x

"Mina fans är min gud"

"Mina fans är min gud"

Lady Gaga uppmanade i slutet av mars världspressen att infinna sig på The Beverly Hills Hotel. Där talade hon om sitt senaste album "Born This Way", samtidigt som stjärnor såsom Prince, 50 Cent, Al Pacino och supermodellen Gisele åt lunch i hotellets berömda restaurang, The Polo Lounge, strax intill.

Klädd i en, för Gaga relativt konservativ, svart-vit Mugler-klänning med tillhörande höga klackar, runda svarta solglasögon och nog med smink för att täcka finnar på en hel gymnasieklass, berättar popstjärnan välformulerat och uppriktigt om sina inspirationskällor, sin syn på religion och sitt allt annat än glamorösa förflutna.

Den sista delen är ett viktigt avsnitt i historien om Lady Gaga, född Stefani Joanne Angelina Germanotta i New York City 1986 av arbetarklassföräldrarna med italienskt ursprung. Hon hänvisar konstant till sig själv som en underdog eller outsider och har tagit på sig rollen som representant för unga som känner sig utanför och ensamma. Historien om en uppväxt med mobbning och utanförskap har vuxit fram i en mängd återkommande artiklar och intervjuer. När hon på sin 25-årsdag gav en konsert i Staples Center i Los Angeles, berättade hon om att bli bortvald från rollen som Dorothy i en skoluppsättning av Trollkarlen Från Oz, till fördel för en snyggare men mindre begåvad flicka. Med ett par skällsord på vägen, gottar sig sedan Gaga i ironin att nu hon står på scenen med en egen version av stycket med ett par ruby slippers, en present från hennes crew. Gaga är fullt medveten om den förvandling hon har genomgått sedan skoltiden, som våldsamt har förstärkts sedan hon för bara tre år sedan gav ut singeln "Just Dance" och gick från burleskinspirerad cabaretsångerska i The Starlight Revue till världsstjärna.

– Jag gör ingen skillnad mellan mig själv och Gaga. Gaga är den jag är. Det är mer än mitt smeknamn, till och med min mamma kallar mig för Gaga. Jag ser inte mig själv som en konstnärlig trend utan jag hoppas kunna skapa ett arv och är därför inte särskilt intresserad av att vara relevant just nu, utan är istället mer intresserad av att vara relevant om hundra år.

"Born This Way" säger allt. Om så blir fallet får vi se men ingen kan förneka att hon sätter sin egen prägel på sin nutid. Om det är via sina många hits,

köttklänningen eller ägget hon kravlar ut ur på Grammy-utdelningen (där hon även plockade med sig tre statyetter), jobbet som gästredaktör för Metro, sitt arbete för offren i Haiti och Japan, eller för kampen om lika rättigheter för alla oberoende av kön, religion eller sexualitet, är svårt att veta. Den sistnämnda kampen har dock skaffat henne en del fiender, och till konserten i Los Angeles var det som alltid kristna protestanter på plats med skyltar som proklamerade att hon kunde se fram emot att brinna i helvetet tillsammans med sina homovänner. Vilket självklart väcker frågan hur hon själv ser på religion?

– Jag tror inte nödvändigtvis på organiserade religioner även om jag blivit uppfostrad som katolik. Jag ställer därför många frågetecken till min uppväxt. Min idé om Gud är mina fans, och jag ser Gud i mina fans varje kväll. Så det är mitt förhållande till Gud. Jag har upptäckt att använda ordet Gud i texten till en poplåt är antagligen det mest kontroversiella man kan göra, därför att några kommer älska det medan andra tycker det är oförskämt eller irriterande. Men det är inte poängen med "Born This Way". Poängen är den att det inte spelar någon roll om man älskar "honom" eller "Honom" eftersom kärleken är Gud. En del av det låten "Born This Way" handlar om är att man i USA kopplar samman folks utseende med deras spirituella karaktär. Alla i mitt liv som är antingen homosexuella, offer för mobbning eller utstötta av samhället är de mest spirituella jag känner. Detta har jag alltid tyckt vara förvirrande, även när jag har träffat mina fans på turnéerna, eftersom folk säger att de hela tiden ber om en bättre framtid eller acceptans, och de talar alla om Gud.

"Born This Way" är också titelspåret på det nya albumet och här får titeln en något vidare innebörd. Gaga berättar att hon ser titeln som svaret på alla frågor hon i åratal har fått om vem hon är och om de saker hon gör.

– Folk har krävt en förklaring på vem jag är och jag har hela tiden tänkt att jag var tvungen att försvara mig eller komma med analyser, när alla dessa frågor helt enkelt kunde besvarats med orden: I was born this way. Det är mitt öde att skapa musik och följa min konstnärliga vision och det är det "Born This Way" handlar om.

Lady Gaga skrev "Born This Way" tillsammans med danske Jeppe Laursen från Junior Senior men han är långt ifrån den enda hon har samarbetat med på den nya skivan. RedOne, som bland annat ligger bakom "Poker Face" och "Just Dance", har denna gång bland annat producerat singeln "Judas". Men det mest överraskande är att Gaga har allierat sig med AC/DC-producenten Robert John 'Mutt' Lange på låten "Yoü And I", där även Brian May medverkar. Inte nog med det, Bruce Springsteens saxofonist Clarence Clemons deltar också på låtarna "Hair" och "The Edge Of Glory" som avrundar plattan.

– Jag skrev låten strax innan min farfar gick bort. Min pappa och jag satt vid det piano jag lärde mig spela på som barn och drack tequila därför att vi visste att vi skulle till sjukhuset för att ta farväl. Så jag skrev The Edge Of Glory medan min pappa satt bredvid mig. Låten handlar om att erkänna i sina sista ögonblick att man är en vinnare eftersom man har vunnit livets spel. "The Edge Of Glory" är det sista ögonblicket, när man tittar utöver kanten och vet att man vunnit i livet. Min pappa har alltid älskat Bruce Springsteen och därifrån kommer några av mina rockiga inspirationer som man kan höra på skivan. Min pappa och farfar tillhörde arbetarklassen och det är något man kopplar samman med Springsteen, så jag försökte överföra den energin till låten. Födelsemässigt tillhör jag arbetarklassen och ser mig själv som en underdog och de känslorna kombinerades i en låt som handlar om att kyssa den andra sidan. 

Låten avslutar en platta som Gaga beskriver som personligare än hennes tidigare skivor. Hon känner uppenbarligen ett stort ansvar för sina fans och önskar trots utstyrslar och attityder att bli uppfattad som ärlig och äkta, vilket innebär att hon funnit det nödvändigt att dyka ner bland obehagliga minnen och ungdomens osäkerhet för att i musiken kunna visa en ärlig bild av sig själv.

– Ett av de genomgående teman på skivan är min fascination för ljus och mörker, gudomlighet och mänsklighet. "Judas" handlar exempelvis om hur mitt förflutna hemsöker och skrämmer mig, men att jag samtidigt har ett behov av att förstå den så att jag kan fortsätta framåt. Det har varit en intressant resa för mig, där jag har öppnat flera sår och fyllt dem med salt och gift var gång jag gick in i studion för att provocera fram något äkta i mig och för att besvara några av de många frågor om livet som min fans vill ha svar på. Jag hade inga fans då jag gjorde The Fame men det har jag nu så jag måste besvara deras frågor med min musik.

Hon berättar att albumet inte är skrivet för att fånga nya fans, det är inte skrivet för att imponera på någon, istället är det skrivet enbart för hennes fans, vilket går hand i hand med hennes ambition att etablera en långvarig karriär istället för att fokusera på folks uppfattningar om henne idag.

Men hur vill hon att man minns henne i framtiden?

– Jag vill gärna tro att mina fans, när de är 80 år gamla, ser på sina barnbarn och säger, "Jag glömmer aldrig när Gaga blev känd. Hon var orädd och hon sket i vad folk tyckte och tänkte om henne, och vi älskade henne eftersom hon fick oss att känna oss fria".


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA