x

KLASSIKERN: Sikta mot stjärnorna

KLASSIKERN: Sikta mot stjärnorna

Med Spiritualized tog Jason Pierce sina högtflygande planer om vad musik skulle vara och skapade en klaustrofobisk, monumental och ekoneddränkt budgetgospel utan dess like. GAFFAs Daniel Horn skriver om en debut där scenen är i en kyrka i rymden.

De två unga och envisa herrarna Jason “Spaceman” Pierce och Peter “Sonic Boom” Kember i Spacemen 3 hade dragit åt två olika håll ett bra tag. I slutet av bandets existens var de nödgade att jobba på olika håll och projektet sjöng på sina sista monotona verser. De fick till och med göra promotion var och en för sig. En skilsmässa som förmodligen inte var den vackraste.

Det var då Jason Pierce tog med sig några medlemmar ur sitt gamla band och presenterade Spiritualized. En något annorlunda, men ändå ganska given fortsättning av Spacemen 3. Första singeln och Troggs-covern Anyway That You Want benade ut vägen med sin nu-psykedelia där också Velvet Underground spökade i korridorerna. Steget vidare med Run / I Want You var nästa tydliga svar och bollen som kom att bli Spiritualized-debuten Lazer Guided Melodies var i rullning. 

MONUMENTALA MÅL

“We aim very high”, konstaterar Jason Pierce i en intervju med MTV 1992 och sammanfattar Spiritualized i fyra ord. Han går senare in på att de sällan når så högt som de vill men om man satsar högt så kommer man i alla fall halvvägs. Att ha en sån ingång till musik skapar gärna en frustration under inspelningsprocessen. Ibland blir det destruktivt och ohållbart i längden, men det är också en del av historien, något som i bästa fall når ut via musiken.

För att placera Lazer Guided Melodies i en kontext är det viktigt att se i vilket sammanhang den släpptes. 1992 var grungens och shoegazens era. Det var inte många som vid tidpunkten tittade åt orkestral musik eller frijazz-passager, eller hittade en förgrundsfigur i Philip Glass och hans minimalism – eller i spacerock för den delen. Jason Pierce omvandlade alla dessa element till ett sound som råkade passa en yngre och rastlös målgrupp. Det var hans USP utan att han förmodligen brydde sig ett jota om just USP. Det man saknar får man skapa på egen hand. 

SUMMER OF DECAY

Lazer Guided Melodies är – mitt i den här beiga vardagen som början av 90-talet bjöd på – en helspejad utflykt. Släppt i slutet av mars banade den vägen för en “summer of decay” istället för en ny “summer of love”. Du får det psykedeliska men ingen flower power. Ingen jävla peace, love and understanding. I bästa fall en önskan om lugn och ro. Låt mig och mina tankar få vara. Låt mig drömma fritt för drömmarna kommer aldrig bli till verklighet så som verkligheten ser ut.

Istället för den där utopiska hippieängen är scenen placerad högt upp i rymden. En evighet som motsägelsefullt känns djupt klaustrofobisk. Där uppe tar Spaceman in oss i en kyrka och låter oss bekänna vår tro på psykedelian inför något slags mörkrets furste i Timothy Leary-form. En sektledare som vill dig väl, men trycker ner dig på samma gång – djupt ner i beroendet. Det är en skev och hemmasnickrad gospel där döden och sorgen är lika närvarande som flykten ifrån den.

BÄR PÅ VÄRLDENS BÄSTA LÅT

Den här Klassikern-texten hade lika gärna kunnat omvandlas till en Världens Bästa Låt-artikel. Anledningen stavas Shine A Light. Med sina dryga sju minuters speltid är den som ett albumverk i sig med den perfekta uppbyggnaden. Den inleds som en lunkande vaggvisa, Jasons ekoskadade sång tar vid och slide-gitarren bereder en väg för vad som komma skall. Och så byggs den på, Will Gregorys saxofon följer till punkt och pricka gitarrens spår och runt 4:30 går vi in i det monumentala ljudet när du som spänd lyssnare släpper allt och bara flyter med. Det är som att återuppleva en första drogupplevelse, från det oroliga och lika mycket förväntansfulla över vad som komma skall till att bara släppa allt för trippen. Mot slutet av låten tar blåssektionen tag i din tunga kropp. Placerar dig försiktigt på en mjuk plats och lämnar dig för bakruset.

BUDGETSLÄPP

Om Spacemen 3 stod för det hypnotiska så skulle Spiritualized få vara lika mycket hypnotiskt men mer pompöst, högt i tak, och med en känsla av att en orkester låg bakom musiken. Med det i åtanke bör man veta att debuten “bara” gick på 3 800 pund att producera. Uppföljaren Pure Phase kom att bli en mer clean men mindre intressant version av debuten. Med mindre lager på lager skulle Jason Pierce 1997 komma att skapa sitt mästerverk i form av Ladies And Gentlemen, We Are Floating In Space. Fyra år senare kom Let It Come Down, även den bör ses som en höjdpunkt i Spiritualized-land, men ingen bär på samma naiva klarar-av-allt-utan-budget-glöd som Lazer Guided Melodies som i och med det både står för charmen och den yttersta konstnärliga friheten.



HENRIC DE LA COUR: "REGLER ÄR FÖR TÖNTAR"

gallery_large

(Foto: Magdalena Andersson)

Hur och när upptäckte du Lazer Guided Melodies och vad fastnade du för?

– Tror det var nån av proffsen i Yvonne som tipsade och att skivan dök upp på tidningen Pops årsbästa-lista där de beskrev bandet som ett Pink Floyd för 2000-talet. Det som golvade mig var produktionen, jag hade aldrig riktigt hört poplåtar på det här sättet. Efter år av lyssnande så kunde jag fortfarande upptäcka nya detaljer i ljudbilden. Det är på de flesta sätt en magisk skiva.

Om du måste välja nån favoritlåt på Lazer Guided Melodies, vilken blir det och varför?

Den första käftsmällen var andra spåret If I Were With Her Now med den entoniga, vassa gitarren och basen som går i baktakt. Med tiden så blev Sway min favorit för att den helt enkelt är så jävla cool. Nu valde jag två låtar men det får man skylla på J. Spaceman.

Vilken del av Spiritualized har inspirerat dig och din musik mest?

– Att det inte behövs följas några regler när man skriver en låt. Regler är för töntar.

MAGNUS SVENINGSSON (THE CARDIGANS, RÅÅ): “IBLAND UPPTÄCKER EN ARVINGARNA FÖRE ORIGINALEN”

gallery_large

(Foto: Jenny Baumgartner)

Hur och när upptäckte du Lazer Guided Melodies och vad fastnade du för?

– Jag köpte skivan när jag fortfarande bodde kvar i Jönköping. Cardigans hade just bildats och den blev soundtracket till mitt liv tillsammans med första PJ Harvey och en hel del Creation Records och 4AD. Jag älskade de sega drömska låtarna, de som hängde ihop med band som Slowdive och Ride. Jag hade nog aldrig lyssnat Spacemen 3 vid det här laget och knappt hört på Velvets eller Suicide. Ibland är det ju så att en upptäcker arvingarna före originalen.

Vad är ditt förhållande till skivan nu?

– Jag tycker fortfarande mycket om den. Min favoritlåt på plattan, Take Your Time, kommer att figurera på nästa Råå-album. Då med svensk text och titeln Ta Din Tid. Basen är fullständigt monumental i den låten. Bra att testa bilstereon med!

Om du måste välja nån favoritlåt med Spiritualized, vilken blir det och varför?

– Jag älskar de tre första albumen. Där finns lagom delar flum och groove, mummel och gnissel. Vi gör även I Think I’m In Love på kommande skivan. Ännu en grym basgång och sjukt fin boogie. Jag fick hjälp av delar av Föllakzoid och Brian Jonestown Massacre för att försöka få tag på Jason Spaceman. Behövde ju få hans godkännande till de svenska översättningarna. Närmast kom vi när hans turnéledare knackade på. Då låg Jason och sov ... Kändes passande ändå.

Vilken del av Spiritualized har inspirerat dig och din musik mest?

– På första Råå finns en låt som heter Hven. Där finns väldigt mycket av känslan från Lazer Guided Melodies. Så Jasons musik finns alltid i mig och därmed också i det som blev Råå.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA