"Men jag kan inte annat än påstå att det var lite av en chock då det plötsligt gick upp för oss att vi var nummer ett på albumlistan."
Okej, första frågan, vem är din favoritkaraktär i Twin Peaks?
– Audrey Horne, vem är din?
Leland Palmer.
– Ja, han är fantastisk, genomgår de vildaste förändringar, men det som fascinerar mig särskilt med Audrey är mixen av hennes sexuella mystik, hur hon manipulerar folk, hennes relation till sin korrupte far och det att hon både är en egoistisk "rich kid" men också en sympatisk människa som kämpar för dem hon håller av och det hon tror på.
Nej, du har inte tagit fel, du behöver inte kolla förstasidan igen, detta är inte en specialutgåva av TV-guiden och det blir varken utdelningar av filmrullar eller metalliserade palmer. Men när man pratar Bastille, vilket nästan är detsamma som Dan Smith, är det audiovisuella – och för den sakens skull det litterära – inte att missa. Hjärnan bakom Bastille, som under fjolåret toppade den officiella brittiska hitlistan, har studerat engelsk litteratur på universitet och har en förkärlek för det morbida, och den mörkare delen av det mänskliga psyket, som hos till exempel författaren Bret Easton Ellis (American Psycho,reds. anm.). Så har även bioduken ett starkt grepp om den unge britten. Det är skräckgenren som är den stora passionen, framför allt regissörer som Dario Argento och Terrence Malick, och som tidigare indikerats: David Lynch.
– Efter att jag såg Mullholland Drive första gången var jag närmast i ett chocktillstånd, det var något helt annat än något jag tidigare hade sett, vilket självklart ledde mig vidare till bland annat Twin Peaks, som vi pratade om innan. Här tar Lynch tag i en klassisk lättuggad "såpopera" och blandar in absurda historier och extremt komplicerade karaktärer. Han ändrade helt på egen hand reglerna för hur en TV-serie kan se ut.
Musik är billigare
Som en hyllning döpte Bastille sitt första släpp till The Laura Palmer EP (namnet på kvinnan som hittas mördad i första avsnittet av Twin Peaks). Denna fascination för TV- och filmindustrin är påtaglig och man börjar ana att Smith valde musik före film, då det är lättare och billigare än att vara filmregissör.
– Haha, det är självklart även andra delar som spelar in varför jag hamnade i musikbranschen. Jag älskar musik, så det känns inte som något substitut. Men man har väl en liten filmregissör i magen. Och mitt intresse för filmmediet tar sig uttryck genom en rad visuella moment som kan anknytas till Bastille. Du kan se det i våra musikvideor (som ofta fungerar som kortfilmer, reds. anm.) och det är något vi i stigande grad arbetar med att integrera med våra livekonserter.
Bastilles visuellt orienterade popmusik har på kort tid slagit igenom ordentligt hemma på de brittiska öarna. Smiths ljusa och fylliga stämma och de hitvänliga tonerna har på kort tid gjort bandet till en ordentlig snackis, även om Smith vill poängtera att allt knappast hände under en natt.
– Även om bandet är helt nytt för många så har vi arbetat intensivt med musiken i över tre år, samtidigt som vi har turnerat hårt och på många sätt arbetat oss upp. Men jag kan inte annat än påstå att det var lite av en chock då det plötsligt gick upp för oss att vi var nummer ett på albumlistan. En ganska bisarr upplevelse. Det betyder också att det blir mer press på oss, men jag är den siste att klaga över vår situation.
Igår spelade de på Hultfredsfestivalen, men oroa icke ni som missade, de kommer nämligen tillbaka till Sverige redan i höst. Den 16 november har man möjlighet att se dem på Debaser Medis i Stockholm.
