x

Tony Iommi: "Du kan ju tänka dig hur ett högljutt Black Sabbath läckte in genom väggen"

Tony Iommi: "Du kan ju tänka dig hur ett högljutt Black Sabbath läckte in genom väggen"

Med över 70 miljoner sålda album sedan 1970 är Black Sabbath en av det mest framgångsrika heavy metalgrupperna någonsin. Gitarristen och grundaren Tony Iommi är den enda som medverkat på alla bandets skivor. Han pratar med GAFFAs Jesper Robild om inspelningen av Technical Ecstasy och vad som kan hända när flera band och artister måste samsas om en studio.

De flesta utövare och fans av hårdrock är överens om att Black Sabbath inte bara är störst utan också var först. Det spekuleras fortfarande i huruvida heavy metal hade låtit som den gör idag om inte Tony Iommi hade fått två fingertoppar kapade av en maskin på plåtfabriken där han jobbade som tonåring. De fingerborgsliknande proteser han använde på vänster ring- och långfinger ledde till att han fick förändra sitt sätt att spela. Proteserna förändrades med åren men hade alltid en gemensam byggsten – små bitar av läder klippta av en jacka.

– Jag har fortfarande kvar jackan, eller ja, en väldigt liten bit av den. Under åren har jag behövt byta ut fingerborgarna och lädret regelbundet, men eftersom vi inte turnerar längre så har jag kunnat spara en sista remsa.

TONY-SKIVAN

2021 är det 45 år sedan Black Sabbath för andra gången i karriären befann sig i USA för att spela in ett album, det senaste att släppas i en ny lyxutgåva. I sin självbiografi Iron Man från 2011 pratar Tony Iommi varmt om resultatet Technical Ecstasy, ett album där han mer än någonsin tidigare var involverad i komposition och produktion. Till den grad att sångaren Ozzy Osbourne kallade den för “en Tony-skiva”.

– Självklart gillar jag Technical Ecstasy än idag. Det blev en något annorlunda prägel för Black Sabbath eftersom vi tog in Gerald Woodroffe för att spela keyboards på skivan. Jag njöt av hela processen kring albumet, det var riktigt härliga tider. Vi bodde alla på Ridge Farm i Surrey där vi skrev och repade, och sedan flög vi till Florida för att spela in. När jag blickar tillbaka är jag stolt över alla våra plattor, de är alla en del av mitt liv. Vissa album som jag hade svårt att uppskatta när jag var mitt uppe i dem kan jag se på mer positivt idag. En skiva jag inte är så förtjust i är i så fall Forbidden, den låter bättre nu när den är remixad dock.

Tony beskriver inspelningsprocessen av Technical Ecstasy som något tuff eftersom han fick dra det största lasset själv. Men stämningen var det inget fel på.

– Vi gick inte igenom någon dålig period alls, vi hade sex härliga veckor i Surrey och väl i Florida bodde vi på ett hotell i West Palm Beach. Problemet var kanske att det var för trevligt att bo på stranden, ingen ville gå till studion. Jag fick ofta gå dit själv och dra igång saker och ting, allt blev upp till mig. Men vi hade väldigt kul allihop.

Criteria Studios i Miami hade tidigare huserat band som Bee Gees, Fleetwood Mac och The Eagles. Faktum är att Technical Ecstasy spelades in samtidigt som The Eagles Hotel California, vilket resulterade i lite trubbel.

– Jag är rädd för att det där stämmer, de var i rummet bredvid oss och spelade in akustiska prylar och du kan ju tänka dig hur ett högljutt Sabbath läckte in genom väggen. Vi bråkade aldrig med dem men de packade ihop sina instrument och kom tillbaka nästa dag istället.

Har något liknande hänt flera gånger?

– Det är möjligt, sånt där beror ju på hur studion är uppbyggd. Criteria hade bara två rum och då blev det så, olyckligtvis. Någon gång spelade vi in i samma studio som Julio Iglesias och hamnade i en liknande situation.

Soundmässigt skiljer sig Technical Ecstasy från alla bandets tidigare album, något som många kritiker påpekat både när det begav sig och i efterhand. Till stor del berodde förändringen på Tonys önskan att testa nya saker samt utnyttjande av keyboards och syntar i högre grad än tidigare.

– Jag har aldrig medvetet försökt ta inspiration från andra band, det är meningslöst och drivkraften att testa nya grejer kom inte utifrån. Jag var inblandad i att skriva alla riff, även om Bill (Wright, trummis, reds. anm.) bidrog med en del. Han sjöng till och med på låten It’s Alright, det var första gången han sjöng i Black Sabbath överhuvudtaget vilket var nytt för oss. Ozzy var helt okej med att låta Bill sjunga den. Det faktum att vi arbetade med en keyboardist gjorde också stor skillnad. Med keyboarden ville jag framför allt ha någon som kunde backa upp mig när jag spelade solon. Vi lät honom aldrig bli en riktig del av bandet, och jag vet inte riktigt varför vi aldrig hade en officiell keyboardist. Vi var alltid kända som en kvartett och de som spelar keyboard har fått stå vid sidan av scenen. Under de tidigare åren hade vi någon som gjorde åskan och klockorna som ringer i Black Sabbath, mest effekter egentligen. På den tiden kunde man inte lösa det med pedaler. Sedan började våra keyboardister fylla ut när jag spelade solon, och på Technical Ecstasy blev det en ännu större del av vårt sound.

GORGONZOLA OCH HITLER

Under framför allt de tidiga åren blev Tony Iommi, Geezer Butler, Ozzy Osbourne och Bill Ward experter på att spela varandra spratt. För det mesta var det den sistnämnda som var föremål för upptågen. 1971 befann sig bandet på ett hotell i Seattle, från vilket man kunde fiska direkt från fönstret. Tony fick en haj på kroken och slängde in den genom Wards fönster. Han har också blivit spraymålad med guldfärg, och under inspelningen av Technical Ecstasy gömde medlemmarna en gorgonzolaost under hans säng – och klädde ut honom till Hitler. Men på turnéerna med Woodroffe som livekeyboardist fick de en ny måltavla. Bandets crew brukade rikta rökmaskinerna rakt mot hans ansikte och riggade vid ett tillfälle en leksakspapegoja att flyga mot honom under en konsert.

– Det var inte bandet, det var teamet runt omkring, även om vi andra skrattade åt det … och vi spelade nog också honom några spratt ... Teamet frågade oss alltid innan så att vi hade koll på vad de skulle göra mot honom. Det var aldrig något riktigt otäckt, och det blev en grej som skapade lite sammanhållning för bandet.

“JETHRO TULL, VILKA ÄR DE?”

Bakom den nya remixen av Technical Ecstasy ligger Steven Wilson som har gott om kreddiga uppdrag på sitt CV. Bland annat har han nyligen skrudat om Black Sabbaths Vol. 4. och även större delen av Jethro Tulls katalog. Ett band som Tony spelade med under två veckor på 60-talet innan han återvände till Black Sabbath.

– Jag kände inte till honom tidigare vad jag vet, vi har träffat så många de senaste 50 åren. Men jag tror det är bra att allting passerar någon annans perspektiv än mitt. Han är yngre och med dagens teknik kan man lyfta fram saker mycket bättre. Och Jethro Tull, vilka är de? Hehe ... Jag träffar fortfarande Ian Anderson ibland, vi bor nära varandra och har haft lite middagar tillsammans.

Technical Ecstasy var det Tony och ingen annan som styrde den slutgiltiga produktionen, en roll som har varierat till viss grad under åren.

– På våra första tre album hade vi en producent, Rodger Bain. Det var bra på många sätt, och vi fick fortfarande vara lite inblandade. Sedan skötte vi saker själva fram till när vi tog in Martin Birch inför Heaven And Hell med Ronnie James Dio på sång. Då kändes det lite annorlunda efter att ha varit utan producent i ett par år. Vår tidiga manager Patrick Meehan såg till att han själv listades som producent på flera konvolut. Han ville ha sitt namn på allting. Jag brydde mig egentligen inte men så vitt jag vet var han inte inblandad i produktionen överhuvudtaget.

HITLÅT OM PROSTITUTION

Sett till respons och försäljningssiffror kan Technical Ecstasy betraktas som en doldis i katalogen. Bortsett från Dirty Women, med text av basisten Geezer Butler om de många prostituerade han såg på gatorna i Florida, var det inte mycket som hängde med till framtida setlists. Men synen på gamla album förändras inte sällan med tiden.

– Några av våra album var nog förbisedda, men har fått mer och positivare uppmärksamhet senare. Never Say Die och Technical Ecstasy är två exempel. Vissa gillade inte dem när de kom, men uppskattar dem idag. Det är lustigt hur sådant sker.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA