GAFFA är på plats på Norra Europas mäktigaste festival - läs om de största händelserna från måndagen.
Söndagens bekymmer bestod i valet mellan tåg, buss eller konka från Roskildes perrong. När konka betyder att bära packningen från helvetet för att insupa festivalupplevelsen torde valet vara ganska enkelt. Ska det vara så ska det vara, och vissa går igenom livet med övertygelsen om att man ska göra saker "på riktigt".
Nej.
Första natten är avklarad och gårdagens val ter sig som a piece of cake i jämförelse med vad dagens tankeverksamheten har gått åt till. Ska man sova väldigt, väldigt påklädd, eller utan någonting alls? Hur man än väljer blir det fel.
De som trots temperaturväxlingarna i tältet masade sig upp vid två, läs festivaltid 06:30 kunde då få den karakteristiska liggunderlagsvärken tonsatt av danska Heimatts sångare Magnus Grilstad som var först ut på årets satsning, Rising. Den nya scenen har som syfte att lyfta fram lovande band och skandinaviska rookies och gör därför gränsen mellan att bevittna ett stjärnskott eller stolpskott sjukt sublim.
Hade man förväntat sig män med helskägg i lusekofter (precis som på deras skivomslag) dök Heimatt upp ganska casual och gjorde det Mumford & Sons redan gjort, fast med mer elfiol. Överraskningen, en inte alls så pjåkig cover på Kavinskys Nightcall får en att fundera över varför bandet är mer synkat när de spelar andras låtar än under sina egna.
Stjärnskott eller stolpskott, man kan inte anklaga Heimatt för att platsa i någon utav extremerna utan hamnar diskret i periferin mellan gnälligt och lite mysigt. Precis som ett långt och urvattnat förhållande.
★★☆☆☆☆
Rising bjöd även upp Blaue Blume, nykomlingarna somsläppte debuten Beau & Lorette 2014 och skakade om hela Danmark med sin androgyna sång. Det är svårt att hitta ett såpass ungt band redan så hängivna sin musik och genom att varva hårda gitarrriff med vokalisten Jonas Smiths falsett hänförde de hela publiken till ett slags Purple Rain-mood, väldigt tidlöst, bräckligt men ändå så starkt. Ett kärleksfrö har såtts rätt in i hjärtat och med ett "tak for fan" förde de publiken ut ur drömmen och tillbaka in i verkligheten. Är det några som är ett stjärnskott har Blaue Blume definitivt potentialen att blomma ut till någonting helt unikt.
★★★★★☆
–De er cool, kompromisløs og Danmark kommende største rockband!
Med primalskrik rätt in i micken och i en orange sportjacka är The Minds Of 99 danskarnas danskar om man ska lyssna till den lite yngre publiken. Sägnen säger att allt började med att sångaren Neils Brandt blev inspirerad av en dikt som skrevs på ett kort angående den store polarforskaren Knud Rasmussens död. Resultat blev hiten det Det Er Knud Som Er Død med post-punk influenser och en förstaplats på det danska radioprogrammet Det Elektriske Barometer. På den vägen är det, nu uppträder de på Raising, Knut är död och punken också? Nej då. Språkbarriären gör sig kanske extra tydlig då de sjunger på modersmålet och det enda ord svenska GAFFA snappat upp var tivoli, men de flesta kunde varendaste vers och scennärvaron var enorm. Att presentera dem som både coola och kompromisslösa är ingen överdrift, men att de skulle vara Danmarks kommande största rockband är tveksamt.
★★★☆☆☆
Tack vare en väl anlagd ljusshow blev pumpan, den elektroniska scenen Apollo inte bara en jättegrönsak utan finska Jaako Eino Kalevis offentliga dansfest som avslutning på första kvällen. Tillsammans med sin trummis förvandlade han Roskildes vidsträckta dock redan leriga fält till ett finskt skogsbryn i morgondiset, med inslag av rave. Rökmaskinen stod på max, publiken, påverkad av diverse (glädjeämnen), dansade loss till röjjig disco funk och använde musiken till att förtränga dagens snefyllor och skyfall. I programbladet står det att Kalevi är Finlands motsvarighet till Kraftverk vilken han kanske inte riktigt kan mäta sig med. Men skam den som ger sig, och det är inte alla som med versen "stretch, flex, uniflex" kan få Roskildes nattugglor att gladeligen gå in i ett jumpapass à la Friskis & Svettis.
★★★☆☆☆
Dagens bästa: Den gyldne brød serverar frulle för en tjuga. Och så förstås Blaue Blume.
Dagens värsta: När ens alltid lika trofasta converse plötsligt vänder en ryggen. Skovskaven har spritt sig som en smärre epidemi bland likväl festivaldeltagare som fältarbetare.
Morgondagens måste: Say Lou Lou spelar på Apollo klockan 21:00