Vi tyckte till – ni läste.
The Ark – "No End – The Story of The Ark"
"Bakgrunden till 'No End – The Story of The Ark' är att musikjournalisten Christian Patrick såg bandet i Milano 2002 och blev blixtförälskad. När de råkades gång på gång utvecklades en kontakt som utvecklades så pass att Patrick blev regelbunden följeslagare i turnébussarna och fick godkännande att skriva det första dokumentet i bokform om bandets tid. Den är uppbyggd enligt arketypen för musikbiografier, med avstamp i barndomen och ungdomsåren."
"Man bör alltid förbereda sig på att bli överraskad när Mattias Alkberg presenterar nytt. På senaste Nerverna blev det hederlig rockabilly, och Anarkist är varken punk (som i BD) eller suggestiv indie (Bear Quartet) utan skildringar från en medelålders man med barn, ansvar och kärlek."
"Anledningen till att Takida är så populära i de svenska hemmen är att deras musik är precis som Ikeas bokhylla Billy. Den är tam, känslolös och så fasansfullt tråkig. Likt Billy är Takida för människor som inte ställer högre krav än att radion producerar ljud och att bokhyllan har plats för deras Kalle Anka-pockets."
"Opeths tionde studioalbum, 'Heritage', blandar influenser som progg, Jan Johansson, sjuttiotalshårdrock, symfonirock, Tortoise, klassisk gitarr, caféjazz, musikskolefunk, Jim O'Rourke, Gary Moore, Björn J:son Lindh, svensk folkmusik och ledmotiv från sextiotalsdeckare. Men var inte Opeth ett metalband?"
"'Hell In Reverse' är en så våldsam skiva att det inte vore oväntat om en genomlyssning resulterade i en blåtira och ett par spruckna revben. Blundar man kan man nästan känna smaken av den väl saltade knogmackan som Last View levererar med sitt debutalbum."
