x

Välkommen till vardagsrummet – Tambourine Studios

Välkommen till vardagsrummet – Tambourine Studios

I vår artikelserie Studiobesöket besöker GAFFA några av Sveriges viktigaste inspelningslokaler. Linn Mauritzon guidas genom Tambourine Studios hemtrevliga lokaler där indieklassiker har skapats och där man en gång i tiden hittade en olaglig guldsmedja i källaren.

Tambourine Studios i Malmö är en mytologiserad plats för alla som bryr sig om svensk indiepop eller svensk musikexport. Vardagsrumsstudion har omgärdats av stjärnglans, mystik och skandaler och har under stora delar av modern tid varit navet i svensk pophistoria. Den delar ingång med ett kroppsbyggargym, en dansstudio som lär ut latinska danser och en gitarreparatör, väl så. Det passar ihop med studions profil som ett hemmabygge med avkopplad inställning till inspelningsförfarandet. Om man går förbi utanför finns det ingenting som skvallrar om att det har skrivits svensk musikhistoria innanför väggarna men trots det är det just vad som har hänt i den anonyma lokalen i centrala Malmö. Tom Jones spelade in Burning Down The House här och Beatles-producenten George Martin har varit på besök. The Cardigans sound känns nästan helt synonymt med Tambourine Studios och även Bob Hunds musikaliska historia tog sin början här och har helt sömlöst fortsatt vara en vital del av deras musikkatalog tills idag. Vill ni ha mer bevis på studions musikaliska relevans? Okej, vi fortsätter: Franz Ferdinand, Saint Etienne, Idlewild och Boss Hog, Jakob Hellman, Vit Päls, Slowgold och Peter Bjorn And John har alla spelat in här. Historien om Tambourine Studios fortgår och innanför väggarna är det business as usual: Musik skapas, spelas in, mixas och mastras. Det är vardag i vardagsrumsstudion. 

Fyndade analogt under den digitala hajpen

Tambourine Studios skapades av medlemmarna i Malmöbandet Eggstone, Tore Johansson och Anders Nordgren. Tanken från början var att skapa en studio som de själva kunde använda för att spela in sin första skiva. I samma veva, år 1991, gick en dansbandsstudio utanför Tomelilla i konkurs och bandet fick köpa deras gamla studioutrustning för en billig peng. På 1990-talet stod det digitala soundet högt i kurs, allt som gjordes på dator var modernt och fräckt samtidigt som gammal analog inspelningsutrustning inte stod särskilt högt i kurs.

Utrustningen var från mitten av 1970-talet och det var ganska häftiga grejer men inte det som stod i de flesta kommersiella studior, säger en av studions grundare, Per Sunding.

Per Sunding beskriver en blomstrande tid i musikindustrin. Eggstone hade spelat in några demos och fått napp hos ett skivbolag som gett dem en summa för att spela in sitt första album. Bandet hittade en kontorslokal till uthyrning som de direkt fastnade för.

Patrik Bartosch från bandet och jag flyttade dit och bodde där i ett halvår. Vi höll på att bygga, riva väggar, slipa och feja och det var ungefär det vi gjorde den första tiden. 

Den erfarna producenten Tore Johansson som också kom att bli studions stora namn visade dem grunderna i inspelningsteknik och lämnade dem för att spela in sin första skiva.

Den blev väl inte en jättehit men vann lite respekt i kritikerleden. Det fanns en yngre skara musiker som tyckte att vi satte ljud på något man gick och tänkte på, som gick lite emot det där som lät lite mer slipat i slutet på 1980-talet och början på 1990-talet.

I samma veva råkade bandet på Thomas Öberg som bjöd in dem till en Bob Hund-spelning. 

Vi blev helt knockade och eftersom vi hade en studio erbjöd vi oss att spela in deras första album. 

Det som hände därefter var oväntat, band började skicka in sina demos till studion med hopp om att få komma och spela in sina skivor hos dem. Det vanligaste på den här tiden var att demos skickades till skivbolagen som sen köpte studiotid åt banden. Här blev det istället så att studion fann sig sittandes i demolyssnarmöten varannan vecka för att hitta guldkornen de ville jobba med. En dag kom det ett brev på posten från ett nystartat band från Jönköping. Bandet var The Cardigans och de kom att spela in sin första skiva Emmerdale i den gröna studion på Östra Sofielund i Malmö.

Vi i Eggstone fortsatte jobba med Bob Hund och Tore jobbade med Cardigans. Deras första skiva kanske inte heller blev en jättehit men den blev ändå omskriven och så rullade det på och plötsligt var vi på väg att bli en kommersiell studio, säger Per Sunding.

Förvarar du dina instrument här kommer de att användas

Per Sunding och resterande medlemmar i Eggstone har idag alla nya karriärer och trots att studion fortfarande är deras spenderar de inte längre lika mycket tid där. Måns Wikenmo och Joar Sylvan arbetar i studion idag och tillhör ett gäng på ungefär 25 frilansande producenter, tekniker och musiker som är mer eller mindre knutna till studion. 

Det som framför allt får Tambourine att sticka ut är att den på många sätt känns mer som ett vardagsrum än en inspelningsstudio. Ett vardagsrum med ofantligt många instrument och prylar men likväl ett vardagsrum. De flesta prylarna och instrumenten i studion ägs av Tambourine men vissa av sakerna förvaras här av personer med koppling till studion. Devisen har alltid varit att man får lov att använda Tambourine Studios för att förvara sina instrument, men då får man också räkna med att de används.

Folk brukar säga att det luktar sommarstuga eller som hemma hos en farmor här, antagligen luktar det bara damm, säger Joar Sylvan.

Den röda tråden stavas “indie”

Ett stort ovalt fönster öppnar upp från kontrollrummet till inspelningsrummet där en stor flygel står. I kontrollrummet står en av studions verkliga huvudrollsinnehavare, ett mixerbord som är lite av en helig graal för ljudproducenter: Neve 8068.

Det finns bara på tre platser i Sverige vad jag vet! Förutom vårt står det två sådana mixerbord i Benny Anderssons studio Riksmixningsverket och ett i Park Studios, säger Måns Wikenmo. 

Studion är uppbyggd av tre stora rum: kontrollrummet, stora liverummet som är två lite mindre inspelningsrum med mer dämpad ljudkvalitet. I källarlokalen finns möjlighet att spela in för analog reverbeffekt. Resten av studion består av mindre mixningsrum som ljudteknikerna arbetar i när de inte är i inspelningsstudion. 

Vi gjorde en ganska stor renovering 2017 när vi byggde om det enda stora inspelningsrummet till mindre rum. Rummen nu låter inte alls som de gjorde förr. Jag tror ändå att om det finns en röd tråd i musikkatalogen och hur studion låter, sitter det i inställningen till hur man skapar musik och att det mesta som spelats in här kan klassas som indiepop, säger Måns.

Att studion i första hand inte var tänkt att bli en kommersiell studio har på många sätt präglat hela inspelningskatalogen och lite av den inställningen finns kvar idag. 

Vi är inte en studio bestående av folk som är intresserade av teknik i första hand. Det har alltid varit en studio som drivits av musiker som vill göra musik och sen kommer tekniken i och med det, säger Måns.

Mjukare värden gäller

Studion har hunnit samla på sig en hel del kuriösa prylar och utrustning sedan starten 1991, men Måns och Joar vill poängtera att det inte är det som gör studion speciell.

Det finns hur många döballa, gamla, coola, skitbra grejer här men det är inget vi skyltar med. Det är lite mjukare värden som alltid har gällt. Det tycker jag man hör om man lyssnar långt tillbaka i musikkatalogen. Det är väldigt få fläckfria produktioner rent ljudtekniskt som har spelats in här, kanske inga alls faktiskt, säger Måns. 

Måns menar också att det inte finns någon konfliktyta mellan hemmastudior och stora kommersiella studior. Om det skulle blivit en studiodöd skulle den redan skett när hemmastudioutrustning blev mer tillgänglig och möjligheterna för att spela in själv förenklades.

Vissa saker behöver specialanpassning och går inte att göra hemma. Samtidigt blir kanske annat bättre om man gör det hemma i sin egen takt. Dessutom går det att kombinera hemmainspelning med studioinspelning. Att välja en kommersiell studio handlar inte nödvändigtvis om ljudkvalitet heller. Vill man få en skiva att låta bra sitter det allra viktigaste ändå mellan öronen, det sitter inte i grejerna, säger Måns.

Man betalar ju för mer än produkten, det handlar lika mycket om att ha det kul, säger Joar.

Vad är det konstigaste som har hänt i studion?

Vi livesände Tremolo Beer Guts spelning till en brasiliansk surffestival en gång. De hade med sig så himla mycket rökmaskiner och det var asfett men brandlarmet gick ju såklart. Takten som röklarmet utlöste blev typ metronom för spelningen innan vi stormades av en rökdykarpatrul, säger Joar.

Per Sundings tydligaste minne från studion är från de allra första månaderna när han och bandkamraten precis hade flyttat in för att jobba med renoveringen.

Källaren tillhörde inte studion till en första början. Det var en olaglig guldsmedja och vi förstod att han som jobbade där var inblandad med droger. Han var jämt lite påtänd men var superskön och hade en stor skivsamling som han kom och visade upp och ville spela för oss. Samtidigt kom det dit lite skumma människor efter att det hade varit rån på stan som skulle köpa och sälja grejer. Man fattade direkt att det var något som inte gick rätt till. 

Vad hände då?

De knackade på för att ta sig in till den där guldsmeden. Det var under tiden som jag och Patrik bodde där och vi sov med hockeyklubbor som självförsvar om någon skulle komma, men inget hände. När vi tog över där nere så hittade vi en stor haschkaka i värmerören. Hell’s Angels tog över guldsmeden och flyttade ut honom någonstans på landet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA