x

2 TYCKER TILL: "Liknar ingen annan platta som kan hänvisas till genren"

2 TYCKER TILL: "Liknar ingen annan platta som kan hänvisas till genren"

Nu är det elva år sedan Kanye West släppte sitt hyllade album My Beautiful Dark Twisted Fantasty, som stod med release 22 november, 2010. När det begav sig publicerade vi på GAFFA en så kallad "2 tycker till", där två av våra skribenter fick i uppgift att analysera samma platta. 

Idag återpublicerar vi dessa, där skribenterna i mångt och mycket är överens angående plattans storhet, men skillnaderna finns i marginalerna. 

Tips! Lyssna på plattan samtidigt som du läser om musiken:

Ametist Azordegan: "Kanye Wests egensinnighet har lönat sig"

Albumet My Beautiful Dark Twisted Fantasy liknar ingen annan platta som kan hänvisas till genren hiphop. Albumet är genreöverskridande, narrativ, och kittlar fantasin med skicklig dramaturgi. De 13 låtarna öppnar upp efter varandra som akter i en teaterföreställning och albumet ska nog helst betraktas som en enda enhet. Skivans struktur gör att Kanye West lyckats med det många nutida artister strävar efter. Spåren platsar bättre i MP3-spelare och personliga spellistor än i radio och på klubben, och tar i och med det plats i lyssnarnas privata sfär där den kan få en längre livstid.

Genremässigt är My Beautiful Dark Twisted Fantasy som helhet odefinierbar och därmed också rätt så tidstypisk. Nutidens informationsflöde gör att den moderna tidens artist omöjligen kan vara stilmässigt skyddad och begränsad.

Emellan de mentala bilder som målas upp medan man lyssnar på albumet kan man dock sakna hiphoppens viktiga ingrediens, autenticitet. Men medan den saknas i de historier som vecklas ut återfinns den i stor grad i helheten. Slutresultatet My Beautiful Dark Twisted Fantasy är från ax till limpa Kanyes egen förverkligade vision, och albumet som alltså är en förlängning av artisten, blir i och med det dokumentär.

Frågan är emellertid om hiphopskallar kommer att gilla det Kanye West erbjuder. Kanske blir det i hiphoppens namn just den självrådiga och orubbliga viljan till uttrycksfrihet som tilltalar. Och Kanye Wests egensinnighet verkar ha lönat sig, han har skapat något säreget.

Betyg: ★★★★★★

Özgür Kurtoglu: "Kontroversernas stolta kung Kanye West släpper sitt femte album"

Det börjar med Nicki Minaj och tarvlig brittiska, slutar 68 minuter senare med Comment #1 av Gil Scott-Heron, där orden "who will survive in America?" ekar ut och bemöts med ljumna applåder. Däremellan hinner två dussin gäster bidra till det världen kommer att minnas som ett overkligt och galet magnum opus signerat Kanye West.

Efter alla kontroverser och mindre smickrande rubriker började Kanye West fokusera helt på det enda han enligt sig själv inte förlorat i sitt liv ännu: musiken. Resultatet: en höst med gratisspår med hiphoppens bästa som gäster, en skiva med Jay-Z på gång och här, på sitt femte album, tar Kanye West allt han har makten att förändra till höjder ingen kunde förutspå när han slog igenom och rappade om college. 

My Beautiful Dark Twisted Fantasy är ett ologiskt album, en Spinal Tap-version av hiphop, där allt är uppskruvat till elva. Ett album skapat enbart för att Kanye West faktiskt klarar av att skapa det. Det är för mycket av allt; det är King Crimson- och Black Sabbath-samples (Power och Hell Of A Life), pianosolon av Elton John (All Of The Lights), Napoleon Dynamite-referenser (Monster), låtar som når nio minuter med tre minuter långa vocoder-solon (Runaway) och vackra pianoballader som Chris Rock avslutar med sexhistorier (Blame Game). 

Framför allt är detta, alla vändningar och pusselbitar som aldrig borde fungera tillsammans, det som är Kanye West. My Beautiful Dark Twisted Fantasy är inte bara det bästa Kanye West skapat, det är ett dokument om kärlek och sex, om kändisskap och utanförskap, om livet, och är ett mästerverk i dess sanna mening.

Betyg: ★★★★★☆

LÄS OCKSÅ: Uppmaning till Bieber – "Sjung inte för min älskades mördare"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA