x

The Black Keys: "De här låtarna kommer aldrig spelas på radion"

The Black Keys: "De här låtarna kommer aldrig spelas på radion"

Delta Kream är The Black Keys nya coveralbum på temat “North Mississippi hill country blues”. GAFFA har pratat med Patrick Carney, trummis och ena halvan av duon, om hyllningen till idolerna och country blues-legenderna R.L. Burnside och Junior Kimbrough. 

I december 2019 gick The Black Keys in i Dan Auerbachs studio, Easy Eye, i Nashville. Med sig hade de gitarristen Kenny Brown och basisten Eric Deaton som båda har spelat med R.L. Burnside & Jimmy Kimbrough. 

– Vi skulle bara jamma lite “old hill country blues” för skojs skull och när vi sen bestämt oss för att ge ut det blev resultatet Delta Kream. Det är blues och det är live i studion. Vi hade aldrig gjort ett album med ett liveband i studion förut. Självklart låter det väldigt annorlunda mot senaste albumet Let’s Rock. Alla låtarna är covers och vi spelade in dem utan att repetera i princip alls. Så det är ganska rå musik, opolerad – det är så sådan här musik är som bäst! 

Han berättar att första dagen i Easy Eye-studion hängde de tillsammans, lärde känna varandra lite och sju timmar senare var det mesta av albumet färdigt. 

– Det var grymt. Jag hade sett Kenny spela förut men aldrig direkt träffat honom och jag hade aldrig träffat Eric. 

Mellan tagningarna satt de vid sina instrument och bara snackade. Någon av dem kom på en sång och så körde de igenom den medan de spelade in. Sen gjorde de den en andra eller tredje gång, men inte mer än så. Därefter fortsatte de med nästa, så varje halvtimme hade de en låt färdig. 

– Igår kväll behövde jag signera massor av posters för skivan och jag skojade med Dan och sa att det tog mig nästan lika lång tid att signera dem som det tog att göra hela albumet. Men albumet är lika mycket om Kenny och Eric och deras framträdande som det är om mig och Dan. 

“DET FÖRÄNDRADE MITT LIV”

Patrick upptäckte den här musiken på grund av att han var ett Jon Spencer-fan. Denne gjorde ett album tillsammans med R.L. Burnside, A Ass Pocket Of Whiskey

– Det kom ut när jag var 16 eller 17. Jag köpte det utan att veta vad det var. Genom dem upptäckte jag Fat Possum och Mississippi hill country. Det var som en uppenbarelse. Jag hoppas att Delta Kream ska göra samma intryck på någon 17-åring som inte har någon aning om vem Junior Kimbrough är. Deras samarbete med Jon Spencer ändrade min uppfattning om musik – ja, i själva verket förändrade det mitt liv.

Varje låt är som ett framträdande, en föreställning. 

– När du hör Junior eller R.L. spela dem, så låter de lite olika varje gång. Trummisen kanske hittar på något nytt, texten kan vara lite annorlunda och så vidare. Det är “jammigt” liksom. Därför är de här låtarna inte svåra att ta sig an, då det inte finns någon större förväntan på hur de behöver låta. Det är musik utan mallar.

Några av låtarna har de förstås spelat tidigare som Do The Romp, som de gjorde en version av på sitt första album. 

– Det var kul att dokumentera hur de låter 20 år senare. Going Down South tror jag att vi spelade i Los Angeles dagen då R.L. dog, 2005. De flesta låtarna har vi inte spelat förut. 

Han förklarar att musikaliskt och rytmiskt så frammanar dessa låtar många olika känslor, nästan primala och det som tilltalar honom är det självlärda, autentiska och opretentiösa. 

– Jag kan relatera till viljan att uttrycka något på ett konstnärligt sätt, men att inte ha rätt skolning och sen hitta ett ganska excentriskt sätt att göra det på. Jag beundrar väldigt talangfulla människor, men jag har alltid varit mest imponerad av hur man går tillväga med “folk-konst”

20 ÅR SENARE

Patrick tror på ett sätt att Delta Kream är det album de försökte göra när duon skapade sitt allra första. 

– Vi är lite “tajtare” nu och så gjordes detta albumet såklart mycket snabbare. Förra albumet tog veckor och detta timmar. Men vad vi gillar är att musiken inte förändrats särskilt mycket på våra 20 år.

Patrick poängterar att det inte är ett tradionellt album. 

– Det här är ett album för våra fans och för blues-fans. De här låtarna kommer aldrig spelas på radion – det är inte det som är poängen. 

Han hoppas att det kan förflytta människor någons annanstans. På Youtube har han läst en del kommentarer och det verkar som att några hatar det och vissa (några fler) verkar älska det. 

– Det är coolt, Det är ett tecken på att det väcker diskussion.

ETT ALBUM SOM PASSAR OMGIVNINGEN

På frågan om vad som fick honom att flytta till Nashville svarar han att det var Dan som ville bo där och när de kom dit på turné köpte han också ett hus, det var för nästan elva år sedan. 

– Jag bodde i Akron, Ohio i 29 år och sen flyttade jag till New York. Jag trivdes verkligen där, men jag hade nog för kul, så jag behövde flytta därifrån. Jag älskar södern, mina far/morföräldrar är därifrån, så jag har alltid känt en koppling till södern. Det coola med det här albumet är att det verkligen passar omgivningen du kör igenom i södern – det är södern i musikalisk tappning. Typ som industriell musik förknippas med Detroit. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA