x

Clara Lidström: "Trots att det är världens största artist känns hon som min privata hemlis"

Clara Lidström: "Trots att det är världens största artist känns hon som min privata hemlis"

Clara Lidström är en svensk författare, bloggare och fotograf som är ständigt aktuell med underbaraclara.se. GAFFA kontaktade henne för att att få lite klarhet i hennes förhållande till musik.

Din pappa var musiklärare när du växte upp. Har det smittat av sig på dig på något sätt?

– Musiken har alltid varit närvarande hemma. Pappa övade oboe och klassisk gitarr och jag minns fortfarande hur vemodig jag kände mig när han spelade Romance Anónimo. Pappa spelade i symfoniorkester också och dit fick vi följa med vare sig vi ville eller inte. Det var inte alltid så kul som barn men idag är jag glad för det. En viss snobbism kring musik tror jag dock att jag har fått med mig hemifrån. Minns att pappa avfärdade något pojkband jag lyssnade på med att säga att ”äsch, det där är ju bara fyra ackord!” 

Du tycker om att sjunga. Hur får du utlopp för det intresset idag?

– Jag ha sjungit större delen av mitt liv – det var när jag fick barn jag tappade bort musiken lite. Men jag gick musikgymnasium och har sjungit i körer och olika bandkonstellationer sedan jag var i tonåren. Idag sjunger jag bara högt i bilen. Och så brukar jag ställa upp för vänner som ber mig – till bröllop, dop, begravningar och sånt.

Vilket är ditt första musikminne?

– Förmodligen något kassettband med Carola. Eller förresten, det var nog Fyra Bugg Och En Coca Cola med Lotta Engberg. Lite senare blev det istället Lisa Nilssons debutplatta och Paula Abdul-kassetter vi fått låna av en kompis storasyster. Klädseln var viktig. Baddräkt upptill och snurrig kjol nertill. Och sedan dansade vi loss på rummet!

Vilken musik växte du upp med?

– Hemma spelades mest klassisk musik. Den första riktiga idol jag hade var Lisa Ekdahl, den kärleken föddes i mellanstadiet någon gång. Tycker fortfarande att hennes första platta är otrolig. Jag har alltid lyssnat mer på texten än musiken och som tonåring upptäckte jag den amerikanska singer-songwritern Jewel. Hennes tre första album älskade jag och hennes sätt att sjunga har påverkat mig mycket. I tonåren blev det allt ifrån Erykah Badu till Marvin Gaye, Alison Krauss och Dusty Springfield.

Vad lyssnar du mest på idag? 

– Jag är rädd att jag blivit en sådan där tråkig vuxen som bara gillar sånt jag lyssnade på när jag var i tonåren. Jag saknar energi att lyssna in mig på nya saker – inte minst fullängdsskivor. Men då och då hör jag en låt som fullkomligt fastnar. Och då kan jag lyssna på den timmar i sträck. Några sådana låtar är Dandelion Time av Daniel Norgren, Alla Drömmar Är Uppfyllda av Håkan Hellström, En Ny Skön Värld av Bo Kaspers Orkester, Hands av Macy Gray. Samt min och barnens något otippade besatthet Djingis Khan med Vikingarna. 

Har du någon guilty pleasure?

– Jag skamlyssnar på Shania Twain när jag kör bil. Står inte för detta en sekund om någon skulle konfrontera mig.

Finns det någon genre eller artist som du inte tål?

– Jag har extremt svårt för Celine Dions nasala sångröst. Och all form av metal.

Vilken är din största musikupplevelse? 

– När jag var 14 år och min farmor dog och min storasyster sjöng Lascia Ch'io Pianga vid kistan med sin otroliga sopran – det glömmer jag aldrig. Inte heller första gången jag hörde Visa Från Utanmyra av Jan Johansson. Jag tror att det var sagda storasysters pojkvän som spelade den hemma på vårt piano. Blev så otroligt berörd och både sorgsen och glad på samma gång.

Har du en favoritartist? 

– Det hjälps inte – men jag måste säg Beyoncé. För trots att det är världens största artist känns hon som min privata hemlis. Jag har liksom följt henne sedan Destiny's Childs första och ganska dåliga skiva. Läst och sett alla intervjuer hon någonsin gjort tror jag. Och kan alla låtar utantill. Att hon går sin egen väg och hela tiden bryter ny mark med sitt konstnärskap är så otroligt inspirerande. Jag skulle dock aldrig gå på en konsert med henne. För då skulle ju min illusion om att ingen älskar henne som jag krossas.

Du är ju känd för att laga en massa spännande mat och med inredningstips, bland annat. Använder du olika typer av musik för att hitta inspiration till matlagning och inredning? 

– Jag tycker nog att det är tvärtom. Musiken är det där jag lägger till på slutet som är pricken över i:et. På samma sätt kan fel musik verkligen förstöra stämningen. Det värsta jag vet är att gå och handla kläder och så spelar de någon deppig Coldplay i bakgrunden. Då känner jag existensens meningslöshet och lämnar butiken tomhänt. Inte för att det är något fel på Coldplay per se. Men inte kan man shoppa kläder till det!

Om någon artist skulle skriva en låt om Clara Lidström, vem skulle det vara?

– Jag skulle önska att Jewel Kilcher gjorde en folklåt. En av sina sådana där vindlande långa texter med krumbukter och vändningar. 

Vad betyder musik för dig? 

– Musik är ett verktyg för mig att komma i kontakt med känslor jag annars har svårt att nå, eller kanske aldrig ens haft tillgång till tidigare. 

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– När jag dör har folk förhoppningsvis inte längre något minne av pojkbandet Hanson. Och då behöver jag heller inte skämmas när de öppnar mitt Vita Arkiv och ser att jag önskar att någon ska sjunga With You In Your Dreams av just detta band, på min begravning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA