x

OG Bella: "Råhet är så jävla mycket mer attraktivt än slipade kanter"

OG Bella: "Råhet är så jävla mycket mer attraktivt än slipade kanter"

OG Bella har alltid haft nära till texterna men hon såg det aldrig som poesi förrän hennes dåvarande flickvän fick henne på andra tankar.

– Kort därefter tvingade hon mig att ställa mig på scen och ta mig an estradpoesi. Jag svepte två glas whiskey för att våga ställa mig på en scen inför kanske tio pers och läsa upp mina dikter. Därefter blev det att jag började jobba med spoken word.

Ungefär i samma veva pågick en form av feministisk revolution inom svensk hiphop då artister som Linda Pira, Cleo och Silvana Imam började synas mycket vilket inspirerade OG Bella och fick henne att tänka ”kan de så kan ju jag”.

– Jag vågade tro på mig själv och att komma till förståelsen att det är musik jag ska jobba med var den mest rimliga och logiska insikten jag någonsin fått. 

Du nämner i en intervju med Djungeltrumman att din bakgrund i punk och hardcore har varit viktig för soundet. Vad konkret har du tagit med dig från den tiden tror du?

– Jag lyssnade väldigt mycket på Converge och La Dispute där otroligt sköra och sårbara texter framfördes på hårda instrumentaler – en kontrast som präglat mig något enormt, jag tycker att det vackraste i livet alltid är tvådelat och ofta i motsats till varann. Sen tror jag även att min punkven tillåter en viss obryddhet som genererar till en mer lekfull approach. Och att fokuset utan avvikelse ligger på viben snarare än att det ska låta polerat. Råhet är så jävla mycket mer attraktivt än slipade kanter.

Det är en ganska stor skillnad på din förra singel, UK Garageiga Yours To Keep (Om Du Vill), och den senaste Bendjupt som är lite mer emotionell, och där du lägger en mer svävande effekt över soundet. Jag har förstått att mycket av texten också improviserades fram i stunden. Åt vilket håll är du på väg just nu med musiken?

– Jag strävar alltid åt att utforska ny mark och upptäcka nya tillvägagångssätt så kan inte säga att jag är på väg åt ett visst specifikt håll. Jag influeras av många olika sounds och jag vill gärna att det hörs när man lyssnar på min musik. Jag plockar ur de bästa delarna av det jag själv älskar och blandar ihop det som en cocktail. Det är så mycket olika sidor av mig som sammanstrålar till en helhet och att musiken låter olikt varandra är definitivt en spegling av det. Ambitionen är i alla fall att om Spooky Black, Lana del Rey och XXXtentacion skulle få ett lovechild så skulle den lilla ungen vara jag.

Innan du inleder en låt, sätter du upp lite punkter för dig hur du vill eller inte vill att det ska låta eller hur är upplägget?

– Ibland kommer jag till studion med en låt som referens som inspirerat mig mycket, och även om vi försöker att förhålla oss till låten blir utfallet alltid något helt annat. Det är sjukt kittlande att se vilka vändningar det kan ta när låten får möta mitt och Andybois (min producent) uttryck. Och andra gånger leker vi bara, improviserar med olika instrument eller skrollar igenom Splice. Shout out till Splice, som Tinder för den kåte, så otroligt enkelt och lättillgängligt.

När känner du att en låt faktiskt är klar?

– Detta är en finess jag jobbat på ett tag. Det fanns en period där jag inte släppte något alls för att jag inte tyckte att det blev bra nog. Jag hade en skriv-session med en annan artist som skrev sina verser rakt upp och ner på plats på väldigt kort tid, samtidigt som jag ofta behöver veckor för att känna mig klar med verser. Jag blev så fascinerad av lättvindigheten och att inte överanalysera varenda formulering och att sluta vara så pretentiös i viljan till att uppnå perfekta rader, då det ofta tenderar till att bli stjälpande och hämmar processen för mig. Sedan dess har jag ett nytt förhållningssätt där jag ofta känner mig klar kanske lite för tidigt egentligen, men jag vill inte riskera att överarbeta något, så när jag känner att strukturen sitter och jag är nöjd med min lyrik och det finns en färsk vibe vill jag gärna gå vidare annars finns risken att jobba på något tills känslan går förlorad. Typ som när man repeterar ett ord om och om och om igen till punkten att av att det bara låter konstigt till slut. 

Om man går in på det mer tekniska bitarna i din musik: vad använder du för program och instrument? 

– När jag gör demos själv jobbar jag i Logic Pro X men de projekten utvecklas alltid vidare i Ableton som min producent jobbar i. 

Är det nån särskild effekt eller instrument som du är särskilt svag för?

– Reverb är ju definitivt min stora kärlek i livet, allra främst Valhall, gärna vintage. Delay är ju otroligt sexigt med alltså. Vocoder är något jag inte lekt med så mycket men är otroligt hungrig på att få utforska. Och stråkar herregud, exakt vad fan som helst låter ju fantastiskt om man slänger på lite cello och fioler.

Man brukar prata om tursamma missar eller happy accidents. Kan du nämna då du med din musik har varit med om en sån tillfällighet? Att ett fel resulterade i nåt bra?

– När jag spelade in Gråt Men Dansa från min EP Bejaka Eller Dö så råkade jag spela in mina vocals i kromatisk skala vilket orsakade att jag låter nasal och nästan förkyld. Jag älskade vad det gjorde med estetiken. Men han som skulle mixa skivan tyckte det lät konstigt och fel så jag testade att spela om allt i minor men jag tyckte aldrig att känslan blev lika autentisk och återgick därför till ”min miss”.

Vad är det i andras musik som du särskilt fastnar för? Finns det nån detalj i nån låt som du hört nyligen som du kände att "fan att jag inte kom på det!"

– Jag fastnar ofta för beskrivningar av stora känslor med små ord. Att kunna beröra vid komplexitet med enkla ord är så otroligt mycket mer svårt än att linda in sina tankar i ett avancerat vokabulär, även om det också kan vara väldigt fint förstås. Ett exempel på en artist som absolut bemästrat det är Parham som återkommande har otroligt pricksäkra rader som egentligen är skrivna trivialt – missförstå mig rätt!

Vad händer för dig här framöver?

– I augusti släpper jag en singel som heter Har Du Tänkt På Oss? som är producerad av min vapendragare Andyboi. Det är en låt som handlar om att få en mega crush på en främling, i detta fall om min granne.

LÄS OCKSÅ: 28 färska skivor du bör kolla in


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA