"Dra fan inte in mina gamla greker", hälsar GAFFAs krönikör Emil Viksell och uppmärksammar en intervju från tidigare i somras.
Mycket har man sett och upplevt i sina dagar, men nu går fan skam på torra land. En Aftonbladet-artikel var droppen som fick skitbägaren att rinna över. Jag har nu förlorat den sista uns av hopp som jag hade om det mänskliga släktet.
Inte för att låta som den bittra gubbjävel jag i själva verket är. Men för att låta just som den bittra gubbjävel jag i själva verket är. Fanns det förr inte något slags tröskel, ett liksom lägsta krav, för att kvala in till det offentliga samtalet? Kanske var det inte så ens då. Jag vet fan ingenting
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
