x

Rockmusik som väjer för klichéer

Rockmusik som väjer för klichéer

I varje fall när det kommer till deras egen musik. Album nummer två ligger klart för release men på sångaren Edward Forslunds dator väntar redan en mapp med namnet Riddarna Album 2013. För tillfället en tom sådan men likväl en talande bild för trions otålighet.

– Det får inte bli stiltje, då får jag panik. Men det är sällan så med Riddarna. Vi har en sådan arbetsmoral i det här bandet. Inför den här skivan bokade vi studio innan vi hade låtar, till exempel. Och sedan gick vi med matlåda och termos till replokalen klockan åtta på morgonen. Om vi inte har något inbokat på ett tag, då är det som att någonting är fel. Vissa band kan ta paus och inte ses på en månad och tycka det är lugnt men så är det inte för oss, säger basisten Patrik Jakubowski.

Innan Theodor Jensen blev medlem i Broder Daniel spelade han klassisk gitarr. Han sägs ha varit för bra på detta sitt huvudinstrument och fick därför spela bas. Även Patrik i Riddarna är från början klassisk gitarrist.

– Jag kan förstå det där med Broder Daniel, ibland har vi till exempel sagt till Edvard att nej, du får göra ett sämre solo. Få det att låta mer som en gubbe som ramlar ned för en trappa för det här funkar inte, säger Patrik. Edward fortsätter:

– Ja, eller ta bort det där ackordet. Vi har koll på varandra. Det finns ett jävligt hårt filter, både när det gäller musiken eller när ett nytt skivomslag ska utformas.

Hellre mjukt än macho

Riddarna vill överhuvudtaget med sin säregna variant av rockmusik, i vilken kopplingar från allt från stonerrock till girl group-referenser har vägts in av skribenter, väja från musikaliska fallgropar och klichéer. Framförallt får musiken inte kännas macho eller "ölhävarrock".

– Att som vissa band stå bredbent och spela grejer för att det är tufft, det funkar inte alls för oss. Då får det hellre gå åt andra hållet, bli mjukt eller helt tyst, säger Edward.

Märkbart nöjd berättar han om mediernas genreosäkerhet när det kommer till Riddarna.

– Jag älskar när folk blir lite ställda, en del poptidningar som tänker om vår musik att "nä, det här är nog för hårt för oss, kanske, eller vi vet inte riktigt…"

Trion är från början från Gotland. Med tanke på den årliga Medeltidsveckan med tillhörande tornerspel kan man ju undra hur ofta de får utstå skämt på grund av bandnamnet?

– Varje dag på jobbet. "I vilken video ska ni ha rustning på er?" Eller "ska du ut och spela rauk n roll nu?", säger Erik.

– Historien var väl lite att Erik var med i ett band som hette The Up All Nights, säger Edward. Men folk hörde fel och trodde att de hette The Apple Knights. Det var därifrån som The Knights kom upp som namnförslag. Först tänkte jag, vad sjukt att heta Riddarna, men sedan föll det på plats. Lite som fanbärarna för det nya … whatever.

Vem: Edward Forslund, 29, gitarr och sång. Erik Dahlström, 29, trummor. Patrik Jakubowski, 26, bas.

Vad: Intensiv, svårinringad och dynamisk allt eller inget-rock med minimalistiska texter.

Var: Numera bosatta i Göteborg men uppväxta och bildade på Gotland. Första repet gjordes i Edwards familjs lada.

– Innan det testade man allt i olika musikprojekt på Gotland, "nu ska vi spela metalcovers av tv-temalåtar", liksom. Men det var inget som kändes på riktigt. Det är en sak med Gotland, att när det kommer till musik finns det ingen klar linje. Ett Göteborgssound kan man ju snacka om men på Gotland, mitt i Östersjön, är det mer spretigt, säger Edward.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA