Konsertrecension

Black Sabbath: Friends Arena

Black Sabbath

Friends Arena

Tung, hård och ojämn spelning där Ozzy & co. kunde vågat mer.

När Black Sabbath återigen spelar på svensk mark så är det ett lite annorlunda band sen sist.

Den största skillnaden är såklart att de har släppt en skiva med helt nytt material, det första med Ozzy sen den horribla Never Say Die! från 1978. Men Tony Iommi har även fått lymfkörtelcancer och går på cellgiftsbehandling under turnéns gång. Sen är det ju tyvärr också så att den utlovade återföreningen av originalsättningen aldrig hände då Bill Ward inte kunde komma överens med resten av bandet, eller Sharon Osbourne beroende på vem man lyssnar på. Istället får vi Tommy Clufetos från Ozzys soloband och tidigare bland annat Rob Zombie. Och det är egentligen här som problemen börjar, Tommy är en tekniskt perfekt trummis, men han saknar helt det hämningslöst jazziga sväng som Bill Ward har. Han ersätter det med styrka och precision vilket gör låtarna tyngre och hårdare men de svänger inte alls som de kunde. Detta märks främst i de snabbare numren där han bara bankar på utan minsta finess och smidighet. Into The Void haltar på grund av detta och Fairies Wear Boots får aldrig till något sväng alls.

VILL DU LÄSA MER?

Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se

Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.

  • Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
  • Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
  • Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
  • Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar

Skapa din profil


    Redan GAFFA+ medlem

    ANNONCE