångar.

Översättning: Cecilia Wemgård

Sias berömda peruker var lösningen på ett problem. Sångerskan var så ovillig att acceptera kändisskapet att hon bestämde sig för att gömma sig bakom en peruk som täckte det mesta av hennes ansikte. Hon ville värna sig från att skapa en bild som många kändisar är associerade med – och hon ville skydda sig från strömmen av kritik som följer med, när man som kändis visar upp sig för hela världen.

Perukerna hjälpte också till att lindra den scenskräck som hon led av – för bakom den långa luggen kunde hon gömma det mesta av sig själv och låta publiken fokusera på något annat. Hon kom på idén själv en dag när hon la märke till den svarta väggen bredvid tvättmaskinen och bestämde att hon skulle fotograferas framför en svart vägg med ansiktet täckt av sot så att man bara kunde se den blonda peruken, i en så kallad bobbad frisyr. Detta fotografi skulle tjäna som omslag till hennes sjätte studioalbum 1000 Forms Of Fear som släpptes 2014.

– Jag tänkte på hur jag skulle hantera min karriär utan att skada mitt nyförvärvade lugn och nykterhet, säger Sia, som har lidit av piller-och alkoholmissbruk och nu äntligen har blivit fri från det.

– Det handlade inte så mycket om att jag var osäker. Det handlade mer om att jag ville vara privat, så jag tänkte att ju mindre jag fotograferades eller visade mitt ansikte för kameran desto bättre skulle det vara för mig, mitt lugn och min integritet. Det var intressant för det blev ett varumärke. Jag tänkte att jag skulle göra den blonda peruken till mitt varumärke, och sedan kunde jag plötsligt sätta den på Maddie Ziegler – den lilla flickan från Chandelier-videon – och då gick det upp för mig att jag hade skapat ett genialt sätt som jag kunde regissera videor och liveframträdanden på utan att vara närvarande själv.

Idag befinner sig Sia i sitt hem i Los Angeles, och Maddie Ziegler, som var elva och tolv år när hon dansade runt i videon till Chandelier och Elastic Hearts, är på nedervåningen medan intervjun äger rum. Trots att hon nu är 18 år kallar Sia henne fortfarande för sin lilla “pumpkin pie” med kärleksfull sötma i rösten och beskriver sig själv som hennes bonusmor. Den unga danserskan har tillbringat natten hos Sia och de ger båda intervjuer till pressen om Sias film Music, där Maddie Ziegler spelar huvudrollen som Music, en autistisk karaktär som lever i ett slags musikalisk parallellvärld, som hennes halvsyster Zu (Kate Hudson) försöker hitta. Detta sker när deras mormor – och vårdnadshavare – dör och Zu, som är en nykter alkoholist, måste ta över ansvaret för henne. Det är en film som Sia både har skrivit manuset till och regisserat.

NÄRA SJÄLVMORD

– Du skulle se mig klockan sju på morgonen, för då är jag sur och tvär.

Sia är glad och ler så här på sena eftermiddagen, medan hon sitter med sin blonda peruk, som lyser upp på skärmen, där vi sitter i var sitt rum och pratar över Zoom.

– Vi hade en liten kris tidigare idag, för jag skulle ha använt en stor, lång peruk, och så kunde jag inte hitta den och sprang ut till garaget för att hitta en. Så jag hittade den här peruken som är med i en scen där Zu har ett återfall och jag har en av de gamla damperukerna från "Easy"-scenen. Jag sprang ut och hittade den i garaget och lade till det här pannbandet.

Sia gömmer sig inte under intervjuer, och hon har upprepade gånger förklarat att det beror på att hon är här i en annan funktion än sångare. När jag träffade henne första gången 2014, då hon arbetat med filmen Annie, berättade hon för mig att hon främst var här som låtskrivare. Idag handlar det istället om hennes regidebut, och även om hon dyker upp helt kort i filmen – som en popstjärna som köper piller från Zu och på äkta popstjärnevis pratar om "popstars without borders" – så är hon dold bakom en grön ansiktsmask, och de flesta kommer förmodligen inte ens att upptäcka att det är hon. Hon påpekar att hon har gått igenom så mycket att hon måste ta hand om sig själv.

– Jag vet att jag skulle ha begått självmord om det inte hade varit för dem.

Sia pratar om sin vänskap med Dallas Clayton, med vilken hon har samarbetat på manuset för Music, och David Russell, som är hennes chef.

– Min vänskap med Dallas Clayton är det som har gett mig mest mening. Han räddade mig genom en mycket svår period i mitt liv.

Hon drack för mycket och tog för många piller för att bli av med smärtan i samband med många traumatiska händelser. Bland dessa finner vi bland annat före detta pojkvännen, Daniel Pontifex, död vid 24 års ålder i en bilolycka i London 1997, där han arbetade som servitör på Kensington Place Restaurant. Sia fick det tragiska beskedet från sin mamma, men bestämde sig ändå för att flytta till London som hon planerat innan pojkvännens död, och började sedan dricka alldeles för mycket med sina sörjande vänner.

Enligt Sia tog det sex år innan hon slutligen 2010 bestämde sig för att lägga in sig på rehabilitering för att undvika att allt skulle övergå i galenskap och ett slut på livet. För det har även förekommit andra incidenter, som när hon bevittnade ett våldsamt angrepp där hon förgäves försökte ingripa och rädda offrets liv. Det var grannen som var psykiskt sjuk och kastade sig framför ett tåg utan att hon kunde göra något för att stoppa honom. Och så finns det allt annat som hon inte känner för att prata om.

– Så det finns några utvecklingstrauman som jag helst inte vill gå in på. Jag tror att de flesta alkoholister eller drogmissbrukare har haft svårt att passa in. Man tänker: Vad gör jag här? Vad är meningen med mitt liv? Vad handlar det här om? Vad är allt för något? Vad handlar livet om? Jag är inte skapt för detta, hur klarar andra det? De ser trevliga och glada ut och har till och med barn och familj, hur klarar de det? De tycks njuta av det, och jag var bara rädd hela tiden, och även om jag på utsidan verkade bubblande, karismatisk och glad var rädslan intakt på insidan.

Det är allmänt känt att det inom musikkretsar förekommer mycket alkohol- och pillermissbruk och det tog lång tid innan Sia insåg att hon hade problem.

– Man vet inte att man är alkoholist eller drogmissbrukare förrän man faktiskt vet det – och om du vet det är du inte villig att bli nykter. Du måste vilja, eller nå botten, för att kunna vända din situation. Det fanns en liten röst i mig som ville leva. Det fanns fortfarande en liten, liten röst i mig som sa: “Du kan bli bra”.

VÄGEN TILLBAKA

När hon blev fri från alkoholen och pillerna – inklusive Xanax och OxyContin – var hon inte säker på vad hon skulle göra med sitt liv. Hon visste inte om hon ville vara konstnär längre. Själv kände hon att hon hade varit en medelmåttig konstnär i ungefär elva år och nu var hon inte på något sätt säker på att hon skulle kunna hantera att vara berömd och bedömas på alla tänkbara sätt när hon fotograferades eller medverkade i musikvideor.

– Jag blev mycket mer självmedveten. När jag blev nykter bestämde jag mig för att jag inte riktigt ville vara konstnär längre, för jag hade fått en liten försmak av vad det innebar att vara känd och det var inget för mig. Jag blev väldigt orolig när jag var tvungen att gå ut och hälsa på människor och skriva autografer efter en show eller när jag konfronterades av paparazzis, och det påverkade mig verkligen mycket.

2005 fick hon ett genombrott med hitsingeln Breathe Me, som var med i TV-serien Six Feet Unders sista scen, då alla karaktärer åldras och dör framför kameran. Den blev en stor framgång och sålde i cirka 1,2 miljoner exemplar i USA. Det stod dessutom klart för henne att det var rollen som låtskrivare som passade henne bäst. Här kunde hon göra ett kreativt jobb för andra artister, som sedan kunde uppträda på scenen utan att hon själv behövde stå i fokus. Således skrev hon både låten Diamonds för Rihanna och Perfume för Britney Spears och började också skriva för bland andra Beyoncé, Katy Perry och Adele. Men hennes egen solokarriär började också växa, även om hon har erkänt att hennes låtar hamnade på hennes egna album som en “b-plan” om andra artister inte ville ha dem (detta var också fallet med Chandelier och Elastic Heart). Titanium skrev hon tillsammans med David Guetta, en låt där hon också stod för sången. Den blev en stor hit 2011 och samma sak gällde Elastic Heart, som var med i den populära filmen Hunger Games: Catching Fire 2013. Hennes album 1000 Forms Of Fear var också en stor framgång och peruken – och det mysterium den tillförde hennes persona – var behändig. Hon blev inte för känd eller för exponerad.

– Jag är nog mer kreativ och fokuserad nu än tidigare och definitivt mer sårbar.

Hon pekar på en tatuering på handen som säger “don’t think” och på en annan som säger “whatever dude”.

– När jag skriver en låt är tanken att jag måste gå ut ur mitt eget huvud, sluta tänka och bara låta saker komma till mig. Därför är “don’t think” och “whatever dude” en del av det tolvstegsprogram som jag deltar i. Här talar man om att hitta en “högre makt” och det kan vara en gud eller ett träd och jag har bestämt mig för att min gud är Whatever Dude och han är en queer och surfande jultomte. Så när jag är orolig ber jag till min gud; Whatever Dude.

“MUSIC” SKAPAS

Det var på en fest hemma hos skådespelaren Tom Hanks som Sia hörde Kate Hudson sjunga Rihannas låt Stay. De hade tidigare kommunicerat via Twitter – vilket Sia ofta gör om hon vill få tag på människor –och Kate Hudson visste att hon var på något slags audition då denna privata fest var fylld med begåvade människor. Sia beskriver henne som “scared shitless”.

– Jag gillar inte riktigt musikaler, så jag blev förvånad över att jag skapade en, säger Sia, som tillsammans med Dallas Clayton skrev Music-manuset med arbetstiteln Sisters.

– Jag var tvungen att skapa en musikal som jag själv skulle vilja se.

Kate Hudson sjöng bra hemma hos Tom Hanks och hon var även villig att raka sitt huvud för rollen som Zu. Sia fick också tag på sångaren och skådespelaren Leslie Odom Jr via Twitter och han ville spela den omtänksamma grannen som hjälper Zu att hantera den autistiska Music. Även om Sia försökte involvera autister till rollen som Music, bestämde hon sig för att det skulle vara den unga dansaren Maddie Ziegler som fick rollen – ett val som autistiska föreningar i USA har kritiserat henne för. Sia, som baserade sin berättelse på en ung autistisk man som kom till hennes AA-möten, hade forskat och pratat med många autister, men hon erkänner att hon kanske inte har nått ut till alla.

– Jag har lärt mig att om du vill ge kärlek till ett “community”, så måste du prata med alla fraktioner inom det och inte bara med fem av dem. Jag lärde mig att det finns 20 fraktioner, och det visste jag inte tidigare. Jag trodde att jag hade pratat med de bästa experterna på neuroatypisk autism, men det visade sig att det var långt ifrån alla jag hade pratat med.

Det påverkade Sia en hel del att hon fick så mycket kritik.

– Jag har ett behov av att människor gillar mig. Jag är osäker och jag hatar att jag inte kunde göra alla glada och att det blev en kontrovers kring det. Jag blev förkrossad. Men jag lärde mig att nästa gång måste jag träffa alla och inte bara 50 eller 60 procent.

Det var uppenbart för Sia att välja Maddie Ziegler för rollen som Music. Hon beskriver Maddie som ett slags musa och en stor inspirationskälla efter att Sia såg henne dansa i den amerikanska realityshowen Dance Mom.

– Men jag låter henne inte göra något av de sexiga sakerna.

Sia skrattar.

– Hon har precis skapat en animerad video till en låt jag just skapat. Men jag skulle inte låta henne vara “slutty”.

Det var återigen Twitter som var kommunikationsmedlet när Sia frågade elvaåriga Maddie Ziegler om hon ville spela i Chandelier, och hon blev omedelbart kär i den lilla flickan, som hon beskriver som en liten “tiny string bean”.

– Jag svor från första dagen att jag skulle skydda den lilla flickan från den här branschen och hjälpa henne att fatta bra beslut inför framtiden. Jag älskar henne så mycket. Hon var elva, så hon var som ett hjälplöst barn för mig.

Idag är filmen Music klar och en vuxen Maddie Ziegler dansar loss med Kate Hudson och Leslie Odom Jr i Musics färgglada och fantastiska fantasivärld – skapad av Sia. Det är naturligtvis även musiken.

– Det är ett sätt att frigöra sig, och det handlar om en förbindelse. När jag lyssnade på musik som barn var det ett sätt för mig att få kontakt med mina känslor. Jag kunde gråta eller projicera vad jag ville i låten. Det är vad jag gör idag. Jag älskar att skapa en låt och ge den till världen, och då kan alla projicera sina känslor i den. Och om det lyckas så har jag gjort mitt jobb. Det var samma sak som jag ville göra med den här filmen. Jag ville göra en film som berörde människors känslor.

SIDESTORY: Från “hysch” till bra röst

Sia gick runt hemma i Adelaide i delstaten South Australia med en dröm om att bli skådespelerska. Men det var uppenbart att hon skulle bli sångerska, för hon kom från en musikalisk familj. Hennes far, Phil Colson, var bluesgitarrist och hon sjöng hela tiden.

– Jag var ungefär 15 år gammal när folk började säga “hysch” till mig. Jag tänkte bara att jag skulle sluta sjunga högt i klassrummet. Men jag slutade inte sjunga vid busshållplatsen, på bussen, hemma eller när jag var på jobbet i baren.

Det var 1993, när Sia var 17 år gammal, som hon träffade medlemmar i det lokala bandet Crisp. De var ett jazzfunkband som hon var medlem i fram till 1997, då hon inledde sin solokarriär.

– Jag gick från “hysch” till “du har en bra röst”. Och en dag träffade jag några vänner som hade ett band och jag frågade: “Saknar ni en sångare?”

De bjöd in henne till en audition.

– Och då var jag sångare!

Kalla fakta om Sia:

Namn: Sia Kate Isobelle Furler

Född: 18 december 1975

Födelseort: Adelaide, Australien

Sia har två adopterade pojkar, som hon adopterade när de var 18 år. Idag har den ena fått barn och Sia kan kalla sig farmor.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA