Underbarnet firade sin födelsedag på Peace & Love. Vi frågade honom hur det känns att växa upp och gå vidare.
– För några år sedan bestämde jag mig för att aldrig arbeta på nyårsafton eller på födelsedagar eller så, men det har blivit så mycket fler konserter det senaste, så jag har fått släppa på den biten. Jag har ju ändå min familj ständigt med mig, mitt band och min publik. Jag har haft tre födelsedagar på scenen och jag kommer ihåg varenda en väldigt klart. Musiken är mitt hem, så det känns som att fira födelsedagen på hemmaplan.
Du är numera 28 och har tidigare sagt att det är dags att växa upp nu. Vad innebär det för dig egentligen?
– Jag tror det handlar om att lämna sitt förflutna bakom sig. De senaste nio åren har jag haft tankarna bakåt i tiden och inte riktigt kunna släppa allt som hänt. Först nu känns det som att jag kan titta framåt istället. Det är en stor befrielse.
Hur ter sig det här i din musik, tror du?
– Det är en svår fråga, men jag tror att i och med att jag har tagit mig igenom en rad musikspektra så finns det hela tiden en helt ny värld att upptäcka och ett helt nytt språk att utforska.
Med "Lupercalia" ville du skapa ett album om kärlek, men ge det en originell twist. Hur höll du dig borta från de vanligaste klyschorna?
– Jag tror helt enkelt att man måste skriva om det man känner till. Jag har varit med om många motgångar på det planet och känner i och med det att jag kan gå ner på djupet. Att verkligen ge det ett seriöst försök och även få med musiken på samma komplexa plan.
Vad var annars idén med det rena och inte så komplexa omslaget, som går helt i vitt?
– Det skulle nog representera det mentala tillstånd jag för tillfället är i. En känsla av renhet och mitt nya sound som känns mer klarare än någonsin.
Det skiljer sig ju ganska mycket från dina tidigare ganska bombastiska omslag.
– Ja, men det var ett steg i att skala bort alla lager jag tidigare har haft.
Den stilmedvetne Patrick Wolf har inte haft mycket tid över till att kolla in Peace & Loves klädkoder, men han säger att han brukar spana in sin publik och ser väldigt skiftande karaktärer.
– Jag har genom tiderna sett många tatueringar med mina låttexter.
Och hur känns det?
– Det är väldigt smickrande. Men det är väldigt kul att se att man lockar till sig så många olika stilar och åldersgrupper. Det är det jag är mest stolt över. Det är inte en likriktad massa, det är en blandning människor.
