"Det görs inte mycket bra musik, särskilt inte i Göteborg"

Göteborgsbandet är tillbaka efter ett längre uppehåll, enligt dem själva är de lite poppigare men samtidigt också mycket råare. Texterna beskriver de som ohämnade och ofiltrerade, på ett album som framför allt är genomarbetat. Skivan släpptes den 6 mars och närmast väntar två spelningar i Göteborg och Stockholm.

Under de fyra år som passerat har samtliga bandmedlemmar gått ut skolan, ledsångaren Maja Mathe Millner har bott ett år i Berlin och resten av bandet har hållit på med musik på annat håll. På frågan om det finns några fördelar med dröjsmålet är killarna tveksamma, förutom Gustav Datas intåg sen ett år tillbaka. 

– Det är väl den enda fördelen. Vi har dragit ut lite väl mycket på det, utan att vara medvetna om det, säger Hugo Randulv.

Maja spenderade ett år i Berlin, finns det ytterligare någon anledning till att det tagit sådan tid med album nummer två?
– Det är nästan den största anledningen. Sen har inspelningsprocessen varit väldigt utspridd. Vi har spelat in med så långa mellanrum, så det har blivit att vi har spelat in en grej. När vi sedan har kommit tillbaka så har det låtit skit och så har vi fått göra om det, säger Hugo Randulv.

Vad var känslan nu i december när ni la det sista arbetet på skivan?
– Att den känns klar. Vi har ju hela tiden bearbetat låtarna i och med att det har gått halvårsperioder. Så innan har vi hunnit analysera låtarna, vilket har gjort att den aldrig har känts riktigt klart. Visst, man kan ju känna att en grej har känts rätt men ändå inte kunnat släppa det helt, säger Gustav.

Vad är det som har inspirerat er till att göra uppföljaren?
– Det är egentligen av samma anledning som när vi gjorde första skivan. Vi tycker inte det görs så mycket bra musik i Sverige, framför allt inte i Göteborg. Så det är av rent missnöje, sen också för vi tycker om att spela själva, berättar Hugo. 

Vad är det ni tillför som band?
– Det är ett driv, vi fegar inte ur, så som många band gör. Jag tycker Makthaverskan är ett band som vågar kasta sig ut lite, säger Gustav.

– Jag vet inte vad andra tycker men för mig är Makthaverskan mycket av det jag eftersträvar i musik. Det ska vara enkelt, kompromisslöst, med mycket driv och energi. För mig tycker jag att vi har lyckats fånga det ganska bra på denna skiva. Det ska vara lite taffligt, slitet och lite halvdant, men ändå vackert, lägger Hugo till. 

Vad finns det för skillnader jämfört med det här albumet och det förra?
– Det var ingen skiva, det var låtar som blev en skiva. Med denna gick vi in i studion med ambitionen att göra en skiva. Så var det inte alls på första, vilket är den största skillnaden mellan den här och förra. Nu var vi varit lite mer fokuserade på hur vi ville att det skulle låta. 

Hur har ljudbilden förändrats?
– Vi varit ute efter en lite drömskare ljudbild. Det var vi egentligen på första skivan med, bara att vi inte visste hur man gjorde. Hade vi haft vetskapen och tiden hade första albumet låtit lite mer så här. 

Skulle ni fortfarande titulera er som dödspopare?
– I idén så är vi ju det och kommer alltid att vara det. Sen vet jag inte om musiken går att kategorisera som dödspop. Jag vet inte vad som kategoriseras som det till en första början. Vi har inte hunnit reflektera över begreppet, det var snarare idén som vi ville efterlikna och inte så mycket musikstilen. Vi ville skapa lite råare och mörkare popmusik.

Makthaverskan är aktuella med en releasespelning fredagen den 8 på Pustervik i Göteborg och kommer även spela den 30 mars på Debaser i Stockholm.