x

Från Kalifornien med kärlek

Från Kalifornien med kärlek

– Självklart är var jag kommer ifrån, var mitt hem är och allt det där, ständigt närvarande och i mitt huvud även när jag är här. även när jag gör musik. Jag tror att det är så för de allra flesta. och i och med att Compton är som Compton är, att Compton har den historia Compton har, både överhuvudtaget och för hiphop, så vill jag ha det i åtanke och i sinnet när jag jobbar. Jag vill vara någon som gör Compton stolt. Jag vill göra något som kan kallas och klassas som en klassiker. Jag tror att det jag har gjort är allra minst något som i framtiden förtjänar att kunna klassas som värdig stämpeln som en klassiker.

Kendrick Lamar halvligger under ett täcke i ett soffinrett hörn av sin turnébuss utanför Münchenbryggeriet i Stockholm och knappar förstrött texter in i mobilen. Det är mer än en handfull timmar kvar tills det är dags för honom att spela i den svenska huvudstaden, inför en publik som snabbt sålde slut lokalen flera månader sedan, och han har fått lov att vila sig igenom den massiva intervjuskörd han tilldelats att avklara på i runda slängar 90 minuter. Ändå är han lugn och sansad, noggrann och engagerad, väldigt öppen och öppnande när han pratar om musiken som tagit honom till vinter-Sverige från den del av Kalifornien som knappt ser någon snö alls: Compton.

good kid, m.A.A.d City hade i maj 2013 sålt över 896 000 exemplar i USA. Samtidigt påbörjades headline-turnén i hemlandet, den första stora för Kendrick Lamar. Sammanlagt kommer denna sommar att innebära 23 headline-shower, 22 internationella festivaler (där högt uppmärksammade spelningar på Way Out West och Roskilde ingår) och 15 festivaler i USA för Kendrick Lamar, och det kommer att innebära ytterligare resor och upplevelser med människor som förstår honom och förstår hans texter utan att ha upplevt det han själv har upplevt. Ett faktum Kendrick är väl medveten om, och som han håller som viktigt och signifikant för honom personligen och som artist.

– De måste ju inte bo i Compton för att känna Compton, vet du vad jag menar? De kämpar på sina egna sätt och jag kämpar på mitt sätt, och det är helt okej, det är bara så det är. De vet inte hur livet är i Compton men de vet hur det är i deras egna hemstäder, och vad samt hur de känner är egentligen det som spelar mest roll. Jag tror att folk sjunger med var jag än åker, och gör det högre än jag trodde var möjligt, helt enkelt för att de kan relatera till det jag säger på något sätt, helt ärligt. vissa berättelser är bara på det sättet, du vet, platsen och människorna spelar ingen roll för att själva händelserna och känslorna väger mycket tyngre. och det, det är viktigt. om de kan känna det, trots vad Compton må eller inte må vara på alla sätt och vis, då gör jag någonting rätt med mitt låtskrivande. 

Obesvärad liveshow

På den långa, helt slutsålda, Europaturné som Kendrick Lamar var ute på tidigare under 2013 fick han tillfälle att vässa till de skavanker han själv tidigare känt har funnits lite här och var. Naturliga sådana komna från en relativ oerfarenhet och en lika relativt ung ålder. Det remarkabla yrkesmannaskap som krävs för att bemästra det hantverk han valt för sig själv, och den färdighetsarsenal som krävs för att lyckas med den bemästringen är en sådan Kendrick Lamar innehar, och det strider fram i stor bemärkelse så fort han tar sig upp på en scen. Hans liveshow och scenperson känns obesvärad, där fokus är lagt på vad en traditionellt skolad och självsäker MC tenderar att glänsa med: kombinationen av intrikata ordlekar matchat med uppmärksamhetskrävande beats. Han visar upp en mognad, både som person och som liveakt, och visar upp en nivå av kontroll och erfarenhet som vanligtvis kräver åtminstone närmare ett årtionde av spelningar att uppnå. För Kendrick Lamar händer allt detta redan nu, efter hans andra album; de hyllningar han överösts med tack vare good kid, m.A.A.d City är en uppfylld dröm, och publikresponsen världen över har varit närmast begeistrande.

– Jo, folk jag åker runt med fortsätter prata om att publikresponsen är otrolig överallt som vi har varit men jag vet inte om de driver med mig eller inte, haha. Men det är det som får mig att tro att människor som jag inte känner, som jag omöjligen kan känna, ändå känner det jag gjorde när jag skrev låtarna och vad jag rappar om, eftersom mina vänner fortsätter prata om vilken respons jag får medan jag självfallet är på scen och för inne i det hela för att egentligen märka det helt. Jag tror däremot att det är rätt vanligt för många rappare nuförtiden, som sig bör, men det överraskar mig ändå till och från att så många människor kan mina texter och ofta lämnar mig där på scen utan att ens behöva säga något för att de sjunger med så högt. Det är något som gör mig väldigt, väldigt stolt över vad jag har gjort.

Vill inte slå sig till ro

Det vore enkelt för någon med den nyfunna men bevisligen väldigt välförtjänta och högt respekterade status som Kendrick Lamar fått att vilja kapitalisera på sin succé direkt, genom att stänga av arbetsmoralen och lite halvdant och halvslappt rappa in pengarna. hur erkänt talangfull han än må vara skulle han med extrem lätthet komma undan med det och ändå bli hyllad, oavsett om den faktiska kvalititeten på det han producerar, tack vare att väldigt många av industrins (läs: hiphop-världens) så kallade mediala stöttepelare redan äter honom ur händerna. De svalde allihopa Section.80 med hull och hår, med all rätt förvisso, och många artister som får den mängd av omedelbara hyllningar Kendrick Lamar fått skulle utan att tveka bara acceptera att de slagit fram en guldådra och bara rullat vidare, utan en tanke på att varken röra sig framåt eller utvecklas varken som personer eller musiker. Kendrick Lamar, å andra sidan, valde väldigt medvetet och aktivt att avfärda nästan alla sätt som han lärt sig att jobba på tidigare och som han lutade sig så tungt mot på debutalbumet, och började om från noll i princip bara för att utmana och med flit driva sig själv av spåren.

– Jag ville inte "bara" släppa ett album, liksom ... ett gäng låtar som visar vad jag kan och allt det där men det kopplar inte på ett bredare och vidare sätt. Jag vill inte nödvändigtvis "bara" skriva viktiga verser och jättebra texter, jag vill verkligen skriva väldigt bra låtar. Det var mest betydelsefullt för mig när jag var klar med Section.80 och började skriva på good kid, m.A.A.d City; jag vill verkligen skriva starka låtar, med en tydlig början och en fokuserad väg som går rakt igenom låten och leder till ett starkt slut. Det är mycket viktigare för mig att fortsätta utvecklas som en låtskrivare och en berättare, att matcha mina texter med musik som hjälper och bygger upp berättelsen, än att bara vara en duktig och mångfacetterad rappare. Jag tycker faktiskt att jag lyckats med någonting rätt ovanligt med mitt album tack vare mitt tankesätt, och även om jag har ingen som helst aning om vad jag kommer att göra härnäst vet jag att det kommer att bli någonting jag tror på och som betyder mer för mig än för någon annan. allt jag vet är att jag känner att good kid, m.A.A.d City är ett album värt att kallas för en klassiker, och att jag lever mitt livs absolut bästa dagar just nu.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA