x

“Blir det total post war-dekadens, Mer sex, drugs & rock’n’roll och gonorréns revival?”

“Blir det total post war-dekadens, Mer sex, drugs & rock’n’roll och gonorréns revival?”

Rockstjärnan Conny Bloom berättar om ett besynnerligt år med bandet Electric Boys – resan som resulterade i ett “upp och nedvänt” album och i en konsertfilm.

Fredagen den 13:e

– Min soloplatta Game! Set! Bloom skulle släppas 13 mars med tillhörande skivsignering på Sound Pollution. Just den dagen hade alltid varit en turdag i min familj så jag duckade inte för datumet utan sa glatt ja. Kvällen innan nås jag dock av det bistra beskedet att den nya influensan nu har gått över till pandemi och spelningar går ner till ett mindre maxantal. Va fan?! Vi tog, i ren självbevarelsedrift, ett snabbt beslut att göra en livestream två dagar senare. Det blev den första i en lång rad sändningar under namnet ”Bring It Home”. Helt plötsligt hade vi 20 000 views på FB istället för den där mindre skivsigneringen i Gamla Stan. Tur i oturen kan man säga. TV4 & Jan Gradvall diskuterade spelningen och konceptet som det nya sättet att nå ut för band och artister, medan jag stod och betraktade allt mitt i orkanens öga.

En olycka kommer sällan ensam

– Ganska precis en månad senare togs ett rätt abrupt beslut att gå skilda vägar med vår gitarrist i Electric Boys, och mitt fokus flyttades från soloplaner till att styra upp bandet. Jag bokar in en träff med gitarristen Martin Thomander för ett snack om att ersätta honom. Kvällen slutar olyckligtvis med en cykelvurpa för Martin och ett brutet nyckelben. Vad är det som händer egentligen? Och när kan han spela igen? OM han nu kan spela igen ...

Allt har vänts upp och ner

– Jag inser att jag måste hålla mig kreativ så medan Martin opereras skriver jag låtar för fullt, till stor del inspirerad av vad som händer runt omkring mig. Det kändes verkligen som att allt hade vänts upp och ner. Folk bunkrade toapapper som galningar, tidningar sålde lösnummer med vidrig skrämselpropaganda medan hat och konspirationsteorier tog fart i sociala medier. Som om det inte hade räckt med att alla hade en konstant rädsla för att bli dödssjuka och jag stod med ett okomplett band. Till slut får vi ihop allt och spelar in en ny platta som kommer heta just Upside Down.

All men down

– Det var dags att tänka utanför boxen. Vad göra nu liksom? Min bokare berättar om konceptet ”TrädgårdsLive” där man spelar för 50 pers i folks trädgårdar. Det blir min räddning som soloartist den sommaren. Samtidigt gör vi klart nya skivan med bandet och bokar upp oss i Vallentuna för att spela in en konsertfilm, och börjar repetera inför detta. Vi hade alla klarat oss från corona men cirka fyra dagar efter att vi har repat kommer nästa bakslag. Jag har feber hela natten och i vår messengerchat på morgonen dyker en efter en upp: “Jag har hosta och 38 i feber”, “Jag har svettats floder hela natten”, “Jag känner ingen lukt”. Snacka om Tumblin’ Dominoes!

The Concert Film

– Till slut. Still standing and with a film to prove it. Vi kom till Vallentuna efter många om och men och vår konsertfilm hade premiär 14 maj. Det har varit en lång resa och den är inte över än på långa vägar. En sak är säker: man måste försöka se positivt på saker trots motgångar och nu blickar väl de flesta framåt. Vad händer? Blir allt som vanligt? Eller blir allt ”ovanligt”? Blir det total ”post-war”-dekadens? Mer sex, drugs & rock’n’roll och gonorréns revival? Hur det än blir, så har vi i alla fall gjort groovejobbet.

Kolla in konsertfilmen här


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA