x

50 färska skivor du bör kolla in

50 färska skivor du bör kolla in

Girl In Red – Singeln Serotonin, producerad av Billie Eilishs brorsa Finneas, tar upp just självskadebeteende och depression på ett äkta och osminkat sätt: “Intrusive thoughts like cutting my hands off / Like jumping in front of a bus”. Samtidigt är låten förpackad i en indiepop möter hiphop-kostym av senaste snitt, vilket blir en dramatisk kontrast till det seriösa innehållet. Resten av plattan består dock mest av traditionell indiepop. Det är försiktiga melodier, mjuk sång och känslosamma texter. Ibland ökar farten, som i Avril Lavigne-kaxiga You Stupid Bitch, medan man kan skönja Amy Winehouses skugga i Body And Mind, och höra tydliga Lily Allen-vibbar i Hornylovesickmess. - Janne Hallman

Från att ha varit ett ganska casual Gojira-fan kapitulerar jag under Fortitude. Från omslag till sång och bröl skönjs extra likheter med Mastodon. Det är långt ifrån en plankning, det är en besläktad känsla som frammanas. Ett centralt tema är människans skövling av regnskogen, och kvartetten tar sig an det genom att måla bilder av bortglömda, liansnärjda tempel djupt in i djungeln, ännu vaktade av jättelika statyer av krokodilgudar med tre huvuden och juvelprydda sablar. - Jesper Robild

Nekromantheon gör på detta sitt tredje album exakt det som bandet gör bäst; spelar thrash med djupa rötter i tidigt 80-tal och samtidigt med en läckert modern och fräsch produktion. Lyrikens tema rör sig som i tidigare album i den mytologiska sfären, företrädesvis den grekiska. Titelns Trismegistos, ibland Hermes Trismegistos, är en grekisk benämning på den egyptiske guden Thot och ”The Visions of Trismegistos” är en alkemisk formel som sägs öppna vägen till nya världar och besegrar döden. - Amelie Schenström

Vreid – Utöver black metal-rötterna hörs bland annat inspiration av 70-talsrock som Pink Floyd och 80-talsmetal, exempelvis Alice Cooper som också citeras i filmen. Temana vecklas ut låt för låt och knyts samman i de avslutande spåren. De bildar en klassisk resa från hemmet ut i världen där äventyr väntar, inte alltid så trevliga för ”hjälten”, och avslutande hemkomst. I norskt sammanhang förs tanken både till Ibsens Peer Gynt och folksagorna om Askeladden. Här dock en hemkomst med hjälten i kista och liemannen i följet, mer i enlighet med genrens estetik. - Amelie Schenström

Det är inga nya jaktmarker som utforskas, det kan snabbt konstateras, men Matt Sweeneys och Will Oldhams närmast patenterade melodispråk gör att bristen på något nyskapande kan förbises. Det är avskalat och tidlöst och ett låtskrivande som för tankarna till Jerry Garcia och Robert Hunter, inte minst tydligt i Hall Of Death som letar sig till ett psykedeliskt universum där frontmännen och deras medmusikanter med lätthet rör sig. Stundtals är det ett riktigt bra sväng, något skivan skulle må bra av att återkomma till lite oftare. - Jonas Appelqvist

Inför sitt tredje album ville Brighton-duon Royal Blood utvecklas och influerade av fransk disco och house – särskilt Daft Punk och Justice – gjorde de slag i saken: mindre primitivt riffande, mer dansant partyrock. - Janne Hallman

Promise And The Monster – Höstsingeln Beating Heart är maffig och en oblyg passning till Kate Bushs ni vet vilken, och Diamonds On Concrete kan sägas trampa vidare i samma elektroniska skrud. Det låter klart spännande. One Summer - länge bara Lindahls röst och en mäktig stråke innan spontana trummaskiner, sparsamma ljudeffekter och fler lager stråkar fullbordar stycket. Skulle kunna vara ledmotivet till vilken TV-deckare som helst. - Kristofer Hadodo

Stefan Sundström – Om Domedagspredikan var den dystra skivan, så är det här den glada, arga och provocerande. Sundström skriver att han inför inspelningarna tvingade hela bandet att läsa Jerry Rubins marxistklassiker Snacka Inte Bara (Do It), vars budskap präglar hela plattan. Sitt inte still och titta på, ta ditt ansvar, reagera och agera. - Janne Hallman

Baby Strange lyckas på EP:n Land Of Nothing bygga upp en härligt svettig ljudbild med energiska trummor som låter som de ska få skinnen massakrerade vilken sekund som helst och gitarrer man nästan tycker synd om. Detta ljud av fysisk misshandel av instrument är också det som lyfter Land Of Nothing från “helt okej” till “bra”. Likt slynglarna i mer post-hardcoriga Shame så är energin och attityden i musiken i förarsätet och det kanske bästa av allt är att det inte låter överdrivet skotskt – trots att hemmastaden heter Glasgow. - Alex Pettersson

The Alchemist – hiphopproducenten skickar ut mer snygg turntablism där bland andra Earl Sweatshirt gästar.

Amy Shark – har av GAFFAs skribent kallats för Australiens svar på Miriam Bryant.

Beachy Head – Bär på medlemmar från The Flaming Lips och Slowdive. Syntpoppig och drömsk indie.

The Coral – man känner igen britpopparna och Dreaming Of You-makarna.

Croatian Amor, Varg  – den svenske experimentell techno-producenten går ihop med Croatian Amor och skivan gästas av folk som Matti Bye och Exploited Boy.

Crumb – low-key-indie och modern psykedelia från Los Angeles.

DJ Khaled – Givetvis stjärntätt när DJ:en och producenten som älskar att skrika sitt eget artistnamn är tillbaka.

Domkraft – stockholmarna bakom Domkraft bondade över band som Spacemen 3, Monster Magnet, Sleep och Hawkwind. Med andra ord är det fuzzigt, psykedeliskt och en ren stoner-fest.

Dropkick Murphys – keltisk, folklig och melodiös punk i vanlig ordning.

Evile – thrash metal från Huddersfield, England.

Glüme – släpps via fina Italians Do It Better och som vår Bäst Just Nu-redaktör skrev: "det råder ingen tvekan om att hon passar perfekt in Jewels blodbestänkta värld av 80-tal, neon och Dario Argento-estetik. Glüme placerar sig nånstans mellan Desire, Chromatics och tredje säsongen av Twin Peaks".

Guided By Voices – Indierockveteranerna släpper sin 153 493:e platta.

Ishi Vu – från elektroniska experiment till 80-talets postrock. 

Manchester Orchestra – indierock för arenorna.

Elsa Hewitt – Smådrömsk klipp och klistra-electronica.

Marianne Faithfull, Warren Ellis – två ikoner gör gemensam sak.

Moshimoshi – härligt stökig noiserock, punk och indie från Finland.

Paul Jacobs – Pottery-trummisen skapar lo-fi-glad indie med garagerock-vibbar.

Red Mecca – den elektroniska duon släpper nu sitt sjätte album Away som är skrivet under deras mest framgångsrika år, då de bland annat mottagit Manifestpris och skrivit musik till TV-serien Killing Eve. Albumet består av såväl ödesmättade synt-mattor som drivande postpunk-poplåtar som andas 80-tal. Andra halvan av duon, Jan Grankvist, var på 1980-talet med och startade Brända Barn.

Róisín Murphy – disco-drottningen från Moloko har haft en bejublad solokarriär och nåt säger oss att den fortsätter med detta släpp.

Rosie Tucker – modern eklektisk indie som släpps via Epitaph.

Rural Tapes – den hyllade norrmannen hämtar mycket inspiration från 70-talets krautrockscen, filmmusik, klassisk musik som Chopin och tidig instrumental postrock från akter som Tortoise.

Teenage Fanclub – Glasgows finest släpper ännu en skiva som är som en stor powerpoppig kram. Inga stora förändringar med andra ord.

Warish – grungerock som man vill ha det. Stökigt, långt ifrån mainstream och fuzzigt.

Zhu – lyxig electronica som gör sig bra både på de stora scenerna och de mörka klubbarna.

Sufjan Stevens – ännu ett ambientalbum från den minst sagt kreative singer-songwritern.

Lastkaj 14 – trallpunkgruppen vann GAFFA-Priset "Årets album" och är åter aktuella med ett minialbum.

Female Species – Numero Group är mästare på att samla bortglömt guld. Läs gärna vår specialartikel om skivbolaget. Nu släpper de en samling med den mångbottnade gruppen Female Species som var mycket mer än en "girl group" och bildades i Kalifornien 1966. Det här vill du inte missa.

Ya Tseen – eklektiskt, elektroniskt, indie, funkigt, experimentellt. Släpps via Sub Pop.

Dawn Richardafrofuturistisk experimentell electronica från en artist som började sin karriär extremt kommersiellt med MTV:s Making The Band men som sedan en bra bit tillbaka står på egna ben och gör det med den äran. Missa inte intervjun med henne i GAFFAs maj-nummer.

Leon Vynehall – elektroniskt, experimentellt.

Juan Wauters – indie, drömskt, lo-fi, quirky, eklektiskt. Mac DeMarco och Homeshake gästar.

Electric Boys – en skiva bandet spelade in under den rådande pandemin och med Slim Martin Thomander tillbaka i bandet. Gruppen har än en gång återvänt till Ghost Ward Studios i Stockholm och spelat in skivan tillsammans med David Castillo (Opeth, Candlemass, Katatonia).

Henrikes – singeln Velodrome har listats som Scandipops "Best new synthpop", Vintage Love som ligger på top40 chart i UK Amazing Radio, presenterades i Irish Daily Star och spelades på nationell irländsk radio RTÉ 2XM, och Nostalgia har varit signaturmelodi för TV-programmet Sofias Änglar - Den Stora Återföreningen.

Sun City GBG – ett experimentellt rockband med djupa rötter i Göteborgs alternativa musikliv. Carl Hedén, Francisco Ramirez Franzén, Göran Agnetun, Axel Nord och Patrik Johansson har tidigare figurerat i akter som Ikons, Oktoberklubben, Oholics, Judaskyssen och Samtidigt Som. Tydliga Madchester-vibbar här.

Ulrik Munther – albumet är producerat tillsammans med Johan Eckerborn och är lika mycket både en färd genom Ulrik Munthers tankevärld som ett musikaliskt uttryck. Genom att forska i jaget, reflektera över allt från uppväxt och relationer till mening och öde har albumet växt fram.

Aya Gloomy – Tokyo-artisten skapar elektronisk pop som figurerat i välspridda Spotify-listor som Fresh Finds.

Ashley Monroe – singer-songwriter, roots, nu folk.

Jung – "Den här EP:n är starten på en trilogi. Den handlar om liv och död, våra rädslor för framtiden och svårigheterna i att ta sig framåt i dagens djungel. Den senaste tiden har fått oss att tänka på de stora frågorna i livet och med den här EP’n vill vi förmedla hopp och glädje och det vackra med den tid som vi delar. Det känns extra viktigt idag. Det här är början på en ny del av vår resa som vi vill ta med er på", säger duon.

Kibbo Kift – gruppen kallar musiken landstingsprogg. En poppig och skev blandning låtar om framtiden, dåtiden, krackelerande samhällsbyggen och romantik.

Lidandets Rike – Erik Lindestads soloprojekt föddes ur ett behov av att få känna lycka och pepp och med musikens hjälp lyfta själen ur det hål som var 2020. Utöver sex album som The Land Below och att fronta duon Wild At Heart har Erik Lindestad skrivit musik till en rad hyllade kortfilmer.
 

Exakt alla släpp hittas i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA